Ett under av informationsbrist mitt i informationssamhället

Det finns många förklaringar till att det blivit så, men självklart är spårunderhåll en viktig förklaring. Vi har ökat tågrafiken något oerhört, men spåren är i princip de samma som 70-talet. Det gör att det det är trångt och svårt att utföra underhåll utan att det påverkar tågtrafiken. Det är ingen lätt sak att lösa. Trafikverket vill börja byta kontaktledningar på Västra stambanan, den stora järnvägen mellan Stockholm och Göteborg som passerar Sydnärke genom Pålsboda, Hallsberg, Vretstorp och Laxå. Det gäller inte hela sträckan, trots det kommer det innebära betydligt färre tåg i flera år. Alla är överens. Det har lagts för lite pengar på underhåll, utbyggnad, det har gått för sakta.

Allt detta är egentligen ganska lätt att förstå. Vad som är betydligt svårare att förstå är det här med informationen kring tågtrafik, eller snarare bristen på den.

För när tåg blir försenade, eller uteblir, eller blir försenade, vilket händer många gånger, varje dag, är det ofta oerhört svårt att få reda på vad som gäller, vad som händer.

I ett informationssamhälle är detta faktum mer än märkligt.

I Hallsberg lades informationscentret på stationen ner 2014. Argumentet, färre besök och att all information fanns lätt tillgänglig på digitala plattformar. Kanske var det så då. Jag minns inte. Men i det moderna informationssamhället måste desperata tågresenärer som väntar på besked vända sig till Pressbyråns personal för att få hjälp. Tyvärr har de varken tid eller information för kunna hjälpa till. Folk blir stående på perronger i timmar, utan att ha en aning om vad som händer.

En till mig närstående person och några kompisar åkte i somras tåg från Köpenhamn upp mot Hallsberg. En resa som innebar flera byten. Det gick fint upp genom landet, ända till Mjölby. Där blev det stopp.

Där skulle det bli ett tågbyte. Tåget mot Hallsberg skulle avgå från Mjölby C 18.20. Det gjorde det inte. Strax efter 19 kom informationen att tåget var försenat på grund av elfel. Det var ungefär den information de strandsatta fick.

När jag hämtade upp gänget i Mjölby strax efter klockan 23.00 samma kväll hade det fortfarande inte kommit någon  mer information. 

Jag hade dock ringt tågoperatören Tåg i Bergslagen innan jag åkte mot Mjölby. Jag ville ju veta innan jag gav mig ut på en över tio mil lång resa en sommarkväll. Det var låååång telefonkö. Till sist svarade en stressad operatör:

”Det är ett elfel. Det går inga tåg just nu”.

Jag frågade: Hur lång tid tar det innan tågen kan gå?

”Jag vet inte, det kommer ta tid”.

Inte mycket till information med andra ord. Men ändå. Varför kom inte den lilla  informationen ut på informationstavlor, webbplatser och telefonappar? Varför kunde inte de kanske 30 personer som väntade i Mjölby få den informationen? Hade de vetat att det var kört kunde de ju börja vidta åtgärder. Vid 23 stängde dessutom väntrummet. Nu var det en varm sommarkväll, men ändå.

Några ersättningsbussar, hotellrum för strandsatta eller liknande blev det aldrig tal om. Än mindre kom sådan information.

Informationskaoset finns även när man ska boka biljetter. Vart ska man boka? Finns det något slags samordning. Skulle nyligen åka till Södertälje med relativt kort varsel. Jag gick in på SJ:s sajt. Där fanns inga tåg på de tider jag behövde vara på plats. Jag går in på Mälartåg, och hittar avgångar. som passar. Fint. Döm om min förvåning när jag ska åka och det rullar in ett SJ-tåg på perrongen. Det var alltså ett tåg som kördes av SJ, inte ett SJ tåg som körde åt Mälartåg. Men varför fanns inte det tåget på SJ:s bokningssajt?

I tider av digitalisering, informationsteknik, datakraft, appar sociala medier måste väl ända detta gå att ordna? Det kuriösa är ju att det här faktiskt har fungerat. För sådär 10 år sedan fungerade både bokningsajter och informationssystem betydligt bättre som jag minns det.

Jo, jag vet. Det är myndighet som äger spåren, flera olika bolag som sköter underhållet och flera olika tågoperatörer som sköter trafiken. Men det är ju får guds skull ingen nyhet. Så har det ju varit sedan i alla fall 2010, då all tågtrafik avreglerades. Fram tills då hade SJ viss ensamrätt. Men avregleringen skedde i praktiken redan i slutet av 1980--talet. På den tiden borde det rimligen ha gått att få fram system för information och bokning som täcker in alla tågoperatörer.

En förklaring är nog att man från beslutande håll gjort som så ofta när det gäller avreglering av statlig verksamhet i vårt land. Man har missat att någon behöver ha övergripande ansvar och dessutom få betalt för det. För tyvärr kostar övergripande ansvar. Man kan inte bara överlåta det åt marknadsaktörer och hoppas på det bästa. 

Man brukar säga att information är en konst. Men i det här fallet är det väl snarast ett konststycke att misslyckas med information så grovt.