Alla vill ha kvar bussen – men åker man med den?
Åter igen kommer busslinjer på landsbygden att dras in. Bussen mellan Askersund och Olshammar försvinner, liksom bussen mellan Pålsboda och Hjortkvarn. Även en linje mellan Kumla och Götabro, via Åbytorp, dras in.
Låt mig först slå fast, det är alltid förfärligt när service försvinner från landsbygden. Det är en nedrustning, ännu ett exempel på när samhället drar sig tillbaka.
Men tyvärr har all service ett pris. Regionen är i ekonomisk kris, även Länstrafiken måste då dra sitt strå till stacken och spara, ungefär 100 miljoner.
Hjortkvarnsbussen och bussen mellan Kumla och Fjugesta drogs in redan 2021. 2022 såg det lite bättre ut för regionen, då fick de linjerna komma tillbaka. Man beslutade då dock att inte köra ända till Fjugesta, utan började vända i Götabro. Nu är det alltså dags igen.
Man kan diskutera orsakerna. Men en sak står dock helt klart. Hur man än ser på saken är det busslinjer som få använder, allt för få. I fallet Hjortkvarn finns statistik som säger att det är frågan om mindre än tre passagerare per tur i medeltal. En orsak är att inte minst gymnasielever ändrat vanor, man åker med föräldrar, syskon, kör A-traktor, eller slutar på andra tider. Till sist blir det väldigt få kvar på bussarna. Som så ofta drabbas då de få som inte har råd att ha A-traktor, eller bil, eller av andra skäl inte kan fixa resandet själva.
Många undrar varför man inte kunnat använda pengarna som regionen lägger på stora snabb-bussar inne i staden, BTR, tja, man ska nog vara realistisk. De linjerna nyttjas av flera tusen passagerare dagligen. Det går dessvärre inte att jämföra med bussen till Hjortkvarn, eller Olshammar, som ofta går tom, eller med en handfull passagerare.
Kanske är bilen för bekväm, eller bensinen för billig, jag vet inte, helt klart är dock att majoriteten av oss som bor på landsbygden och i mindre orter inte tar bussen, så enkelt är det faktiskt. Det är inte rimligt att begära att samhället ska köra buss för att man ska kunna ta den några gånger om året. Det är lite som med affären på byn. Man vill gärna se att den finns, men handlar man där? Nej, det är ju för dyrt. Parallellen är relevant. För när affären försvinner och bussen slutar gå drabbar det ju dem som inte kan åka, ta bilen, de som inte har valmöjligheten. Det är vi andra som kan välja medan det fortfarande är möjligt. Där brister det. Man kan inte kräva service som man sedan inte använder.
Kanske vore en idé att kommuner och regionen gick ihop för att stärka den anropsstyrda närtrafiken. Det är ju ett system som finns och fungerar för hela länet. Men det ersätter ju inte en nedlagd busslinje helt, eftersom man inte kan åka på morgnarna och på eftermiddagarna. Det kan rimligen inte bli någon jättekostnad, eftersom det rent faktiskt inte handlar om särskilt många resor om man ska tro statistiken. För visst måste måste det väl vara bättre att köra en bil, med 1-2 personer i när den behövs, istället för en stor buss, som går även när den inte behövs.
Det här är en opinionsartikel som uttrycker skribentens egna åsikter.
