Vårt minne är kort när det gäller järnvägen
Sedan nyår har det ju som alla vet kommit lite snö, kylan har kommit och gått. Men sedan igår är det plusgrader, snön smälter. Poängen är att även om vädret inte varit extremt så har det varit lite utmanande. När sådant händer kommer direkt klagomålen på vår infrastruktur när allt inte fungerar precis som det gör under sommarhalvåret.
Klagomålen går i princip ut på följande. Det var MINSANN bättre förr. Då kom tågen i tid. Då kunde man köra tåg även på vintern. Framför allt kunde man underhålla. ALLT har blivit sämre, vi borde aldrig avreglerat järnvägen.
Jodå, visst har kanske avregleringen inneburit problem. Men jag tror det är bra om folk ibland drar sig till minnes saker som hände lite längre tillbaka i tiden än i somras. Att vädret, snö, is och kyla, påverkar tågrafik och annat är, med all respekt, inget nytt. Det har alltid hänt.
Ta fenomenet med nedisade kontaktledningar, som för någon vecka sedan stoppade tågen förbi Laxå. Det beror på att fuktig luft, med nederbörd, snabbt fryser till. Ett fenomen som inträffar då och då, även om det är värre på andra platser i världen. det finns faktiskt ingen annan metod än att just knacka bort isen, som man gjorde i Laxå.
Jag minns också en vinter för ganska exakt 15 år sedan. Så här, i mitten på januari, hade det redan kommit en hel del snö. Det var rejält kallt. Men sedan, i början av februari, blev det mildare, vilket innebär flera omfattande snöoväder. Allra värst tror jag det blev den 7 februari. Då snöade det flera decimeter över Sydnärke. Det fick till följd att snöplogningen på bangården i Hallsberg och på spåren inte hann med. Stationen och därmed trafiken på Västra stambanan var stängd i flera dygn. Då kan vi prata om förseningar. På vissa håll blev folk insnöade flera dygn, man kunde inte röja fram alla bostadsgator och hus på landsbygden på en gång.
Men, det som gör att väder, problem med underhåll och trasiga saker får betydligt större påverkan nu är något helt annat, nämligen mängden tåg.
Ja, troligen var tågen oftare i tid förr. Det berodde inte på att man var bättre förr, hade större kunskap, eller bättre material, underhåll. Det berodde på mängden tåg. Om man låt oss säga 1960 körde 5 tåg i timmen på en viss järnvägssträcka kör man ofta kanske 50 tåg i timmen på samma sträcka i dag. Om det då blir ett stopp får det naturligt större påverkan för fler människor, på kortare tid.
Lite fakta, statistik, för de senaste 30 åren:
1990 genomfördes 14 miljoner långväga tågresor i Sverige. 2022 var siffran uppe i 21 miljoner tågresor. En ökning med 50 procent.
Den stora ökningen har dock skett med det man kallar regionaltåg, regionala tågresor. Det kan exempelvis vara att ta tåget till Örebro, Eskilstuna eller rentav Stockholm. Åker man däremot till Malmö anses det vara en långväga resa.
1990 genomfördes 82 miljoner regionala tågresor. 2022 genomfördes 222 miljoner tågresor. Det innebär en ökning med 270 procent på drygt 30 år. Altså 270 procent fler som åker på våra järnvägar.
När det gäller antalet tåg hittar vi bara statistik från 2001.
Då körde 701 364 tåg. 2022 var siffran 938 565 persontåg. En ökning med 40 procent på drygt 20 år. Det ska tilläggas att det ändå är en liten minskning från åren innan pandemin. Då var vi uppe i över en miljon tåg.
Titta på dessa siffror, ta in dem. Det går alltså minst 40 procent tåg fler tåg nu än det gjorde 2001, troligen fler än så. Tänk er sedan en väg, eller en gata med bilar. Öka trafikvolymen med 40-50 procent. Självklart skulle det få påverkan. Lägg därtill järnvägens inneboende problem, nämligen att alla tåg kör bakom varandra. Stannar ett så stannar ju alla bakom, eller, det blir i alla fall väldigt stora störningar. Lägg också till att utöver 40-50 procents fler persontåg körs också en väldig massa godståg. Även den trafiken har ökat kraftigt.
Allt detta ska alltså samsas på närmast exakt samma mängt järnvägar som vi hade för 30 år sedan, rentav 50, 60 år sedan. Det har absolut byggts nya spår, kapacitet har ökat, men bara på några få platser. I väldigt stor utsträckning är järnvägsnätet sig likt från låt oss säga 1970.
Naturligtvis har bristande underhåll viss inverkan. Men jag menar att det är trafikökningen som är det stora problemet. Att som man gör järnvägen mellan Hallsberg och Motala, bygga ett extra spår, är givetvis helt rätt. Men det är bara en av alla järnvägssträckor som skulle behöva mer kapacitet. Att det går så enormt många tåg på spåren gör ju också, helt naturligt, att det blir allt svårare att underhålla. När ska man göra det? Det är ju alltid trafik. Kraven på att den ska fungera och gå är dessutom stenhårda. Nyligen kungjorde Trafikverket att trafiken på Västra stambanan måste minskas i flera år, för att man ska kunna byta kontaktledningar. Det skapade omedelbart ramaskri från politik och näringsliv. Alla måste inse att järnvägen inte kan trolla. Det går inte att underhålla en järnväg om trafiken ska gå som vanligt över allt. Ju längre vi väntar, desto större blir behoven. Det går inte att göra stora underhållsarbeten, byta ut miltals med kontaktledningar, om man bara kan jobba några timmar mitt i natten

Det här är en opinionsartikel som uttrycker skribentens egna åsikter.