Nej, det var inte bättre förr – men annorlunda
Det var bättre förr, brukar det heta. Själv brukar jag med viss emfas hävda att det inte alls var bättre förr, men annorlunda. Jag börjar vara i den ålder att jag kan påstå att jag har facit, jag var med förr. Strax före midsommar hade jag jobbat 30 år som journalist.
Att minnas det som var bra och hänfalla till nostalgi är nog mest ett sätt att orka med tillvaron. Man har alltid förfasats över nutiden och sagt att det var bättre förr.
Ta det här med medier. När jag växte upp fanns två TV-kanaler, tre radiokanaler och en massa papperstidningar i Sverige. Fortfarande när jag började jobba i nyhetsvärlden, 1995, var det ovanligt med nyheter på internet. I princip inte några tidningar publicerade dagliga nyheter på internet. Några sociala medier fanns inte. Inget Youtube, ingen strömmad film. TV4 var blott fem år gammalt. Hade man inte kabel-TV eller parabol, var det SVT 1, 2 och TV4 som gällde. Jag hade en mobiltelefon. Den gick att ringa på, men inte SMS-a med.
Trots att vi nu har färre papperstidningar finns det fler och mer lätt-tillgängliga nyheter än vad det gjorde då. Nyhetsuppdateringar dygnet runt. På gott och ont. Jag gillar det. Att ha en deadline och vänta på att folk skulle läsa det man skrivit en dag, eller ibland ända upp till en vecka, är kraftigt överskattat. Som sagt, annorlunda var det förr, men var det bättre?
När jag var barn stängde affärer alltid klockan 18.00, punkt slut. På lördagar stängde man 13, om man hade öppet alls Det var allt, utan undantag. Att handla på en söndag kunde man glömma. I Pålsboda där jag växte upp blev det lite av en en revolution när en servicebutik dök upp i slutet av 1980-talet. Där kunde man handla åtminstone en del till klockan 20. Då fanns en kiosk som hade kvällsöppet och sålde korv, och godis. Den finns inte i dag. Men å andra sidan kan man handla korv och hamburgare på bensinmacken. Ica, som har ett sortiment kiosken bara kunde drömma om, håller öppet till klockan 21, varje dag.
Ett annat område som förändrats, snabbt, är det här med bilar. När jag var litet barn hade min far en SAAB från 1967. Nu tänds säkert ett nostalgins skimmer i mångas ögon. Men han bytte bilen 1973, för att den var så sönderrostad att den bedömdes omöjlig att laga. Min första bil köpte jag 1988. Det var en Volvo amazon årgång 70. Den ansågs mycket gammal, redan då. Mycket rostig, uttjänt, ett buckligt vrak. Folk undrade hur jag vågade åka runt i den.
Man kan tycka vad man vill om gamla bilar, men särskilt hållbara var de inte om man jämför med dagens. Både motorer, elsystem och framför allt rostskyddet har tagit rejäla kliv framåt de senaste 50 åren. Även om det givetvis finns undantag.
I dag höjer ingen på ögonbrynen för en 20 år gammal bil. Många bilar man ser i trafiken är så gamla. Den kan till och med se riktigt modern ut. En anhörig kör i en bil som gått 36 000 mil. Det förekom bara på taxibilar när jag var ung. En normal personbil hade rostat bort långt innan den nådde 36 000 mil. Om inte motorn skurit. Moderna bilar kanske är fulare. Men de är säkrare, håller betydligt längre och kräver mindre underhåll.
Många menar ju att kriminaliteten blivit värre, att det var bättre förr. Inte minst mord och andra grova brott. Hur är det, har det blivit värre? Nja, som sagt, värre är kanske fel ord, men annorlunda.
Som flest mord hade vi på 1800-talet. Sedan minskade antalet mord, eller dödligt våld, som det kallas i statistiken, under lång tid. Fram till början på 1970-talet. Då började det öka. Mellan 1988 och 1991 var det som allra värst. Då dog 13,9 personer per 1 miljon invånare i dödligt våld. Sedan har antalet mord faktiskt gått ner. I dag dör ungefär 10,5 personer per 1 miljon invånare i dödligt våld. 2024 var det rentav färre.
Men det är inte det enda som ändrats. Då, 1988 och 1991, skedde merparten av det dödliga våldet inte i kriminella miljöer. I dag sker större delen av det dödliga våldet i kriminella miljöer. Risken för ”vanligt folk” att drabbas av dödligt våld har alltså gått ner, speciellt i förhållande till antalet invånare. Är man däremot kriminell har risken ökat för att råka ut för dödligt våld. Som sagt, kanske inte bättre, men annorlunda. Risken för en kriminell att bli skjuten, eller bli söndersprängd, har ökat. Men för Medelsvensson har risken för att få ett järnrör i huvudet eller bli knivskuren kraftigt minskat.
Det sker också betydligt färre inbrott i dag. Men inte helt oväntat, fler bedrägerier. Då var rån, både mot butiker, banker och värdetransporter nästan vardag. En kriminalitet som nästan är borta, det finns ju inga kontanter. Våld i gatumiljön ar också minskat.
Ett annat område som många anser var betydligt bättre förr är det här med våra tåg. Jo, risken för att ett tåg ska vara försenat, eller helt enkelt utebli har definitivt ökat. Det är fakta. Men, samtidigt ska man ha klart för sig att det går väldigt mycket fler tåg än det gjorde förr. Jag har inte statistik från särskilt lång tid, men den räcker för att illustrera det jag vill säga. Tågen blir oftare sena, men å andra sidan finns det högst avsevärt mycket fler tåg att ta, fler tåg som ska trängas på spåren.
1990 genomfördes 14 miljoner långväga tågresor i Sverige. 2022 var siffran uppe i 21 miljoner tågresor. En ökning med 50 procent.
1990 genomfördes 82 miljoner regionala tågresor. 2022 genomfördes 222 miljoner tågresor. Det innebär en ökning med 270 procent på drygt 30 år.
När det gäller antalet tåg hittar vi bara statistik från 2001. Då körde 701 364 persontåg. 2022 var siffran 938 565 persontåg. En ökning med 40 procent på drygt 20 år. Det ska tilläggas att det ändå varit liten minskning från åren innan pandemin. Då var vi uppe i över en miljon tåg.
Ja, ni vet ju vad som kommer nu, kanske var det inte så jättemycket bättre med tågen, men annorlunda.
Ett område där man otvetydigt kan säga att det sämre förr, är det här med stroke. Det som man förr kallade en hjärnblödning. När jag var barn, på 1970-talet, var det ofta raka spåret till långvården om man råkade ut för en stroke. Många, de flesta, klarade sig inte ens ett år efter stroken. Bara de senaste 30 åren har antalet som lever ett år efter att de fått stroke ökat med 13 procent. Även om det fortfarande är så att många blir funktionshindrade efter en stroke överlever man för det mesta. Många kan dessutom under lång tid leva ganska normala liv efter en stroke.
När jag var barn betalade man med kontanter, eller checkar. På 80-talet kom kreditkorten. Det fungerande. Men jag får nog lov att erkänna att för mig så fungerar det mycket bra och smidigt att swisha och betala med telefonen när jag handlar. Om det var bättre förr är nog mest av allt en subjektiv åsikt, men en sak är jag helt säker på. Allt utvecklas, allt är i rörelse, tiderna förändras. Det går inte att stoppa utvecklingen, eller backa bandet, det fungerar inte. Det är som Leif GW Person brukar säga bara att gilla läget.

Det här är en opinionsartikel som uttrycker skribentens egna åsikter.