Klubbmästerskapen är tävlingarnas tävling
I vår klubb finns det inget viktigare än klubbmästerskapen. Att lyckas på klubbmästerskapen är den totala lyckan som man kan leva en säsong på. Nyligen genomförde vi denna prestigefyllda drabbning.
Så var då dagen här som man både sett fram emot och bävat för under hela säsongen. Betydelsen kring KM är svår att sätta ord på. Distriktsmästerskap och andra tävlingar i all ära, visst det är kul om man lyckas där, men KM är det överlägset viktigaste.
Snacket och psykningarna oss spelare emellan börjar månader innan och intensifieras ju närmare det kommer. Vid de sista passen innan KM har alla gått in i “KM-bubblan” och nervositeten på dagen med d går inte att jämföra med något annat.
Jag har lyckats vinna KM några gånger i rad, men till årets drabbning känns det på förhand högst osäkert om titeln kan försvaras. Konkurrensen är bättre än på flera år och min formkurva har sedan årskiftet, då den var på topp, varit dalande.
Gruppspelet drar igång och jag lyckas med nöd och näppe vinna mina matcher. Två av dem med minsta marginal via 11-9 i skiljeset mot “Don Viktor” och “Vaktmästaren”. Spelet sitter dock inte riktigt där. Jag snubblar mig ändå vidare förbi kvartsfinalen via ännu en tajt drabbning mot sluggern Vedran.
Pingis är lite som bollsporternas schack. Det handlar mycket om att läsa av motståndaren och manövrera ut denne. Ingen match är den andra lik. Spelstilar och material skiljer sig alltid åt. Gällande material finns idag hur mycket som helst att välja på och det kan vara lätt att gå bort sig om man inte vet vad man vill ha.
Ett vanligt fel som många gör numer, speciellt nybörjare, är att välja för snabbt material. Bara för att materialet är snabbt innebär det inte att du blir en bättre spelare. Man måste kunna hantera materialet också och ha tekniken för att utnyttja dess egenskaper.
Själv spelar jag med ett rack som är lite mittemellan. Vare sig överdrivet snabbt eller långsamt. Och sen finns ju skruven att tänka också. Det finns ingen bollsport där skruven är så avgörande som pingisen. Underskruvar, överskruvar och sidskruvar kombineras med oskruvade bollar som också kan lura motståndaren ibland.
Det är dags för semifinal och där väntar “Norris”. Jag vet precis hur jag ska spela mot honom, men det gäller att kunna spela det spelet också. Får “Norris” en tiondel extra på sig så sitter i stort sett alltid slagen stenhårt ute i hörnen med mycket skruv.
Jag tar ledningen med 2-1 i set och finalen hägrar. Men därefter blir det soppatorsk. Mitt spel hackar alltmer när det gäller som mest samtidigt som “Norris” får in alla möjliga slag. Han vinner rättvist och min svit som klubbmästare är över.
I finalen vinner “Jeppe” mot “Norris” med 3-1 i set. “Jeppe” är ny i vår klubb och var en av förhandsfavoriterna inför KM, så det är ingen skräll. Han blir svårslagen nästa år. Pingissäsongen är i stort sett över så nu slipper man tänka på KM på ett tag. Men till nästa säsong är det dags igen och allt kommer då vara sig likt.
Jag både hatar och älskar det på samma gång.
Det här är en opinionsartikel som uttrycker skribentens egna åsikter.
