Filmen visas på Bio Folkan tisdag 14/4 kl. 19.00. Foto: Sony Pictures Classics.

Still Alice
Drama, USA/Frankrike, 2014
Regi: Richard Glatzer, Wash Westmoreland
Medverkande: Julianne Moore, Alec Baldwin, Kristen Stewart m.fl.
Längd: 101 minuter

Vemod och värme i ett

Alice (Julianne Moore) är en hyllad professor på prestigefyllda universitetet Columbia och lever ett lyckligt liv tillsammans med sin man (Alec Baldwin) och sina tre vuxna barn. En plötslig glömska börjar smyga sig på och Alice blir orolig över att något inte står rätt till. Hon uppsöker en läkare och får av honom en förödande diagnos: tidigt stadium av Alzheimers sjukdom.

Still Alice är en filmatisering av Lisa Genovas roman med samma namn och är en känslomässigt engagerande utflykt i sjukdomens dimmiga landskap. Regissörerna Wash Westmoreland och Richard Glatzer, varav den senare tidigare i år avled i sviterna av ALS, har skakat fram en gripande film som effektivt rycker i hjärtroten.

Den självständiga och framgångsrika Alice kämpar med näbbar och klor för att leva genom sjukdomen med någon sorts värdighet, men förtviningen är omöjlig att stoppa. Sakta vittrar hon sönder inför familjens åsyn. Hennes personlighet skalas långsamt bort till dess att bara några enstaka fragment finns kvar. Det är ett obarmhärtigt sjukdomsförlopp och som åskådare är det svårt att värja sig mot den sorg som däri finns.

Glatzer och Westmorelands film bär på mycket vemod, men med i spelet finns också en stor portion värme. Skildringen av Alice förfall känns aldrig kall eller hård, snarare har man ansträngt sig för att påvisa att man kan uppleva stunder av glädje och kärlek även när man lider av en sjukdom så grym som Alzheimers.

I vanlig amerikansk anda är det hela ganska så välstädat, även i de allra dystraste av stunder, och den ackompanjerade musiken blir stundtals väldigt sentimental; som om man vill rycka lite extra i publikens tårkanaler. En smetig applådscen känns mycket malplacerad, men i övrigt går balansen an.

Foto: Sony Pictures Classics.

Att se Alec Baldwin i en mer allvarlig och nedtonad roll, långt bort från hans skruvade chef i tv-serien 30 Rock (2006-2013), känns tillfredsställande och han lyckas också väl med att förmedla den frustration som en livskamrat kan tänkas känna gentemot sjukdomens framfart.

Kristen Stewart bjuder på sin vanliga stela repertoar, komplett med ständigt fladdrande ögonfransar och återkommande huvudskakningar. Urdålig kan hon inte sägas vara, men hon är inte heller särskilt bra. Personligen hade jag hellre sett en skådespelerska av starkare kaliber i en sådan viktig biroll.

All heder ska dock den magnifika Julianne Moore ha för sitt porträtt av Alice. Kameran vilar ofta stilla på hennes ansikte i långa tagningar och Moore bär varje liten känsla på utsidan av kroppen. Hon är både stark och skör på samma gång, förmedlar slagkraftigt den tilltagande känslan av förvirring och rädsla. Moore bjuder på en mycket stark insats och är mer än värd alla de priser hon vann för denna rolltolkning.

Still Alice är vemodig och varm på en och samma gång. Glatzer och Westmoreland har skapat en öm film som varsamt nosar på det som Alzheimers sjukdom innebär, både för den som drabbas och de närmast anhöriga. Visserligen är det hela ganska så tillrättalagt och kanske aningen ytligt, men filmen kan ändå sägas vara värd att se. Ta gärna med en stor trave näsdukar – de lär behövas.