När det ofattbara kommer nära och tillvaron skakas om
Alla människor har minnen i sina liv, av stora händelser, ögonblick, där vår tillvaro förändrades, skakades om i grunden, Där man i efterhand, eller i stunden, förstod, att ingenting nu kommer bli sig likt. Mordet på Olof Palme, Terrordådet på Utøya i Norge, krigsutbrottet i Ukraina är exempel. Igår inträffade åter det ofattbara, helt nära oss den här gången. En händelse som kommer förfölja många av oss under lång tid.
Det största skjutningen i landets historia. Många är berörda, även i Sydnärke. För så är det med en stor vedervärdig händelse i närområdet. Man känner någon, har hört något. Folk är oroliga, rädda. Tryggheten skakar i grunden.
En av mina anhöriga var helt nära Risbergska skolan. Mötte skolungdomar i chock, mötte skräcken, hörde alla rykten som cirkulerade.
Vi har det förfärliga facit, 11 döda och flera skadade. Detaljer om hur man tror skjutningen gått till har börjat komma ut.. Men vi vet än så länge relativt lite om gärningsmannen och motivet. Det är givetvis så alla nu kommer spekulera fundera och ställa sig den helt naturliga frågan, Varför? Att söka sådana svar ligger i människans natur. Men den här gången måste vi kanske förbereda oss på att vi aldrig får alla svar, varför gärningsmannen tog de beslut som ledde fram till gårdagens händelser.
I dag behöver vi prata med varandra, samlas, lyssna och enas. I en allt mer polariserad värld behöver vi hålla ihop, värna vår demokrati, vårt civilsamhälle, allt det som gör att vi klarar sådan här utmaningar.
Hur kunde det få hända? Det enkla svaret är nog att det aldrig helt går att skydda ett fritt öppet samhälle från sådant som hände igår. Kanske ska vi inte heller tänka så. Det bästa skyddet är att värna öppenhet, värna demokrati, frihet, alla människors lika värde, att alla jobbar för ett samhälle som håller ihop, en gemensam berättelse.
Jag träffade en person som jobbade de värsta timmarna på akuten igår. Utifrån hens berättelse och det jag sett i den stora floden av nyhetsbevakning verkade våra viktiga samhällsfunktioner fungera precis som de borde när det verkligen behövdes. Polisen var på plats med en mycket stor insats inom några minuter. Sjukvården gjorde plats i truamarum, skadade kunde få hjälp mycket snabbt. Närliggande regioner ställde sina resurser till förfogande. Kommunen agerade blixtsnabbt enligt sedan länge uppgjorda och inövade planer. Elever på alla skolor inrymdes och säkrades. Det fungerade, trots att få inblandade kunde föreställa sig att något liknande kunde hända i Örebro.

Det här är en opinionsartikel som uttrycker skribentens egna åsikter.