Filmen visas på Bio Folkan fredag 5/6 kl. 19.00 och söndag 7/6 kl. 18.00. Visas även på Laxå Bio fredag 5/6 och söndag 7/6 kl.19.00.

Spy
Actionkomedi, USA, 2015
Regi: Paul Feig
Medverkande: Melissa McCarthy, Jude Law, Jason Statham m.fl.
Längd: 120 min

Mer fniss än gapskratt

Susan Cooper (Melissa McCarthy) är en skrivbordsbunden analytiker på CIA som har hand om de allra farligaste uppdragen, men utan att få det erkännande hon förtjänar. När hennes partner Fine (Jude Law) försvinner under ett arbete och en annan agent blir avslöjad erbjuder sig Susan att gå undercover för att infiltrera en farlig vapenhandlare och förhindra att en atombomb hamnar i fel händer ...

Paul Feig arbetade många år inom tv, både som regissör och skådespelare, innan långfilmen lockade på allvar. Debuten som filmregissör ägde visserligen rum redan 1997, med dramat Life Sold Separately, men det var i och med succékomedin Bridesmaids (2011) som Feig kom att bli ett stort namn i Hollywoodfabriken.

I Spy återförenas han en tredje gång med Melissa McCarthy och lämnar ifrån sig ett alster som förenar hurtig agentfilm med vulgär vuxenhumor. På agentsidan flörtar man naturligtvis mest med spionernas spion, James Bond, medan de förekommande skämten tycks ha hämtat inspiration från Shane Blacks (Lethal Weapon, Kiss Kiss Bang Bang) snabbkäftade stil – om än i något klumpigare format. Någon massiv parodi i stil med The Naked Gun (1988) ska man därför inte vänta sig, även om det man ser stundtals är rätt så roligt.

Själva historien i sig är en ganska förutsägbar sådan som i går helt i linje med filmer av liknande slag; är man van vid denna genre vet man direkt vad som kommer och vid vilken tidpunkt. Bristen på överraskningar kan man dock ha överseende med, mycket tack vare Feigs entusiasm, ett någorlunda raskt tempo och den råa humorn. Visserligen småfnissar man mer än vad man gapskrattar (med undantag för en hysterisk dödsscen), men ibland duger även det ganska bra.

Foto: Twentieth Century Fox.

Melissa McCarthy bär filmen på sina axlar. Engagemanget är alltigenom helhjärtat och McCarthy är lika bra på att leverera grova förolämpningar som hon är på att förmedla fysisk komik och mer nedtonade delmoment. Det är utan tvekan hon som står i strålglansen och Feig vet precis hur han ska ta tillvara på McCarthys talang.

Festlig är också Jason Stahams plumpa agent som alltid vill vara värst och Rose Byrnes vapenhandlare i anskrämlig frisyr. Vår egen Björn Gustafsson har en roll av så små proportioner att man riskerar att missa den om man blinkar, men han hinner i alla fall få sig en avhyvling av högsta rang.

Spy utmärker sig som bättre än senaste The Heat (2013) och är för det mesta en är rätt trevlig actionkomedi. Visst, de återkommande skämten om McCarthys kroppshydda och en annan agents fäbless för att tafsa känns väl som desto mindre fräscha inslag. Filmen är också för lång och ibland ganska ojämn, men i övrigt levererar Feig en nöjsam historia. Extra plus i kanten får man dessutom för den Jackie Chan-inspirerade slagsmålsscenen i slutet där man ser till att inkorporera en hel arsenal av köksattiraljer och livsmedelsvaror i fighten ...

Ps. Huruvida man sedan uppskattar den här typen av grova skämt eller inte är ju en annan femma; humor är ju en högst personlig sak. Är man exempelvis redan ett fan av Bridesmaids eller uppskattar The Other Guys (2010) torde Spy gå hem ganska bra, medan den som föredrar Hasse & Tage kanske bör se sig om efter något annat.