Att ta tag i saker direkt är alltid det bästa alternativet
Ta tag i saker på en gång istället för att skjuta upp dem. Det är dagens visdomsord som hänger ihop med ansiktet på en man som jag hade svårt att placera.
Relaxen vid Djupadalsbadet är en plats jag trivs ypperligt på. Jag ligger där i solstolen och läser en bok, bastar, tar en kaffe, eller sjunker ner i bubbelpoolen. All stress brukar direkt rinna av mig så fort jag går dit och det är jätteskönt att ha ett sånt andningshål.
För en tid sedan stötte jag på en man där som glatt hälsade “Tjena, Björk”. Jag hälsade tillbaka, men kunde inte placera hans ansikte. Detta händer mig titt som tätt att jag inte riktigt känner igen folk som hälsar, jag är klart bättre på att minnas namn än ansikten.
Hur som haver, att möta nån ute på stan som hälsar och som man inte känner igen är en sak, men det här var annorlunda. Eftersom inte bara jag utan även den “okände” mannen visade sig vara en trogen besökare på relaxen har vi stött på varann ofta de senaste månaderna i detta trånga utrymme. Ibland flera gånger i veckan.
Visst, alternativet fanns att helt enkelt gå fram och fråga, “ursäkta, men vad är det du heter nu igen?”. Men det var i ärlighetens namn inte så lockande. Det skulle känts pinsamt och kanske rent av lite respektlöst, även om det inte var något illa menat.
Så jag la den strategin på hyllan och försökte istället klura mig fram till vem han var. Samtidigt märkte jag i takt med tidens tand att min osäkerhet smittade av sig på honom. Han drog sig tillbaka alltmer när våra vägar korsades och den pigga auran som fanns där i början var nu förbytt till buttra nickningar, om ens det.
Häromdagen gav jag till slut upp. Vi låg på varsin solstol och chillade, endast åtskilda av några större krukväxter, jag läste en bok och han scrollade på telefonen. Jag la boken åt sidan och reste mig upp och gick fram till karln.
“Du har du märkt av att de bytt solstolar här”, sa jag.
Det hade han och därefter var konversationen igång och det tog högst en minut innan poletten trillade ner vem det var jag pratade ner. Han nämnde ett gemensamt minne som låg 15 år bak i tiden och hjärnbalken som strulat så kopplade plötsligt ihop sig.
Vad vill jag då säga med den här historien egentligen? Jo, ibland har man en förmåga att skapa små problem i sitt eget huvud som inte borde finnas där. Istället för att låta dem växa och gro är det nästan alltid bäst att ta tag i saker på en gång.
Niklas heter han för övrigt.
Det här är en opinionsartikel som uttrycker skribentens egna åsikter.
