A-traktorn, frihet och livstil för våra unga. Foto: Kent Öhlin
Älskade traktor – omdiskuterad frihetsmaskin
Sedan 2020, när reglerna för A-traktorer ändrades, har antalet exploderat. Det som hände då var att det blev enklare att bygga om vilken bil som helst till A-traktor. Innan dess var man i princip hänvisad till äldre bakhjulsdrivna bilar, med manuell växellåda.
Något som också exploderat efter 2020 är debatten kring A-traktorer. Kritik, osaklighet och tyvärr rent hat mot ungdomar i A-traktorer haglar i kommentarsfält och insändare.
För ungdomar, speciellt här på landsbygden och i mindre orter betyder ju bilen som kryper fram i snigelfart frihet. Frihet att träffa kompisar när man vill, hänga, spela den musik man vill. Man ska heller inte glömma att i tidevarv när bussar försvinner och samhället drar ner så innebär traktorn möjlighet att ta sig till skolan. På landsbygden ägnar föräldrar en inte oväsentlig del av livet åt att skjutsa. Med A-traktorn löser ungarna det på egen hand. Kanske kan det rentav spara miljön i vissa fall. Att en ungdom puttar fram i 30 fram och tillbaka kan vara bättre än att mamma eller pappa kör samma vända två gånger fram och tillbaka för att lämna och hämta.
För många unga har A-traktorerna blivit en livsstil, de har ju rentav gett upphov till en egen musikstil. Bilarna är inte sällan ambulerande fester. Man kan väl diskutera det, men jämfört med mycket annat ungdomar kan råka in i kan jag kanske ändå se det som ett hyfsat beskedligt ungdomsuppror.
Naturligtvis ska möjligheten att köra A-traktor finnas. Det är rätt av politiker att försvara den i EU. Regler har ändrats, det är bra. Vinterdäck, besiktning, bilbälte, är självklart. Det kanske finns mer att göra, bättre körkortsutbildning exempelvis. Jag tror lagstiftarna bör släppa det gamla tänket att det är frågan om ett dragfordon i första hand. Det har det ju inte varit på i alla fall 60 år.
Men vi ska inte förringa det faktum att det händer en del olyckor. Vi rapporterar ju om dem. Påfallande många allvarliga olyckor beror dock inte på den som kör A-traktorn, utan på att bilister i vanliga bilar beter sig dumt. Påkörningar bakifrån är vanligt. Att A-traktorn är i vägen, går för sakta och så vidare är inte något som helst relevant argument. Så länge man inte är på en motorväg finns rätten att köra 30 och långsammare på våra vägar. Det gäller många, lantbrukstraktorer, hjullastare och grävmaskiner exempelvis. Jag skräder inte orden, en bilist som inte kan hantera det ska inte köra bil. Hur irriterande man än tycker det är med långsamtgående fordon.
Sedan faller givetvis ett ganska stort ansvar på föräldrar till ungdomar som kör A-traktor. Som när det gäller allt annat bör man tala om för sina ungar vad som gäller och ha koll. Om spärren tas bort blir ju traktorn en vanlig bil, det är direkt livsfarligt. Sätt er i och prova traktorn i bland för guds skull. En bil, även om den går i 30, är inte ett lekredskap. Man bör lära sig visa hänsyn, hålla åt sig, ta det försiktigt, att inte provocera i onödan. De allra flesta ungar som kör A-traktor klarar det galant.
Men självklart kommer det alltid vara så att ungdomar leker, provar gränser. Gör man det inte i en A-traktor gör man det på något annat sätt. Det är här omvärlden och föräldrar kommer in och sätter gränser om det fungerar som det borde.
Jag minns den gång, jag var väl kanske på väg att fylla 16. En äldre granne hade hjälpt mig att pilla lite på Puch Dakotan (en moped). Delar hade beställts från en på den tiden välkänd postorderfirma (Hobbex). På väg genom Pålsboda råkade jag hamna bakom en sällsynt trög bilist. Jag drog gasen i botten och blåste om bilen. Det var farsan i en lånebil. Då blev det liv vill jag lova.
Det här är en opinionsartikel som uttrycker skribentens egna åsikter.
