”Skrämmande besked för barnen på Stene skola i Åbytorp”
Hur mycket är våra barns framtid egentligen värd? Inför hösten har vi som vårdnadshavare fått veta att man ska gå från två lärare till en i klassen. Det handlar om att spara pengar – på bekostnad av barn som redan idag har behov av stöd.
Det är en klass där flera elever behöver extra hjälp för att klara skolgången. Min son har diagnoser, i hans utredning framgår det att han är i behov av stöd för att nå målen. En resurs sätts in i klassen (vilket redan finns), det är jättebra och behövs också. Men det är inte jämförbart med två lärare och en resurs.
Grundskolan lägger grunden för barnets fortsatta skolgång. Att dra ner på personal i lågstadiet är kortsiktigt och riskerar att bli dyrare i längden.
Jag arbetar inom gymnasieskolan och ser konsekvenserna av dessa beslut. Elever som kommer till oss med ofullständiga betyg. Elever som tappat tron på sig själva. Elever som blivit hemmasittare. Den negativa utvecklingen börjar inte på gymnasiet – den börjar långt tidigare. Det går att påverka, om rätt resurser sätts in i tid.
Argumentet att “en lärare ska klara av så här många elever” är inte bara förenklat – det är verklighetsfrånvänt. Elever är inte siffror i budgeten. De är individer med olika förutsättningar, behov och drömmar.
Vi måste prioritera det som spelar roll. Att elever når målen, känner trygghet och får en bra start i skolans värld. Att spara in på personal i en redan utsatt klass är inte bara fel väg att gå – det riskerar att få konsekvenser som följer dessa barn långt upp i åldrarna.
Frågan är: har vi råd att låta bli att satsa på våra barn?
Det här är en opinionsartikel som uttrycker skribentens egna åsikter.
