Mörkret är svårt att flytta på
Tyvärr checkar jag in på alla punkter vad gäller höstdepression. Så nu vet ni varför jag kan komma att framstå som en melankolisk lallare vid vårt nästa möte
Höstdepression, vilket ord.
När jag googlar ordet är det svårt att förstå om det ens existerar för det finns inte så mycket info om det. Däremot desto mer om något som kallas årstidsbunden depression. Det ordet hade jag aldrig hört tidigare.
Nåväl, jag kör på höstdepression och när jag ögnar igenom de mest vanliga symptomen kring höstdepression så kan jag checka av varenda en.
Så jag dras troligen med detta. Likt runt fem procent av befolkningen. Huruvida alla dessa fem procent lider av just höstdepression eller någon annan årstidsbunden depression kan jag inte hitta info om.
Finns exempelvis vår- eller sommardepression?
I alla fall. Jag önskar att det vore annorlunda. Men den här tiden på året har jag ingen större lust eller ork till nåt. Att gå ut med hunden eller i långsam takt läsa en bok är det jag egentligen känner det finns energi till. Men man kopplar in reservtanken och kämpar ändå på med jobbet och vardagsuppgifterna, som plötsligt känns som höga berg att bestiga istället för den vardagliga kullen i lekparken.
Energi och lust är alltså obefintligt. Något som dock inte saknas är trycket över bröstet. Det ligger där konstant. Som en våt filt.
Det brukar bli bättre när ljuset försvunnit helt och när det är så mörkt ute att det inte kan bli värre. Då får jag i alla fall upp hoppet om att vi går mot ljusare tider. Så ni som med mig delar denna börda - håll ut, det blir förhoppningsvis bättre.
Det här är en opinionsartikel som uttrycker skribentens egna åsikter.
