Demokratins finrum – där du får plats
För ett par veckor sedan var det fullmäktige i Kumla kommun. Sydnärkenytt var på plats. Det är ovanligt, vi brukar följa fullmäktige i våra kommuner online, vilket är lite synd. För trots att det är vardagspolitik är fullmäktige demokratins verkliga finrum, lite av en fest nästan. Det är på kommunfullmäktige och i kommunstyrelsen de ärenden som påverkar vår vardag allra mest avhandlas. Som gator, skola, vård, VA-nät, badhus och bibliotek.
När politikerna samlades på bio Folkan i Kumla var det högtidligt. Ledamöterna pratade i vestibulen, man hälsade, stämningen var god. Det skulle tas lite speciella beslut, därför var det också fullt med åhörare. Det låg förväntningar i luften. Så knackade ordföranden med klubban och förklarade hur mötet skulle gå till. Kommunstyrelsens ordförande, Andreas Brorsson (S), begärde ordet berättade om det första ärendet, sedan rullade det på enligt demokratins spelregler.
Jag hör ofta att det inte går att påverka kommunpolitik, att eliten styr. Men vi har de politiker vi förtjänar. Jag sträcker mig till att påstå att det kanske aldrig varit lättare att komma med och påverka kommunpolitiken. Jag kan nästan lova att oavsett vilket politiskt parti du väljer i våra kommuner kommer de ta emot dig med öppna armar om du hör av dig och vill engagera dig politiskt. Det behövs fler som engagerar sig i kommunalpolitiken. Partierna har för få eldsjälar. Så hör du av dig till något av partierna, berättar att du vill vara med, att du är intresserad, ja då kommer du troligen snart vara med och påverka kommunpolitiken, även om du inte skulle vara född i en politikerfamilj, eller ha fin familj. Avskräcks inte av krångliga strukturer, partiväsen, nomineringar, nämnder och styrelser. De flesta som blivit politiker inser snart att strukturerna fungerar, att de finns av en orsak.
För så är det, att även om man råkar engagera sig i ett parti som inte just nu har makten, så påverkar man genom sitt engagemang i nämnder och styrelser. Min egen far var ett exempel på det. Han var politiskt engagerad i kommunpolitiken i 50 år. Under perioder var han oppositionsråd. Han var aldrig med om att ta makten, men trots det kan jag försäkra att han påverkat politiken i kommunen en hel del. Jag kan peka på åtskilliga exempel där farsan haft ett finger med i spelet, både i och utanför Hallsbergs kommun. Han tillhörde heller ingen fin familj, och var inte högutbildad. Han var småbrukare från Pålsboda, precis som sin far.
Men påverkan kommer inte gratis. Kommunpolitik är också vardagsslit, med sena möten, som kräver engagemang. Det är också så att praktisk politik tar tid. Det krävs lång beredning, förberedelser, slit, diskussioner, överenskommelser och ibland lite politiskt spel för att komma vidare. Politiska resultat kommer inte gratis. Det kan ta lång tid innan beslut kan tas, ibland många år. Ibland kommer effekterna av beslut som tas dröja decennier. Regler, vad en kommun måste, och har råd med, kan sätta käppar i hjulen. Men trots det, man kan påverka. Det vittnar de flesta som är engagerade i kommunpolitiken om. Kanske måste politik också ta tid ibland. Ska man lägga 200 miljoner på en ny skola är det inte beslut man ska slarva med.
En av de frågor där min far var engagerad i var det som i dag heter Nerikes Brandkår. Ett av landet större kommunalförbund, där kommuner i hela länet, och utanför, samarbetar för att driva räddningstjänst, möta kriser som stora skogsbränder och ett förändrat klimat.
På den tiden, 1980-talet, var det bara två kommuner, Kumla och Hallsberg. Båda behövde se över sina brandstationer, bygga nytt På den tiden drev alla kommuner sin egen brandkår. Farsan och några fler politiker kläckte idén att man kanske borde samarbeta och bygga en brandstation mitt emellan kommunernas huvudorter. På den tiden, var det precis som nu, inte helt självklart att kommuner skulle samarbeta. Det fanns ett massivt motstånd i början. Efter hand insåg man dock fördelarna Kommunerna slog sig ihop, brandstationen i Byrsta, mitt emellan Kumla och Hallsberg kom till. Flera kommuner insåg det vettiga i samarbetet och anslöt. Även om man säkert kan ha synpunkter på Nerikes Brandkår är det nog få i dag som anser att det hade varit bättre att ha en brandskår i varje kommun.
Tyvärr är det så att allt färre väljer att engagera sig i en ideell förening. För om man varit engagerad i en förening känner man ju igen lite av grunderna i hur det politiska arbetet fungerar i en kommun. För lite är ju vårt demokratiska system uppbyggt enligt samma principer, tankar som en ideell förening, men lite mer komplext då.
En sak som ofta slår mig är att politiker nästan alltid är vänliga, familjära mot varandra utanför talarstolen, även om debatten kan vara stenhård, rentav bitter. Det är inte så konstigt. Även om man driver politk, vill föra fram sin åsikt, handlar det ju till väldigt stor del om att förhandla vid samma bord, sitta med i samma styrelser, komma överens och hitta vägar framåt. Det gör att politiker, även om de ofta framstår som bittra fiender, ofta har stor respekt för varandra. När min far var politiker svingade både han och den politiska ledningen i kommunen hårt mot varandra och framställdes som fiender i lokaltidningen. Men när far skulle begravas dök en stor delegation politiker från motståndarpartiet upp och berättade om farsans politiska gärning med stor respekt. Det gav mig delvis en ny syn på politiker.
Till sist. Vardagspolitiker, fritidspolitiker, får inte stora arvoden. Det är en missuppfattning. Att engagera sig politiskt är dåligt betalt och kräver engagemang, jobb, men är helt avgörande för att vi ska kunna fortsätta leva i en demokrati. Många jag känner i kommunalpolitiken vittnar också om att det är väldigt roligt.
Det här är en opinionsartikel som uttrycker skribentens egna åsikter.
