Finns utgiven på svensk dvd sedan 2015-05-04

Without Warning
Skräck, USA, 1980
Distributör: Njutafilms
Regi: Greydon Clark
Medverkande: Jack Palance, Martin Landau, Tarah Nutter m.fl.
Längd: 89 min

Ett sömnpiller

Ett gäng ungdomar åker på semester och stannar till i en småstad någonstans ute på vischan. Suspekta mackägaren Joe (Jack Palance) varnar de unga för att campa vid sjön men de hångelsugna tonåringarna lyssnar inte på den gamla mannens råd. Väl på plats vid sjön blir det tydligt att något inte är som det ska och ungdomarna finner sig plötsligt jagade av en utomjordisk varelse med smak för människokött …

Greydon Clarks lågbudget-skräckis har med åren fått något av en kultstatus och sägs ha varit en inspiration till efterkommande Predator (1987), där muskelberget Schwarzenegger tog sig an en elak typ från yttre rymden.

Visst finns det likheter i själva upplägget och utomjordingarna i filmerna spelas båda två av Kevin Peter Hall, men ungefär där upphör all övrig släktskap. John McTiernans Predator fyller hela sin längd med svettig och blodig action, Without Warning innehåller inte ens en bråkdel av samma tilltalande ingredienser.

Tempot släpar sig fram i snigelfart. Filmens narrativ är både repetitivt och platt. Dialogen är skrattretande fånig och mycket av tiden ägnas åt att förklara det vi redan ser, som om man förutsatt att åskådarna är så intelligensbefriade att de inte ens kan lägga ihop de enklaste av slutsatser. Någon spänning är det inte att tala om, snarare löper man stor risk för att somna under filmens gång (vilket mitt sällskap under denna sittning också gjorde).

Jack Palance håller koll.

Filmens antagonist, den ”fasliga” utomjordingen, skymtar då och då förbi i periferin. Inte bara framstår hen som en rätt och slätt ointressant figur utan positionerar sig också som en av de mest passiva filmskurkarna genom tiderna. För det mesta står varelsen bara still. Själva jagandet sköter hens lilla uppsättning av fladdrande skinnflikar som utomjordingen ibland skickar iväg som frisbees ...

Bildåtergivningen är okej, men inte mer. Något annat kan man inte heller vänta sig då ingen särskild restaurering har gjorts. Irriterande nog löper dock inte bildrutorna på som de ska utan hackar sig fram med jämna mellanrum, vilket ögat minst sagt opponerar sig mot. Ljudet är något burkigt men ändock funktionellt.

Skådespeleriet är som det brukar vara i filmer av denna typ, lite trevande och stundtals hysteriskt. Undantagen kommer i form av legendarerna Jack Palance och Martin Landau, två erfarna ess som bidrar med välbehövlig tyngd och som egentligen är alldeles för bra för att platsa i en underskriven skräckis (men så fick de också filmens halva budget i gage för sin medverkan).

Without Warning går att skumma igenom som kuriosa och möjligtvis är den också rekommendera till genrefans som vill bocka av så många kultfilmer som möjligt på sin lista. I övrigt är Greydon Clarks film en relativt tråkig rulle som har svårt att hålla kvar åskådarens intresse under hela sin speltid. Visst kan man säga att filmens billiga framställningen besitter en viss charm men som helhet håller den inte måttet.