Vargen har samma rätt som oss att finnas till på jorden
Så fort det publiceras en artikel om att en varg dött, hur plågsamt dess död än varit, så kommer de hatiska kommentarerna som djuret om ett brev på posten. Det får mig att känna avsmak.
För några dagar sedan skrev jag om en olycka som inträffat på E20 utanför Laxå. Det visade sig vara en viltolycka där en varg blivit påkörd och avled. Direkt efter att artikel om detta publicerades inkom kommentarer om att “den fick vad den förtjänade”, “en död varg, är en bra varg” etc.
Efter detta dyker ett annat inlägg upp i min flöde. En kvinna som passerat olyckan har stannat till vid platsen. Kvar ligger vargen mitt på vägen, ännu inte död men svårt skadad, en syn som kvinnan fångar på bild. Det gör ont i mig att se bilden.
Om det kom in hatiska kommentarer mot vargen på vårt inlägg är det ingenting mot vad det gör här. Vissa som skriver verkar så fyllda av hat mot detta djur att man funderar över deras psykiska hälsa.
Man får ogilla varg om man vill det. Och det finns även fog för vissa att göra det då vargen kan skada tamboskap. Runt 400-600 tamboskap, främst får och getter, angrips årligen i Sverige. Att hästar och kor och jakthundar angrips är mer sällsynt, men det händer. Med det sagt, jag har förståelse för att de som fått sina djur skadade, eller dödade, av vargen, inte hyser några varmare känslor.
Men allt detta hat som så många verkar bära på som inte på något sätt har haft med en varg att göra, eller kommer att ha, det har jag svårare att förstå.
I grund och botten är vargen ett djur som vill leva sitt liv i lugn och ro, helst så långt bort från människor det går. Och det är ett djur med ett rikt känsloliv. En varg kan känna allt från kärlek till sorg, glädje, frustration och orättvisor.
Jag måste erkänna en sak. Jag har svårt för människor som skrattar eller glädjs åt när ett djur dött. Men även de som stoltserar med att de inte gillar ett så trevligt djur som hunden. Det är nånting med avsaknaden av empati där som får mig att känna avsmak.
Själv är jag livrädd för ormar. Det är ett djur jag har fobi för och ett djur jag hoppas aldrig möta. Det betyder dock inte att jag vill att de ska dö. De förtjänar att leva precis som alla andra djur som vi delar denna jord med.
En sak till ska man ha klart för sig. Djur har funnits på vår jord långt innan människan. Så den här platsen tillhör dem precis lika mycket som oss.
Det här är en opinionsartikel som uttrycker skribentens egna åsikter.
