Visas på Bio Folkan söndag 12/1 kl. 18.00 och tisdag 14/1 kl. 19.00. Foto: Red Granite Pictures

The Wolf of Wall Street
Kriminalhistora/komedi, USA, 2013
Regi: Martin Scorsese
Medverkande: Leonardo Dicaprio, Jonah Hill, Margot Robbie, Jean Dujardin m.fl.
Längd: 180 minuter

Frånstötande om yuppies

Efter den personliga Hugo Cabret (2011), en hyllning till filmen och dess historia, har den legendariske regissören Martin Scorsese åter vänt blicken till sina rötter och levererar ännu en dekadent historia om uppgång och fall.

The Wolf of Wall Street är baserad på Jordan Belforts självbiografi med samma namn och handlar om en ambitiös aktiemäklare som förälskar sig i Wall Street och snart uppslukas av den tillhörande livsstilen. Mycket vill ha mer och det dröjer inte länge innan brott och korruption blir en naturlig del av vardagen.

Till skillnad från många av sina jämnåriga yrkeskamrater är det tydligt att Martin Scorsese fortfarande hyser en djup kärlek och ett stort engagemang för filmkonsten. Som regissör bär han fortfarande på den där glöden, det där lilla extra.

Scorseses karriär har också varit alltjämt stadig utan tecken på att sloka, vilket inte kan tillskrivas andra regissörer från 1970-talets guldera som blivit trötta och gaggiga: Francis Ford Coppola har inte lyckats kränga ut en bra film på åratal och Steven Spielberg drunknar allt mer i en osmaklig sentimentalism. Scorsese däremot arbetar fortfarande med en otrolig energi, utan planer på att sakta ner.

Det här är egentligen vad Scorsese gör bäst: att skildra slutna och absurda världar där makt och pengar står högst på agendan. På så vis påminner The Wolf of Wall Streets perspektiv om det som finns att skåda i båda Maffiabröder (1990) och Casino (1995).

Gemensamt för alla är Scorseses version av den amerikanska drömmen, den som i hans händer mer liknar en svettig nattmara. Det är en uppvisning av allt det fula som går att finna i människan: girighet, högmod, våld. Yuppietiden passar synnerligen in i den visionen med sitt aldrig sinande flöde av pengar, droger och sex.

Foto: Red Granite Pictures

Jordan Belforts historia är både chockerande och samtidigt tragisk om en ung man som kom till Wall Street någorlunda naiv men som förvandlades till ett riktigt praktsvin. Han lät sig slukas av en världsfrånvänd livsstil, ett förtrollat kosmos milsvidder från verkligheten. En plats där allt och alla kunde köpas för pengar, där kapitalismen och materialismen regerade.

Ett evigt frossande i pengar och den makt som följer i dess fotspår får Belfort och hans klick av aktiemäklare att tro sig stå över lagen, en stark övertygelse om att de är utom räckhåll för samhällets förordningar. De reflekterar inte ens över att deras metoder är brottsliga. Det enda som räknas är att tjäna mer pengar än vad man någonsin kan göra av med och gärna lite mer därtill.

Att fatta tycke för en så skrupelfri karaktär som Jordan Belfort är omöjligt, men i Leonardo DiCaprios tolkning blir han åtminstone karismatisk och intressant. DiCaprio levererar med intensitet, ett våldsamt högtryck av stora gester och skrävlande tal. Han är lismande och manipulativ men lägger även till små nyanser som stundtals gör Belfort mer mänsklig.

Det är en intressant karaktärsstudie utav någon som tycks ha stagnerat i sin utveckling, som varken vill eller vet hur man kan förändras. De få chanser Belfort får sumpar han genast. Det finns liksom inget slut på galenskaperna.

Jonah Hill gör en sliskig och obehaglig porträttering av Belforts närmaste vän, en giftig orm som gömmer sig bakom bländvita tänder och hornbågade glasögon. Matthew McConaughey är endast med i några få minuter men lyckas stjäla rampljuset som Belforts mentor, en utsvävande och excentrisk karaktär som blir extra minnesvärd i hans tolkning.

Matthew McConaughey stjäl rampljuset. Foto: Red Granite Pictures

The Wolf of Wall Street är energisk och rask. Scorsese utnyttjar sina tre timmar på bästa sätt och bortsett från ett fåtal scener så håller filmen ett mycket raskt tempo. Den angivna tidsandan genomsyrar den kunniga scenografin och detaljerade garderoben. Fotot är stiligt och storslaget, matchar den skildrade frenesin på ett övertygande vis. Musiken hanteras skickligt och kompletterar berättelsen.

Filmen är också förvånansvärt rolig på ett svart sätt och det man skrattar åt är egentligen starkt sorgligt, så som den vidriga människosynen aktiemäklarna strör sig med eller när Belfort, hög som ett hus på lugnande, blir så spastisk att han måste åla sig genom en tjusig country-klubb.

Filmen har överlag mottagits mycket väl men Scorsese har, särskilt i hemlandet, kritiserats för att glorifiera livsstilen som beskrivs. Själv tycker jag att det är att bara skrapa på ytan. Åtminstone jag fylls enbart av en stark avsmak och avsky inför det faktum att tillräckligt mycket pengar kan omvandla människor till giriga rovdjur.

Jordan Belfort är sannerligen ingen fin människa, man tycker inte om honom, inte ens när han trär på sig offerkoftan. Vad han gör är inte fascinerande, enbart frånstötande.

The Wolf of Wall Street säger inte bara någonting om det som varit utan också om det som fortfarande är, och måhända är det egentligen där skon klämmer. Kapitalismen är här för att stanna och kanske särskilt berör det USA där man gärna tjänar stora pengar på bekostnad av redan utsatta grupper.

Kanske vill man inte riktigt kännas vid sin historia och därför slår man hellre bakut. Det känns som det är det Scorsese velat framföra; oförmågan att erkänna sina egna misstag och vilka konsekvenser de resulterat i.