Filmen visas i Kumla ons 16/9 och fre 18/9 kl. 19.00, Laxå fre 18/9 och sön 20/9 kl. 19.00, Hallsberg sön 20/9 kl. 18.30 samt i Askersund sön 27/9 och sön 4/10 kl. 18.00.

Maze Runner: The Scorch Trials
Action/Sci-Fi, USA, 2015
Regi: Wes Ball
Medverkande: Daniel O'Brien, Kaya Scodelario, Thomas Brodie-Sangster m.fl.
Längd: 131 min

Något av en transportsträcka

I uppföljaren till förra årets The Maze Runner, baserad på James Dashners bok med samma namn, ställs Thomas (Dylan O´Brien) och han kamrater inför en svår utmaning: att söka efter ledtrådar och information om den illvilliga organisationen WCKD. Deras resa för dem genom ett skoningslöst ökenlandskap fyllt av en rad olika hinder, samtidigt som organisationens hantlangare är dem på spåren …

Här kommer ännu en i raden av postapokalyptiska filmer med litterär förlaga riktade mot unga vuxna. Genrens popularitet och dess ekonomiska framgångar har naturligtvis gett Hollywood mersmak för allvarstyngda dystopier, så för ett tag framöver kan vi nog räkna med att bli fortsatt bombarderade av historier om totalitära statsmakter som gillar att plåga unga och oskyldiga människor.

The Maze Runner, också den regisserad av Wes Ball, blev något av en överraskande framgång där så väl kritiker som publik var överens om att filmen bjöd på en och annan ljusglimt. Maze Runner: The Scorch Trial i sin tur faller tyvärr offer för den träda som ofta drabbar de filmer som hamnar mitt i en pågående serie. Det blir liksom mer utav en transportsträcka mot en avslutande del, snarare än en helgjuten filmupplevelse.

Filmens stora problem är att det egentligen inte händer så mycket. Wes Ball försöker utveckla och expandera berättelsen, men det blir inte mer än en axelryckning. Så mycket ny information presenteras inte och det som väl avslöjas framstår mer som toppen på ett isberg man ännu inte stött på. Som åskådare känner man sig helt enkelt lite snuvad på konfekten och filmens kulmination är inget annat än ett frustrerande antiklimax.

Foto: Twentieth Century Fox.

Vidare är karaktärsutvecklingen svag och det är svårt att få en uppfattning om vilka personerna är som vi ska bry oss om. Dylan O´Briens huvudroll Thomas är förvisso heroiskt lagd men framstår i all ärlighet som ganska platt och tråkig. Desto bättre går det till exempel för den mer karismatiska Minho (Ki Hong Lee) som många gånger lyckas roffa åt sig rampljuset, trots att rollen är utav den mindre sorten. Så var det förmodligen inte riktigt tänkt att det skulle bli ...

Historien introducerar också en handfull fräscha karaktärer, men de är alla så vagt skissade att man aldrig ger åskådarna en chans att knyta an till dem. Varför ska man lägga ner tid och kraft på att sörja någons plötsliga frånfall när vi inte lärt känna dem? Det är bara slöseri med resurser som man kan spara till annat.

Skådespelarna gör vad de ska och den unga ensemblen anstränger sig hårt för att blåsa liv i sina papperstunna klyschor till roller. Filmens färgstarkaste nykomlingar, Aidan Gillen och Giancarlo Esposito, har förvisso inte så mycket att göra men bjuder på mängder av erfarenhet och karisma, något som i sig gör dem lite intressanta att följa.

Maze Runner: The Scorch Trials är inget haveri men däremot en ganska så typisk ”mellanakt”. När det gäller produktionsvärde finns det inget att klaga på, filmer ser onekligen bra ut på alla sätt och vis, men särskilt inspirerande ter den sig inte. Vuxna åskådare lär nog bli lite otåliga i biostolarna, men kanske fungerar filmen bättre för den unga målgrupp som den egentligen riktar sig mot. Det gäller dock att vara beredd på att inte få några tydliga svar och ha ork nog att vänta in den avslutande delen
...