Den svåra konsten att nå ut – informationssamhällets paradox
Boende och fritidshusägare i ett område i nordvästra delen av Askersunds kommun och delar av Laxå kommun, vid Laxsjöarna, har fått ett erbjudande om att få bredband via fiber. Det är ett område som får betraktas som ren landsbygd. Det är Telia som vill bygga, det ska kosta 18 900 kronor, om man förbinder sig att använda Telia som tjänsteleverantör. Vill man ha öppen fiber blir det lite dyrare. Totalt är det frågan om drygt 90 fastigheter. Pengarna kommer från EU, via Post- och telestyrelsen. Nu finns en risk att projektet inte blir av
Telia har en deadline sista augusti. I söndags, vid ett möte i Röfors hade bara ett drygt tiotal fastighetsägare tecknat avtal, det behövs i alla fall 25.
Varför har det då blivit så? Vill inte de boende i det här området ha fiber? Några vill det säkert inte, andra bryr sig inte. Men en majoritet är troligen intresserade. Om de får rätt information. Trots det, få avtal. Jag skulle vilja säga att det beror på vad man kan kan kalla informationssamhällets paradox. Trots att vi har fler och bättre möjligheter än någonsin att nå ut med information har det hur underligt det än kan låta blivit allt svårare att nå folk. Som lokaljournalist märker man det här hela tiden. Man saknar den tid alla stod i telefonkatalogen.
”Det är väl bara att googla fram alla adresser och telefonnummer”, säger någon. Nja.. Riktigt så enkelt är det inte längre. Sedan de fasta telefonerna helt försvann väljer ganska många, majoriteten, att inte ha sina nummer öppna i i söktjänster.
”Men Telia har väl alla nummer?” Det enkla svaret är nej. Telia har register över sina kunder, men inte alla andra telebolags kunder, lika lite som något annat bolag har heltäckande register. Folk väljer att dölja, skydda sina nummer. Ofta för att man inte vill bli uppringd av försäljare och skojare. Resultatet är att inte heller de som behöver fram gör det.
När det gäller adresser är det inte heller så lätt. Sommarstugor har exempelvis inte alltid postadresser, än mindre brevlådor.
En annan faktor som påverkar det här är att vi hela tiden, trots att vi skyddar mailadresser och telefonnummer, ändå översköljs av reklam, erbjudandet och allmänt skräp. I den floden måste ett erbjudande på mail eller via posten, sticka ut rejält om man inte ska skicka det i återvinningen, eller radera det direkt.
Jag har personlig erfarenhet av de här problemen, just i ett fiberprojekt. Där jag bor grundade vi en förening för att söka stödpengar hos PTS, Post- och telestyrelsen för att bygga ett fibernät. Inget av bolagen ville bygga. Jag engagerade mig och blev med i styrelsen och deltog aktivt i processen. I dag har vi fibernätet och allt fungerar, Men vägen dit var inte spikrak.
Trots att vi under mer än ett år, i flera kampanjer, erbjöd fastighetsägarna i området att ansluta sig var det mycket svårt att nå ut. Vi bor ju i bygden och har ett stort kontaktnät. Dessa var ju lätta att nå. Men vi märkte ju snart att det fanns både fastboende och sommargäster vi inte hade en blekaste aning om hur vi skulle nå. Det blev maillistor, sms-listor, samtal, fysisk dörrknackning, lappar i brevlådor. Vi pillade rentav in lappar i dörrspringor på sommarstugor och lade dem under en sten på altanbord. Utöver det satte vi upp plakat längs vägarna och hade ett Facebookkonto där vi informerade.
Detta pågick i mer än ett år. Trots det, när vi började bygga fiber, när grävmaskinerna redan jobbade längs vägen, dök det upp folk i området, som funnits där länge, som inte hört talas om att vi höll på att gräva fiber. Även om det var i grevens tid gick det att ordna. De hade missat all vår information.
Boende i området vid Laxsjöarna har berättat att Telia, redan initialt, begått flera misstag. Istället för att göra besök på plats, ha fysiska möten, har man haft något digitalt möte. Dessutom blev den första informationen, som skulle gått ut i januari, försenad, den kom istället i april. Trots att sommargäster troligen är på plats är det snarast ännu svårare att nå folk sommartid. Då vill man koppla av, påta i trädgården och måla vindskivor. Man tittar inte i mail, eller svarar på alla samtal.
Ytterligare ett misstag var att informationen var fel. I erbjudande vände man sig bara till boende i Askersunds kommun. Men det omfattade ju även delar av Laxå kommun. Sådant gör att folk ofta väljer annan.
Nu har flera lokalbor organsierat sig fö
Som sagt, för oss tog det mer än ett år och många försök, i olika kanaler, att nå ut.
Sedan handlar det om att få folk att förstå varför man ska ha fiber. Det är inte heller så lätt, när bolagen erbjuder billigt mobilt bredband. Men, som boende på landsbygden, numera med fiber, men med åratal av kämpande med usla mobila bredband kan jag berätta att man inte ska jämföra fiber och mobilt bredband. Det går inte. Fibern är något helt annat. Stabil, snabb uppkoppling, helt oberoende av störningar. De mobila näten på landsbygden har en begränsad kapacitet. Alla i området delar på en pott, en viss bandbredd. Det som fungerar utmärkt ena månaden, kan helt haverera när en familj som använder mycket internet flyttar in.
Fibern är en investering, en framtidssäkring, oavsett vem som bygger den.

Det här är en opinionsartikel som uttrycker skribentens egna åsikter.