Filmen släpps på svensk dvd 16 maj.

Night Fare
Thriller, Frankrike, 2015
Distributör: Njutafilms
Regi: Julien Seri
Medverkande: Jonathan Howard, Jonathan Demurger, Fanny Valette m.fl.
Längd: 80 minuter

Sömnig thriller

Chris (Jonathan Howard) återvänder till Paris för att träffa sin gamla flamma (Fanny Valette) men det visar sig att hon numera hänger ihop med den gemensamma vännen Luc (Jonathan Demurger). Efter att ha försökt piffa upp den kyliga stämningen vännerna emellan med en vild fest bestämmer sig Chris och Luc för att en taxi hem. Rusiga av festen tar de en springnota och lämnar taxichauffören med en riktigt saftig nattaxa. Olyckligtvis muckar de med fel chaufför och det visar sig snart att han inte tänker låta dem slippa undan så lätt ...

Franska regissören Julien Seris har ett gäng filmer i rockärmen men kan väl inte påstås vara särskilt känd utanför Frankrikes gränser. Fast det kanske det blir ändring på nu när den virala snackisen Night Fare når ut till en internationell publik. 

Att Seris slängt ett öga på Steven Spielbergs film Duel (1971) och ungdomsskräckisen Joy Ride (2001) går inte att ta miste på, inspirationen lämnar tydliga avtryck, men dessvärre visar sig Night Fare vara milsvidder från vad som räknas som acceptabel underhållning.

Istället för att servera publiken en adrenalinfylld mardröm går Seris bort sig bland sina egna idéer och levererar ett splittrad hopkok av mumbojumbo. Filmens beståndsdelar är en brokig samling separata scener som överhuvudtaget har svårt att skapa en sammanhängande helhet. 

Filmens grundläggande drama önskar vara maffigt men är i själva verket inget annat än en punkterad lunga som ligger där och pyser i bakgrunden. Någon särskild sympati för huvudkaraktärerna hinner man inte bygga upp, ty de visar sig ganska snart vara två arslen med usla attityder.

Med i Seris soppa finns ett tema rörande moral som gärna vill förmedla nobla tankeställare, något som går stick i stäv med den berättelse Seris bygger upp fram till den tredje och avslutande akten. Då kommer en plötslig vändning som är så korkad att man som åskådare bara sitter och gapar.

Låt oss säga så här, om ni någon gång under en pågående filminspelning drabbas av impulsen att skrota filmens slut och hitta på ett nytt bara så där: snälla, låt bli! Om det känns så hemskt lockande att under inspelningen börja experimentera med sådana viktiga beslut, ja, då var nog manuset inte riktigt färdigt från första början.  

Julien Seris erkände tydligen under en utfrågning på filmfestivalen FrightFest att det var precis vad som hände: man bortsåg från det färdiga manusets slut och hittade på en nytt under inspelningen gång. I och med den utvecklingen satte också Seris krokben för sig själv.

Filmens twist skjuter nämligen hela produktionen i sank. Den ter sig som en blodsugande parasit som effektivt dränerar åskådaren på liv. Det går helt enkelt inte ihop; som om Seris på måfå försökt att sammanfoga två vitt skilda historier. Resultatet är en huvudvärk till film som man bara vill stänga av. Historien var förvisso inte bra från början, men den märkliga vändningen gör upplevelsen snudd på outhärdlig. 

När man äntligen får plocka ur dvd-skivan ur spelaren känner mig man sig både lättad och arg. Lättad för att prövningen är över, arg för att man slösade dyrbar tid på rent skräp. 

Frankrike hade en period i mitten av 2000-talet där de kramade ur sig en hel hög med fina genrerullar, men sedan dess har det uppenbarligen gått utför. Night Fare är både långtråkig, fumligt berättad och enormt utmattande. Kanske fungerar filmen utmärkt som sömnmedel, men som nöje är den inte mycket att hurra för.