Att vara anställd och inte egen kan ha sina fördelar
Vad ska man med ett Allkort hos Djupadalsbadet till om man knappt kan simma och ogillar att gå på gym? Som tur är finns det mer att ta del av.
Jag har jobbat i ganska många år för Sydnärkenytt nu. Men först från ifjol som anställd. Tidigare hade jag egen firma och var knuten till Sydnärkenytt via den. I det dagliga arbetet har det för min del inte blivit så stor skillnad sedan förändringen.
Men visst finns det skillnader, som framförallt visar sig utanför jobbet.
Som att få betald semester! Det var väldigt många år sedan jag hade det nu. Tidigare har det handlat om enstaka långhelger och om jag velat lyxa till det ordentligt, en hel veckas ledighet. Men några fyra veckor i sträck har aldrig varit aktuellt. De flesta som har egen firma känner nog igen sig i detta.
Sen det här med sjukskrivning. Är man egenföretagare så är man helt enkelt inte sjukskriven. Det ska väldigt mycket till för det alla fall. Senast jag var sjukskriven var runt tio år sedan när jag hade brutit handen. Då jobbade jag ändå två veckor direkt efter detta. Anledningen till detta behöver vi inte gå in på. Men de två sista veckorna med gips sjukskrev jag mig trots allt.
Ett annat plus med att vara anställd är att det plötsligt ges tillgång till friskvårdsbidrag. Ett sådant ville jag självklart nyttja så i veckan inhandlade jag ett Allkort hos Djupadalsbadet. Det kändes bra att lägga friskvårdspengen till den kommunala skattekassan.
Vid första besöket blev det en simtur. Det är avkopplande att simma, men mitt problem är att jag simmar så långsamt så mycket till träning blir det inte. Crawl är omöjligt att få till. Det ser så enkelt ut när alla andra gör det. Men när jag själv försöker ser det ut som jag håller på att drunkna och jag rör mig knappt framåt alls.
Besök nummer två var igår och jag hade tänkt testa gymmet. I minnet fanns dock att jag alltid ogillat att gå på gym. Kanske hade det ändrats nu? Det var ju ändå mer än tio år sedan jag senast besökte ett gym.
Svar Niklas Erik Johan (NEJ). Så fort jag klev in kände jag en motvilja i kroppen. Jag klev ut lika snabbt och gick ner till simbassängen igen istället. Nu kanske ni undrar vad jag skulle med kortet till egentligen? Kass på att simma och ogillar gå på gym.
Men då har vi ännu inte nämnt relaxen! Där känner jag mig hemma. Vid relaxen finns tre olika typer av bastu, bubbelpool, enklare servering av förtäring och solstolar där man kan koppla av med en god bok.
Vid relaxen mötte jag en bekant i pensionärsåldern. Han hade i flera år haft ett likadant kort som det jag nyligen inhandlat och verkade nöjd med det, förutom en sak. Priset för pensionärer var detsamma som för övriga, detta ogillades!
Han nyttjade sitt kort väl och var de flesta dagar på plats. Jag frågade honom om han inte tröttnar på att gå dit, delvis ställde jag den frågan för att få en uppfattning av hur jag för egen del kommer känna vid typ hundrade besöket.
Nädå, det hade han inte gjort. Mycket av det han uppskattade var det sociala, att träffa folk och prata med dem i lugn och ro. “Så som du och jag sitter och pratar nu, kan jag göra med säkert 15-20 andra som jag känner igen härifrån”, sade han.
Det lät lovande. Jag ska försöka bli lite bättre på att simma och ge gymmet en chans till. Funkar ändå inte något av detta har jag alltid bubbelpoolen och bastun.
Det här är en opinionsartikel som uttrycker skribentens egna åsikter.
