Filmen visas på Bio Folkan fredag 3/7 kl. 19.15 och söndag 5/7 kl. 18.00, samt på Laxå Bio lördag 4/5 och söndag 5/5 kl. 19.00.

Prästen i Paradiset
Komedi, Sverige, 2015
Regi: Kjell Sundvall
Medverkande: Kjell Bergqvist, Eva Röse, Richard Ulvsäter m.fl.
Längd: 86 min

Förolämpande enfaldig

Svenska kyrkans församling på Phuket lever en anonym tillvaro, något som den svenska prästen på plats, Krister (Kjell Bergqvist), är mer än nöjd med. Det betyder att han istället kan ägna sig åt det han gillar bäst i livet, det vill säga spel, sprit och kvinnor. Allting förändras dock när ytterligare en svensk präst, Carro (Eva Röse), dyker upp och Krister får det plötsligt hett om öronen …

Kjell Sundvall bjuder på ett extra produktivt år i sin karriär som regissör och släpper ifrån sig sin andra komedi på kort tid. Medan det förra alstret, I Nöd eller Lust, fokuserade på jobbiga familjesammankomster i den svenska sommaren förflyttas vi här till ett strålande vackert Thailand. De många tjusiga bilderna från turistparadiset Phuket hjälper dock föga när berättelsen i sig är en enda enfaldig och hysterisk röra.

Sundvall släpper alla former av hämningar och presenterar en produkt som ser ut att höra hemma bland 1930-talets pilsnerfilmer snarare än i det moderna filmklimatet. Ambition och hjärta är som bortblåsta. Istället bjuder man publiken på en smaklös gröt som tuggar om klichéer så utslitna att de förlorat sin verkan. Uppenbarligen har man gått in i projektet under förutsättningen att de potentiella åskådarna måste sakna all form av hjärnkapacitet, ty Prästen i Paradiset är så förolämpande simpel att man dånar.

Som åskådare vill man med jämna mellanrum se något lättsamt och underhållande. Man vill ta en paus från vardagens tristess och koppla bort alla bekymmer. Det i sig betyder dock inte att folk kommer kasta sig över första bästa rulle som når biograferna.

Är man i färd med att punga ut sina surt förvärvade hundralappar på underhållning vill man ju också ha valuta för pengarna. Publiken har rätt att ställa krav på det som visas. Det verkar dock Sundvall och kompani skita fullständigt i. Här går kvantitet före kvalitet.

Vyerna från Thailand är som sagt vackra. Eva Röse vet vad hon håller på med, men det stora dragplåstret är naturligtvis folkkäre Kjell Bergqvist. Att porträttera sura gubbar är han bra på och troligtvis är det tack vare hans namn som man kommer sälja några biobiljetter. Ett mindre känt ansikte i huvudrollen hade förmodligen varit lika med ekonomiskt haveri.

Prästen i Paradiset är en synnerligen förutsägbar och korkad rulle. Maken till latare filmskapande får man leta efter. Varför Kjell Sundvall överhuvudtaget fortsätter göra film är en stor gåta – han verkar ju inte tycka att det varken är särskilt roligt eller givande längre, något som färgar av sig på slutresultatet.

Det enda positiva med den här filmen är att den är kort. Spara pengarna till något annat.