Hunden Hera utbildas för att hjälpa skolbarn i Kumla

Ett gäng grabbar kommer ut genom porten på Skogstorpsskolan i norra Kumla, högt tjoande. Deras blickar dras till Hera, som sitter i gröngräset tillsammans med sin ägare Jonna Werner Ölvestad. Grabbarnas röster blir mjuka när de närmar sig hunden och ögonen glittrar.

– Hej Hera, får vi klappa henne? säger de till Jonna som nickar och ler.

– Så här är det ofta när vi rör oss ute. Hera har en förmåga att dra elever till sig. De tycker om att vara med henne, säger Jonna.

Elever kommer ej till skola

Jonna, som haft hund hela sitt vuxna liv, har många gånger tänkt att en hunds fantastiska förmågor skulle kunna vara till hjälp i hennes arbete.

-Jag är utbildad socialpedagog och jobbar i skolnärvaroteamet i Kumla kommun. Vi är tre som arbetar i teamet, och jag har inriktning på skolorna i Skogstorp, Haga och Ekeby.

Elever som inte vill gå till skolan är i dag ett nationellt problem. Kumla är inget undantag. 

Enligt Jonna så beror frånvaro i stort sett alltid på ångest. Sen var ångesten kommer ifrån kan vara olika, som hon säger. I fjol visade det sig att Jonna inte var ensam med tankarna att ta in en hund som ”verktyg” i jobbet.

- Vår verksamhetschef Magnus Klingberg hade hört om metoden. Jag fick frågan om jag ville skriva ihop en redogörelse för om och hur vi skulle kunna ha nytta av en skolhund, och göra riskanalyser.

“Är magi som skapas”

Sedan ungefär fyra år finns det forskning i ämnet. Den visar att skolhundar motiverar elever med hög problematisk skolfrånvaro att ta sig tillbaka till skolan, att andelen frånvaro i procent minskar.

– Men du kan inte ha bråttom. Det är tufft att vara barn och ung i dag. Du behöver skapa relation, utan den kommer du ingen vart. Inte så sällan finns en diagnos med i bilden, säger Jonna.

Studier som gjorts, bland annat av Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala, påvisar emellertid att skolhundens närvaro kan minska oro och stress, och hjälpa elever både med fokus på uppgifter och till socialt samspel.

Varför kan hunden nå fram där inte människor lyckas?

– En hund är så otroligt kravlös, den dömer aldrig. Ofta uppstår en ordlös kontakt mellan hunden och eleven.

– Du kan också märka att om en hund finns med så är det lättare för eleven att prata. Något tycks hända när eleven följer med hunden på promenad. Det är lite som magi, säger Jonna.

Hera ett självklart val

När så Kumla kommun för första gången bestämde sig för att satsa på en skolhund fanns den tvååriga kelpien Hera redan hemma hos Jonna. En vänlig och pigg tik som älskar att utföra uppdrag.

Utbildningen genomförs på distans och heter “Pedagoghunden i Sverige”. Steg ett blev att gå igenom ett lämplighetstest. Det klarade Hera och Jonna galant. Så i augusti förra året tog de plats i ”skolbänken”.

– Du får en mentor genom utbildningen. Det är väldigt mycket som hunden och föraren ska lära sig. Ett stort ansvar vilar på mig i det här fallet.

Det är exempelvis oerhört viktigt att kunna läsa av hunden, och klara att slussa den genom jobbiga situationer. Lära den regler och lydnad som gäller i skolans värld. I andra vågskålen ligger allt det mysiga och roliga.

– Jag har lärt Hera att slå en tärning. På det viset kan du locka en elev till att läsa, och interagera med hunden. ”Kom så läser vi en tärnings-saga – Hera väljer bok”.

Haft praktik under våren

Under våren har Jonna och Hera varit ute på praktik. Träffat elever och förberett sig inför hösten då utbildningen beräknas vara klar och ekipaget ska träda i tjänst på allvar.

– Gensvaret har varit positivt hela tiden. Efterfrågan på insatser från Hera är redan väldigt stor. Det känns roligt.

I första läget kommer Hera att jobba på de skolor som Jonna har fokus på. Efterhand är tanken att behovet ska styra utifrån de ärenden som är aktuella inom elevhälsan.

-Vi kommer att ha ett särskilt rum på Skogstorp, men också vara mycket utomhus. Elever med hög frånvaro besöker vi i hemmet – det är ett måste. Givetvis alltid i kontakt med vårdnadshavare.

Ska skötas med stor hänsyn

I grunden handlar Heras insatser inte så mycket om prestation – utan vad som händer när hon är med, menar Jonna. “Må-bra-effekten”,  kanske kan bidra till att det går an att följa med till skolan en stund.

Två stora frågor i riskanalysen har handlat om allergier och hundrädsla.

– Hera och jag kommer aldrig gå runt i skolans lokaler och bara använda en bestämd ingång. Det här är reglerat. Ingen med allergi behöver vara orolig.

Vad gäller rädsla kommer Jonna alltid finnas vid Heras sida. 

All närvaro sker under kontrollerade former med stor hänsyn, även när Hera deltar i någon form av friluftsdag. Hundrädsla kan för övrigt ha en tendens att klinga av. I alla fall när en hund är så vänlig, lydig och charmig som Hera.