Filmen finns tillgänglig på streamingtjänsten Netflix. Foto: The Duplass Brothers/Blumhouse Productions.

Creep
Skräck, USA, 2014
Regi: Patrick Brice
Medverkande: Mark Duplass och Patrick Brice
Längd: 82 minuter

Skräck och svart humor

Filmaren Aaron (Patrick Brice) svarar på en jobbannons som går ut på att följa cancersjuka Josef (Mark Duplass) genom en dag. Till en början ser allt ut att gå väl men ju längre tid som förflyter desto mer tydligt blir det för Aaron att Josef inte är den han utger sig för att vara …

Inom skräckfilm har subgenren ”found footage” levt ett gott liv i många år nu. The Blair Witch Project (1999) var sannerligen inte först på bollen, men i mångt och mycket skulle man väl kunna påstå att Daniel Myricks och Eduardo Sánchez framgångsrika film inspirerade en tsunamivåg av filmer som utgör sig för att vara den äkta varan. Subgenren har sedan dess frodats hej vilt och med jämna mellanrum når nya alster i samma anda fram till publiken. 

Varför somliga väljer att göra skräckfilmer med found footage som tema är inte så svårt att förstå; här behöver man varken särskilt mycket tid, pengar eller teknik för att genomföra sina idéer. En intressant historia och en redig kämparanda räcker ofta långt. Man har helt enkelt inte så mycket att förlora på det hela.

Med sin debutfilm Creep hoppar således Patrick Brice på tåget och levererar en film som balanserar skräck och svart humor i vardera hand. Tonen är avig på ett tilltalande vis och även om historien i sig framstår som rätt konventionell så finns det ändock något i det hela som står ut ur mängden. 

Foto: The Duplass Brothers/Blumhouse Productions.

Exakt vad det är som känns fräscht är svårt att komma underfund med. Kanske är det det faktum att filmen improviserades fram på plats som skänker lite strålglans till det hela. Kanske beror det på de känslor av intimitet och nyckfullhet som förmedlas. Eller så är det möjligtvis det vaga obehag som lurar i bakgrunden som lockar åskådaren att fortsätta titta. 

Att inte krydda filmen med våld men ändå kunna förmedla en subtil känsla av olust är inte helt lätt. Brice ska beröm för att han lyckats hitta en röd tråd av just det bland allt framspånat material. Risken med att arbeta med improvisation när det gäller film är att det i slutändan blir för spretigt. Att det liksom blir svårt att klippa ihop en överhängande historia. Det problemet saknar Creep och Brice har inte några bekymmer med att forma berättelsen i efterhand. 

Mark Duplass, alla indiregissörers favorit framför kameran, gör en finfin insats som den skruvade Josef. Duplass rör sig utan bekymmer mellan ömklighet kontra olustighet och skapar en karaktär som är humoristisk och otäck på en och samma gång. 

När det gäller Patrick Brice själv så hade det nog däremot varit önskvärt att låta någon annan sköta snacket i rollen som Aaron. Att han väljer att själv ikläda sig rollen är förståeligt ty det underlättar ju för honom att få filmen gjord, men sanningen är den att han faktiskt inte är någon vidare skådis. Hans prestation känns stel och dialogen flyter inte riktigt som den ska, vilket är synd när Duplass insats är så gedigen.

Creep skiljer sig ur mängden av found footage-filmer och blandar skräcken med en välbehövlig dos svart humor. Generellt sett tycker jag att filmer av detta slag börjar bli lite påfrestande, men Brice alster är både intressant och kompetent gjord. Storyn är konventionell men effektiv och tiden går relativt fort. Livrädd lär man inte bli av att vila ögonen på Creep, men väl lite obehaglig till mods. På det hela är det en godkänd långfilmsdebut.