Filmen visas på Bio Folkan söndag 10/5 k. 18.00, måndag 11/5 kl. 14.00 och tisdag 12/5 kl. 19.00. Foto: Warner Bros.

The Water Diviner
Drama, Australien/USA/Turkiet, 2014
Regi: Russel Crowe
Medverkande: Russel Crowe, Olga Kurylenko, Yilmaz Erdogan m.fl.
Längd: 111 min

Bitvis gripande

Den australiensiske bonden Connor (Russel Crowe) till Istanbul för att försöka få någon klarhet i vad som hänt hans söner, alla tre rapporterade som saknade i strid efter att ha deltagit i slaget om Gallipoli. Väl på plats i Turkiet förälskar sig Connor i Ayshe (Olga Kurylenko) som äger hotellet han huserar på och får oväntad hjälp av en turkisk officer att ta reda på sönernas öde.

Skådespelaren Russel Crowe debuterar som regissör på äldre dagar och tar sig an ett krigsdrama som flörtar friskt med svunna tiders storslagna filmberättande. Tonen är lätt melodramatisk och strör sig bitvis med en särskild charm, även om den emellanåt rör sig längs en ganska ojämn kurva; hoppen mellan äventyr och bister realitet är emellanåt högst kniviga.

Man får känslan av att Crowe eftersträvat ett episkt berättande och till viss del lyckas han med det han förutsatt, åtminstone när det gäller de tekniska aspekterna. The Water Diviner är onekligen snyggt gjord. Grandiosa vyer över Australiens sällsamma bushlandskap och Turkiets färgsprakande städer breder ut sig i sin fulla prakt över bioduken. Skickligt sammansatt scenografi och stiliga kostymer bidrar med tidsenlig autenticitet. Den komponerade musiken svämmar över av skälvande stråkar.

Som allra bäst är filmen när den skildrar krigets fasor, komplett med bortsprängda kroppsdelar och sårade soldaters ångestfyllda klagolåt. Just de segmenten känns ända ner i maggropen och det är svårt att inte bli berörd av den smärta som förmedlas. Att Crowe tycker det är vansinne att skicka tusentals unga män rakt in i dödens käftar blir uppenbart och filmen bär på tydliga drag av pacifism.

Olga Kurylenko utgör kärleksintresset. Foto: Warner Bros.

Den kyska förälskelsen mellan Connor och Ayshe lämnar däremot inga nämnvärda avtryck hos åskådaren. Som kontrast till krigsspåret står den visserligen ut, men särskilt givande eller intressant kan man inte påstå att det är. Crowe och Olga Kurylenko har stundtals bra kemi men kärleken karaktärerna emellan brinner på en flämtande sparlåga; ett resultat av att man aldrig riktigt kommer dem inpå huden.

Filmens tempo rör sig inte med racerfart men å andra sidan kan man inte heller påstå att det blir direkt tråkigt; narrativet tuffar ändå framåt. Visst hade man kunnat frisera längden här och var, men The Water Diviners nuvarande form kan ändå sägas vara funktionsduglig.

Vad Crowes alster däremot hade mått bra av är en rejäl omstrukturering. Berättelsen är emellanåt klumpigt framlagd och vissa scener känns tagna ur sitt sammanhang, liksom instoppade på måfå. Det är oklart varför man valt att göra det hela krångligare än vad det egentligen bör vara, men det är i alla fall en aspekt som stjälper mer än vad det hjälper.

Russel Crowes regidebut ter sig som en trevande och något försiktig sådan. The Water Diviner är tjusigt förpackad och bitvis gripande, men når inte riktigt hela vägen fram. Filmen visar prov på att Crowe har en viss talang även bakom kameran men också att det finns utrymme för en hel del förbättringar. Kanske kommer allt att klaffa mer i framtida projekt. Tills vidare får vi hålla till godo med en klart godkänd rulle.