
Så här ser jorden ut när den kommer till NÅAB från Hasselfors garden. NÅAB kan rena den så att all plast försvinner och den går att använda för gräsmattor. I det fall vi berättade om råkade man dock lägga tillbaka skräp som redan sorterats bort.
Den märkliga tystnadskulturen
Jag har tagit upp det förr, tystnadskulturen som breder ut sig både i företag, organisationer och kommuner. Man anställer informatörer, mediatränade talesmän, inte sällan gamla kollegor, vars uppgift är att ge en positiv bild av verksamheten, sprida ut rätt bild och kollra bort fakta, speciellt om den är negativ. Men ibland blir viljan att sprida en positiv bild, utan skuggor, befängd, det går för långt. I försöken att skapa rätt bild lägger man istället grunden för misstankar om att allt inte står rätt till.
Förra veckan publicerade vi en artikel om en privatperson som fått certifierad, godkänd gräsmattejord som förorenats med plast, byggavfall och annat skräp. Jorden var licenstillverkad av NÅAB i Hallsberg, men såldes genom Hasselfors garden. Hade vi vetat saker vi vet nu hade vi troligen skrivit artikeln på ett annat sätt. Vi har gjort en uppföljande artikel, där jordtillverkaren ger sin bild av vad som hänt, varför det blev fel.
Frågan är då varför man inte kunde vara öppen med det från början?
För NÅABs del är svaret enkelt. Enligt det avtal de har ska de hänvisa alla frågor, reklamationer och liknande till Hasselfors Garden. De ska inte svara på frågor, de har, om man så vill, munkavle enligt sitt avtal. Redan det i mitt tycke tämligen underligt. Om någon kan beskriva hur jorden tillverkats och vad som blivit fel är det ju NÅAB.
Trots att alla frågor hänvisades till Hasselfors var de inte särskilt villiga att prata eller svara på frågor. En talesperson, en ansvarig för det de kallar ”landscapingsprodukter”, det vill säga det vi dödliga kallar jord, torv och liknande i större mängder, lastbilslass, uttalade sig bara i allmänna ordalag. Hon var ovillig uttala sig om varifrån råvarorna till jorden kom, vad man använt för att göra gräsmattejorden artikeln handlade om. Hon berättar egentligen bara om en källa, nämligen kompost från återvinningscentraler. På en rak fråga svarade hon att plasten möjligen kunde komma från deras egna säckar.
I praktiken är alla råvaror som använts i jorden återvunnet material. Lera och sand från massor som separerats och tvättats från föroreningar. Torv från odling av skogsplantor och kompost från återvinningscentralerna i Sydnärke. Närmast ett skolexempel på cirkulär ekonomi, som det ska fungera. Det hela samhället vill uppnå, men som få lyckas med. Jord som inte påverkar genom att vi bryter upp nya resurser ur marken.
Men det väljer man av någon orsak att mörka. Varför? Litar man inte på att återvunnet material ska gå att sälja, tjäna pengar på? Jag har fortfarande inte fått några svar.
Än mer kuriöst blir det när vi konfronterar Hasselfors med en drönarbild på jord som är kraftigt nedskräpad med plast. Vi får ett svar:
”Den där bilden är inte representativ för våra landscapingprodukter.”
Redan då råkar vi veta att bilden är i högsta grad representativ för gräsmattejorden. Jorden kommer nämligen från Hasselfors i det skicket. Det är trasiga jordsäckar som blandats med jord. Man slänger alltså jordsäckar som gått sönder i en container, utan att ta bort plasten. Den nedskräpade jorden skickas till NÅAB, som faktiskt kan rensa bort all plast, för att sedan använda jorden i gräsmattejord.
Hade jag varit marknadsförare hade jag använt det. ”Det här är är riktigt nedskräpat jord. Men inget ska förfaras, vi har en fantastisk process, som tar bort plasten ur jorden” Men nej, Hasselfors väljer att säga att den inte är representativ för deras produkter. Litar man inte på sin egen produkt?
Med kunskapen om hur jordtillverkningen går till är det inte så konstigt att det kan ske misstag, att skräp kan komma med. Men genom att lägga locket på lägger Hasselfors grunden för spekulationer. Varför gör man så? Kan jorden innehålla något mer allvarligt? Kan den innehålla gifter?
I ett brev till privatpersonen väljer man dessutom att insinuera att skräpet kan ha ett annat ursprung, att det kan komma från privatpersonens gräsmatta, eller rentav legat på flaket jorden transporterades med. Ett underligt beteende med tanke med att man med stor säkerhet visste, eller åtminstone misstänkte skräpets ursprung redan när man tittade på jorden hos privatpersonen som fått den nedskräpade jorden.
NÅAB säger sig vara säkra på att jorden inte innehåller gifter eller liknande. Helt enkelt för att de via omfattande provtagning vet vad alla deras råvaror innehåller. Jag tror även Hasselfors Garden har rent mjöl i påsen, eller ska vi säga ren jord i jordsäcken. Men bristen på öppenhet och krånglande, skapar grogrund för spekulationer och rykten. Varför inte vara helt öppen och pudla? Varför inte säga ”Vi har en bra process, där vi tar till vara och återvinner inte minst förorenade massor, men här skedde det ett misstag”? Det hade varit lättare att hantera än den här mörkläggningen.
Misstaget då? Jo, en maskinförare råkade ta en skopa av skräp som sorterats ut och lägga tillbaka i det färdiga materialet.

Det här är en opinionsartikel som uttrycker skribentens egna åsikter.