Filmen finns på svensk dvd sedan 2015-05-04.

En iskall jävel
Kriminaldrama/komedi, Norge/Sverige, 2014
Regi: Hans Petter Moland
Medverkande: Stellan Skarsgård, Bruno Ganz, Pål Sverre Hagen m.fl.
Längd: 116 min

Vemod och en
dos svart humor

Den stillsamme och uppskattade medborgaren Nils (Stellan Skarsgård) bor i en norsk småstad där han driver en plogningsfirma tillsammans med sin fru. När hans ende son mördas för något han inte gjort uppfylls Nils av ett stort begär efter hämnd och hans handlingar startar snart ett blodigt krig mellan gangstern Greven (Pål Sverre Hagen) och serbiska maffiabossen Papa (Bruno Ganz).

Norske regissören Hans Petter Moland slog igenom med Zero Kelvin (1995), ett hårdnackat drama där en naiv ung man reser till det isolerade Grönland och möter en nemesis i Stellan Skarsgårds galne förman. Uppenbarligen fattade Moland och Skarsgård tycke för varandra ty En iskall jävel markerar deras fjärde arbete tillsammans.

Molands senaste film är nära besläktad med En ganska snäll man (2010), också den med Skarsgård i huvudrollen. De båda filmerna delar liknande utgångspunkter där en, i grund och botten, trevlig huvudkaraktär ställs inför svåra dilemman. Det bistra vemodet finns ständigt närvarande i båda verken men balanseras tidvis upp av en vass svart humor som inte drar sig för att skämta om de allra mest morbida av ting.

Själva storyn om en hämnande fåordig man har förstås gjorts fler gånger än vad det går att räkna till, men Moland ämnar åtminstone att sätta en egen prägel på det hela. Skarsgårds rättfärdige Nils hamnar ganska långt ifrån den självsäkra typ av karl som brukar befolka filmer av dessa slag.

Huvudkaraktären blir i Molands vision betydligt mer mänsklig och lätt att sympatisera med; en ganska ordinär och timid familjefar som drivs till extrema ytterligheter. Våldet han utövar tillhör egentligen inte hans natur och blir således varken särskilt sadistiskt eller välplanerat. Det liksom bara händer. Konsekvenserna som kommer efteråt är inga vackra sådana – Nils lämnas på intet sätt oberörd av det han gör.

Norges vackra vinterlandskap bidrar till filmens melankoliska ton, fungerar som en förlängning av huvudkaraktärens känslor; tomma vita ytor breder ut sig i all oändlighet, luften bär med sig en kyla som tycks nå ända in till benknotorna. Det är en praktfull tillvaro men också en bedräglig sådan där faror väntar bakom varje hörn.

Stellan Skarsgård bjuder som vanligt på en finfin prestation och lyckas utmärkt med att förmedla återhållsam vrede och svidande sorg. Pål Sverre Hagens (för övrigt mycket bra i De Osynliga, 2008) extroverta vegangangster tangerar lätt hysteri, men på ett underhållande sätt; det märks att Hagen haft roligt under inspelningen. Bra är också veteranen Bruno Ganz som får maffiabossen Papa att stå ut ur mängden.

En iskall jävel har egentligen inte så mycket nytt att komma med, men lyckas ändå framstå som något eget och nyckfullt. Hans Petter Moland har knåpat ihop en intressant rulle som på ett effektivt sätt blandar kriminaldrama med elak humor. Resultatet är en film som troligtvis kommer att gå hem i de flesta hushåll, särskilt om man redan är svag för denna typ av genre.