Uranbrytning blir tillåtet – vad innebär det för Sydnärke
Den första januari, nästa år, blir det åter tillåtet att bryta skiffer för utvinning av uran i Sverige.
Vad innebär det då konkret för Sydnärke? Det finns en hel del uranhaltiga skifferfyndigheter i området.
Först och främst, hur bryts uran? Jo, det bryts i dagbrott. På samma sätt som man bröt skiffer vid Kvarntorp under andra världskriget och fram till 1960-talet. Man gräver helt enkelt mycket stora hål i marken. Man tar bort matjord och andra berglager som ligger ovanför skiffern, Det är sådana hål som utgör sjöarna Söderhavet och Nordsjön vid Kvarntorpshögen. Underjordsgruvor är inte aktuellt. Dels för att berggrunden inte skulle klara det, dels för att skiffern rent konkret ligger ganska nära jordytan, från 10 meter.
Alunskiffer innehåller förutom uran också ett antal andra metaller, så kallade ovanliga jordartsmetaller.
När skiffern brutits upp ur marken krossas den till pulver, som man sedan, med hjälp av starka kemikalier, syror, behandlar för att kunna utvinna metaller och uran.
En annan metod är att använda så kallad ”In situlakning”. Det innebär att man pumpar ner starka kemikalier, syror, i berggrunden, där de löser upp metaller och uran, som sedan kan tas upp med hjälp av stark ström.
Hur man än ser på brytningen och behovet av den är det ingen tvekan om att båda metoderna innebär mycket stor miljöpåverkan. Kvarntorpsområdet, där man bröt skiffer, anses vara ett landets mest miljöförstörda områden. Vi har starkare regelverk i dag. Men metoderna för brytning är sig ganska lika från den tiden. En skillnad är att då utvann man olja ur skiffern, inte metaller. Men metoderna för att utvinna metaller ur skiffern liknar de som användes för att få ut olja. Det handlar om att sätta till kemikalier och upphetta.
Det finns uran alunskiffer dels på Närkesslätten, I ett stort område från Kvarntorp, förbi riksväg 51, precis söder om Sköllersta i ett kanske kilometerbrett stråk via Asker bort mot Odensbacken. Dels i Lekebergs kommun. Där finns skiffern i ett område vid Hackvad. Båda områdena består i princip enbart av åkermark.
Vid området vid Kvarntorp och söder om Sköllersta har brytning varit aktuell förr. Under kärnkraftutbyggnaden på 1970-talet var planerna på en brytning ganska långt gångna. De möttes av omfattande protester, demonstrationer. Planerna stoppades efter kärnraftsomröstningen i början av 1980-talet. Sedan dess har bolag flera gånger sökt så kallade undersökningstillstånd för att undersöka mineralerna i marken. Det har dock stannat på det stadiet. Bland annat för att man inte riktigt sett lönsamheten. Den mest lönsamma metallen att bryta har ju varit uran. Den brytningen har ju varit förbjuden i Sverige. Första januari tas det förbudet bort. Därmed blir troligen brytning ekonomiskt lönsam.
Bakgrunden till att förbudet tas bort är givetvis regeringens energipolitik, där man vill se avsevärt mer kärnkraft, som behöver uran som bränsle.
Det här är en opinionsartikel som uttrycker skribentens egna åsikter.
