Det vi gör borde inte vara brottsligt – eller något politiker försöker styra över

Låt mig göra en sak helt klar. Man ska inte hymla om vad det handlar om. Oavsett hur man ser på saken kan journalistik aldrig vara ett brott. Att någon eftersöker sanningen, granskar makten och utrycker det i ord, ljud eller bild är inte brottsligt, det borde det inte vara i någon lagstiftning. När man fängslar journalister inskränker man det fria ordet, stävjar granskning och motverkar frihet och demokrati. Man utövar diktatur. Att allt detta sker i ett land vi samarbetar med, som vi ingått militärallians med gör det än mer allvarligt. Det handlar inte om en en isolerad skurkstat, som Ryssland, utan en samarbetspartner. Det land som till sist avgjorde om vi skulle få bli med i Nato. 

Tendensen är att pressfrihet inskränks i allt högre grad runt om i världen. Det har blivit farligare för journalister att bedriva sitt arbete. Journalister dör och fängslas i en takt vi inte sett tidigare.

Man ska inte slås sig för bröstet om sin egen roll, med det medier och journalister gör är att möjliggöra för frihet och demokrati, en av demokratins grundpelare, förutsättningar. Vår demokratiskt valda regering borde till varje pris värna det arbetet, både i Sverige och i andra länder. När en kollega hamnar i fängelse förväntar jag mig starkare tongångar från våra folkvalda. Kanske görs det arbete i bakgrunden, tja, inte har det gjort någon större nytta än.

I Sverige är vår yrkeskår priviligierade så till vida att vi inte behöver vara rädda för repressalier från det allmänna, jag riskerar inte fängelse för mitt arbete. Det finns lagar som skyddar oss, andra lagar som skyddar våra källor, de som vänder sig till oss med uppgifter. 

Men jag tror inte vi ska ta saker för givet. Jag har personligen både fått motta hot på grund av mitt arbete och fått bilar vandaliserade vid mitt hem av samma skäl.

Vi på Sydnärkenytt bevakar ju bland annat arbetet i våra kommuner. Det har blivit allt svårare att komma åt handlingar, få del av alla beslutsprocesser. Det har också blivit svårare att få folk att uttala sig, få svar på frågor. 

Det finns en tystnadskultur i många kommunala sammanhang, och den tenderar breda ut sig. 

Jag har också, från högt uppsatta politiker fått kritik för vilka fakta jag lyfter. Politiker som anser att jag borde lyfta andra fakta än jag gör, fakta som passar deras ändamål och åsikter bättre. 

Det finns också politiker som helt öppet anser att jag inte borde lyfta saker som framstår som negativa, som menar att jag borde fokusera på det positiva i deras politik. Jag har också fått öppen kritik  från politiker för att jag låtit oppositionspartier, eller privatpersoner som är kritiska till beslut få utrycka sin åsikt i allt för hög grad.

Det kan låta oskyldigt, ofarligt. Men det handlar ju om att folkvalda politiker försöker styra vårt arbete, tala om för oss  vad vi borde lyfta, vad vi borde granska och inte borde granska, vad vi får publicera. Politiker som helt öppet vill styra vad vi gör för att det ska passa deras syften bättre. 

Vi har också sett ledande politiker som helt öppet, i sociala medier smutskastar oss på Sydnärkenytt, i akt och mening att förringa, eller påverka vår trovärdighet.

Jag uppmanar alla, från regering, via lokalpolitiker, till våra läsare, att värna det fria ordet, värna den fria journalistiken. Journalistik kan inte vara ett brott. Det kan vara jobbigt för folkvalda när vi pressar på, när beslut man tar inte framställs som lika bra och ansvarsfulla som man själv tycker att de är. Men just det är ju vår uppgift, det vi förväntas göra. 

Politiker ska inte fängsla journalister, någonstans. I vår oskyldiga skala, här hemma i Sverige och Sydnärke, ska inte politiker försöka styra vårt arbete. Tala om vad vi borde granska och inte granska, eller berätta vilka fakta vi ska lyfta. Politiker ska inte heller smutskasta medier öppet för att undergräva vår trovärdighet. För det är nämligen ett första steg mot något mycket värre.

Jag vill vara tydlig med att det jag beskriver ovan långt ifrån gäller alla våra politiker, eller ens alla våra kommuner, tvärt om handlar det om undantag. De flesta folkvalda vi stöter på i våra kommuner värnar öppenheten, är mycket lättillgängliga och uppmuntrar oss faktiskt i vårt arbete. Men som sagt, undantagen finns, och jag tycker det är lite allvarligt.

I dag kommer det hållas första maj-tal lite här och där. En fin tradition, värd att vårda. Jag förväntar mig apeller mot regeringar som fängslar kollegor och för det fira ordet, fri journalistik.