När en våldtäktsman med kopplingar till terror blev lärare
Igår kom kollegorna på SVT:s stora avslöjande om en man som både hade kopplingar till IS och som begick våldtäkter på ett HVB -hem medan han jobbade som lärare på Folkasboskolan i Hallsbergs kommun. Storartad journalistik. Vi på Sydnärkenytt nåddes av de här ryktena, men hade inte kapaciteten att gräva i historien då. Sådan journalistik kräver både resurser och mycket tid, vi är ibland för små, tyvärr.
Historien väcker givetvis en hel del frågor. Hur kunde kommunen ge en person man köpte ut, för att han var misstänkt för ett allvarligt brott, goda vitsord?
Att kommunen köpte ut läraren var nog i sig inget konstigt. Det blev en extremt besvärlig situation. Ryktet hade nått både elever och vårdnadshavare. Men eftersom mannen friades i tingsrätten och faktiskt hade skött sitt arbete fanns kanske ingen direkt laglig grund för avskedande. Men att ha honom kvar i tjänst hade givetvis också varit helt orimligt. Då återstod utköp.
Men frågan är ju varför inte misstankarna nämndes i vitsorden? När mannen fick gå var han ju åtalad för våldtäkt redan. Varför man avtalade man då om ömsesidig lojalitet? Här medger Catharina Lindvall Scharmer, skolchef i Hallsbergs kommun till SVT att man brustit i hanteringen.
Hur kunde då mannen bli anställd i Hallsbergs kommun från första början? Tja, han fanns ju inte i brottsregistret då och hade lärarlegitimation. Han hade ju bytt identitet. Säpo kände ju till kopplingarna till terrororganisationer och radikal islamism, men det hade man ju varken upplyst Skolverket om det, eller skolan där han anställdes. Hade man kunnat få fram den informationen när han anställdes? Flickan på HVB-hemmet som våldtogs kunde det. Men samtidigt måste man lite grann veta vad man letar efter och varför. Hon visste ju vem han var och vad han var kapabel till.
En annan fråga är hur en person som SÄPO misstänker för kopplingar till terrororganisationer, radikal islamism, kan få byta namn, identitet, utan större svårigheter.
Ytterst handlar det om hur myndigheter delar, eller snarare inte delar information med varandra. SÄPO, kände som sagt till mannens terrorkopplingar, de övervakade honom. Säpo stoppade honom från att bli väktare. Men man skickade inte dessa uppgifter vidare till Skolverket. Borde inte SÄPO satt stopp när de insåg att mannen blivit lärare? Han ska ju ha varit under övervakning. Om man ansåg att han inte passade som väktare borde han rimligen inte blivit lärare heller.
Skolverket gör heller ingen bakgrundskontroll, kontrollerar inte misstankar om brott när man utfärdar lärarlegitimation. Däremot registreras varningar som utfärdats av lärarnas ansvarsnämnd. Men det handlar ju om fel läraren begått under skoltid. Något sådant verkar ju inte mannen gjort sig skyldig till. Ett problem var förmodligen just att mannen inte var dömd, utan misstänkt vid den tid han blev lärare, men det saknades verkligen inte varningssignaler.
Historien väcker frågor om hur myndigheter, kommuner och liknande jobbar för att kontrollera bakgrunden på folk som ska jobba med barn, utsatta människor eller bara ska ta del av våra skattepengar. Det verkar finns en lite slapp, rutinmässig hållning, naivitet. Vi har stött på det i andra fall. Man verkar följa rutiner som kanske fungerade förr, men inte i dagens samhälle. En person som suttit i fängelse för grov ekonomisk brottslighet och haft näringsförbud i tio år kunde exempelvis starta ett LSS-boende i Pålsboda. Det stängdes sedermera efter grava missförhållanden. Kort efteråt ansökte samma man om att få driva vårdcentralen i samma ort. Regionen har medgett att man inte tänkte kontrollera mannens bakgrund. Det skedde först efter Sydnärkenytts publicering.
De föräldrar som oroar sig för det här, ställer frågor, har all rätt att känna oro. Jag tror kommuner, myndigheter och andra aktörer måste spotta upp sig för att säkerställa att skolor, vård och liknande är säkra verksamheter, där man tryggt ska kunna lämna sina barn. Samtidigt har vi det rättsväsende vi har. Domstolar avgör skuld. Innan man dömts ska man ju enligt de lagar vi har betraktas som oskyldig. Det kommer hända igen att folk som vill samhället eller våra barn illa tar sig in där de inte ska vara. Det går inte att kontrollera allt. Men det går att göra betydligt mer än i dag. Viktigast är nog att myndigheter behöver bli bättre på att dela information.
Att när man står som referens för någon som söker jobb ärligt upplysa den arbetsgivare som hör av sig om misstankar kring den anställde borde också vara en självklarhet.
Mannen som var lärare i Pålsboda är efter överklagande till hovrätten dömd till sex års fängelse för våldtäkterna på HVB-hemmet. Så vitt vi vet begick han inga brott på skolan i Pålsboda.
Det här är en opinionsartikel som uttrycker skribentens egna åsikter.
