Vem är det som kör egentligen?
När vi på Sydnärkenytt försöker rota i vad våra kommuner beslutar och använder använder våra skattepengar till står snart ganska klart att tjänstemän och kommunala chefer ofta har ganska stor makt över våra dagliga liv, inte minst i små kommuner.
Under det senaste halvåret har vi fått flera anonyma tips, från flera kommuner i området, som säger att politiker missbrukar sin makt ”petar i saker de inte ska, lägger sig i arbetet” och liknande. Någon har till och med talat om ”ministerstyre”. Det väcker frågan om vem som egentligen ska göra vad i den kommunala vardagen, vem är det egentligen som kör, för att citera Musse Pigg.
Låt mig börja med att säga att det här inte är något försvar för kommunalpolitiker. De fattar inte alltid rätt beslut, det har de senaste dagarna visat med all önskvärd tydlighet.
Men politiker har ju en unik fördel. De kan ju faktiskt bytas ut vart fjärde år. Vi har i hög grad de politiker vi förtjänar. De kan ibland tyckas omöjliga att rubba. Men i Sydnärke finns åtskilliga exempel på att politiker och kommunstyren bytts ut när väljare blivit tillräckligt missnöjda.
Tjänstemän och chefer i kommuner däremot, har som sagt en hel del makt, men dem kan ju vi väljare inte byta ut.
Frågan är då vem som ska besluta vad, vilken makt vem ska ha. Ja, kommunallagen är faktiskt rätt tydlig på den punkten. Alla beslut i en kommun, även rena myndighetsbeslut, som exempel, beviljande av bygglov, hemtjänst, eller socialbidrag, etc ska utgå från folkstyret. Även om det givetvis finns lagar att följa.
Egentligen är ju det ganska logiskt. Vi har inte tjänstemannaansvar i Sverige. Det är politiker som bestämmer och dessutom tar ansvar för beslut i en kommun. Självklart bör de då ha insyn i allt vad de beslutar om och bestämma över besluten, även ner på detaljnivå. Man kan absolut ha synpunkter på vad de beslutar, vad de tycker och hur det genomsyrar beslutet. Men lagen är tydlig. Förvaltningen, tjänstemän, chefer, ska utföra vad politiken säger åt dem att utföra. Inte tvärt om. Sedan är det givetvis bra om tjänstemän, utifrån sin kompetens, gör sitt jobb och sätter ner foten när det blir tokigt och kanske upplyser politikerna om att: jodå, det här har ni beslutat, men det bryter mot lagen, kanske borde ni tänka om, men det är en annan sak.
Men ministerstyre då?
Faktum är att det är ett begrepp som inte alls är överförbart till kommuner. För landet styrs nämligen med helt andra lagar och regler. När regeringen vill att exempelvis en myndighet ska göra si och så så skriver man vad som brukar kallas ett regleringsbrev. I det framgår vad politiken vill att myndigheten ska göra. Men sedan säger lagen att regeringen, eller ministrar inte får lägga sig i hur myndigheten jobbar. Den jobbar självständigt. Sedan får huvuden ryka och chefer gå om man i efterhand ser att myndigheten inte utfört vad som stod i regleringsbrevet.
Så att tala om ministerstyre i en kommun blir alltså direkt felaktigt. I kommunen SKA politiker lägga sig i hur förvaltningarna jobbar. Det är det vi väljer dem för. Sedan är det givetvis så att en kommun är extremt komplex. Våra politiker hinner inte vara med och sätta sig in i minsta lilla detalj. Men om de vill så är det deras lagliga rätt.
Jag har till och med hört folkvalda politiker, inte minst fritidspolitiker, vittna om att de fått på fingrarna för att de ställer frågor om hur det fungerar i förvaltningar och ifrågasätter tjänstepersoners beslut. För mig är det lite hårresande. Det är våra politikers plikt att ställa just sådana frågor. De ska få svar på dem, och har rätt att ifrågasätta.
I flera kommuner i området har det varit ganska stor omsättning av kommunala chefer under några år. Det finns givetvis nackdelar med stor personalomsättning. Samtidigt är det också en följd av ovanstående resonemang. Om politiker i en kommun upplever att det de beslutar inte når ut i förvaltningarna, att de inte kommer överens med chefer och tjänstemän, tja, då blir det ofta så att chefer, och tjänstemän får gå. Sådan är nämligen lagen. Vi väljer politiker, de anställer chefer, och avskedar dem.
Nu är det så att vår lagstiftning gör att den kan vara svårt att avskeda folk. Det gör att det ofta blir dyrt för kommuner att avsätta chefer. I sin tur brukar politiker få kritik just för det, att chefer som avsätts får höga avgångsvederlag.
En helt annan reflektion kring detta. På Sydnärkenytt upplever vi ganska ofta, dagligen, att det är svårt att nå kommunala tjänstemän och chefer. Det kan dröja innan de återkopplar, ofta vill de uttala sig alls, ibland vill de bara kommunicera via mail. Självklart finns positiva exempel också. Exempelvis en skolchef som varit i ropet det senaste dagarna är mycket lätt att nå. Men på totalen upplever vi problem att nå fram och få relevanta svar och kommentarer från tjänstepersoner.
Med några få undantag är det dock väldigt lätt att nå våra kommunalpolitiker. I de allra flesta fall svarar rentav KSO, kommunstyrelsens ordförande, i våra kommuner inom några minuter.
Det här är en opinionsartikel som uttrycker skribentens egna åsikter.