Vad var det för fel på förskolelärare och äldreboenden?
När jag bevakar kommuner och deras verksamhet slås jag över det här med hur man benämner saker. Kanske är det lagar som styr, kanske riktlinjer från Sveriges kommuner och regioner, jag vet inte. Ibland känns det bara som en vilja att förändra, att vara korrekt, modern, en lite nervös hållning hos makthavare. Som murvel blir man förnumstigt slagen på fingrarna av både politiker och tjänstemän om man råkar använda fel begrepp.
Ta det här med de institutioner, hem, där våra äldre bor. Jag är så gammal att jag fortfarande använder uttrycket ålderdomshem. När jag växte upp (strax efter tredje istiden) fanns lite förenklat två typer av sådana. Sjukhem och ålderdomshem. De förra drevs av det som då kallades landstinget och härbärgerade de riktigt sjuka åldringarna, dementa exempelvis. Det kunde ibland gå under begreppet långvård. Ålderdomshemmen drevs av kommunen. Där bodde de som ”bara” var gamla, eller lite småsnurriga, mer naturligt åldersglömska. Det kunde nog ibland även kallas för ett äldreboende redan då.
Farfar, som exempel, bodde på sjukhem. Han hade drabbats av stroke, de som då kallades hjärnblödning, var orörlig och kunde inte prata.
På 90-talet kom Ädel-reformen, då skulle äldreomsorg, oavsett av vilket slag, bli en kommunal angelägenhet. Jag har för mig att uttrycket ”äldreboende” blev gängse. Möjligen kunde äldreboendet ha en demensavdelning eller två. Sedan ett antal år får man dock inte använda uttrycket äldreboenden, eller demensavdelning, demensboenden. Absolut inte. Numera heter det ”Särskilda boenden”.
Ett sidospår som kom till någon gång på 70-talet var de så kallade servicehusen. Hus där äldre kunde bo, ha vissa gemensamma utrymmen, personal att kalla på om man skulle behöva hjälp och så en servering, där man kunde gå och äta. I många kommuner är sådan boenden sedan länge borta, de blev lite för dyra. Men sedan ett antal år har man kommit på att tanken kanske inte var så dum. Bättre att man bor tillsammans än är ofrivilligt ensam. Staten gav till och med stöd för att bygga nya sådana, men då kallades de givetvis inte för det föråldrade ”Servicehus” utan ”Trygghetsboende”:
Ett annat område där man varit lite ambivalent, oroligt korreket, är det här vad man ska kalla de som bor på särskilda boenden, ålderdomshem, eller de som bara har hemtjänst. Patient fick man inte kalla dem av, oklart varför. Boende var av samma oklara skäl inte heller okej. I kommersialiseringens och privatiseringens tidevarv har uttrycket ”kunder” förekommit. Av någon orsak fastnade man till sist för uttrycket ”brukare”. Förvisso betyder ordet ”den som använder något”, men för mig känns det ändå konstigt. Ordet betyder även hantera, bearbeta, begagna, forma. Det gör knappast de som har hemtjänst, eller bor på ett äldreboende. Jag känner personligen att orden ”boende” eller användare” vore mer rimliga ord.
Ännu ett område där man ändrat benämning är de som jobbar i andra änden av våra liv, nämligen de som tar hand om våra barn på förskolor och lär dem saker. När mina döttrar var små kallades de som tog hand om dem förskolelärare. Men nåde den som i en artikel numera skriver det ordet. Jag fick på riktigt ett mail där en person frågade om jag var född på 1800-talet när jag hade råkat skriva det. ”Herregud, det heter pedagog!” hur svårt ska det vara?", skrev vederbörande. Var det på något sätt nedvärderande att kallas förskolelärare? Jag är inte riktigt säker på att jag förstår.
Allt sammantaget, innebär de här förändringarna bättre äldreomsorg, eller bättre förskola? (får man fortfarande benämna det så?) jag är inte säker på det heller. Far en dement person illa, blir stött, ledsen, om man kallar vederbörande för en patient, eller rentav en boende? Personligen tror jag mer det handlar om hur vi värderar yrken, arbetsuppgifter, än om att ändra namn på dem. Jag har inte fått mer, eller mindre förtroende för förskolan för att det jobbar pedagoger där. Jag hade rätt bra förtroende redan för förskolelärarna.
Och jo, jag vet att man numera måste ha en viss högskolepoäng för att få kalla sig lärare.
Det här är en opinionsartikel som uttrycker skribentens egna åsikter.
