Valet mellan bus eller godis
Arne Svensson, som skriver artiklar om frimärken i Sydnärkenytt, fick besök av utklädda ungdomar under Halloween. Här delger han sina upplevelser kring det.
Det ringde på dörren i fredags kväll. Skulle jag öppna? Man vet ju aldrig. Jag öppnade! Utanför stod fyra skräckingivande varelser av lite olika storlek. Det var ingen vacker syn. Fejkblodet rann på kinder och pannor. Huggtänderna var sylvassa. De hade små korgar med sig. ”Bus eller godis!” väste de uppfordrande i ett illa samfällt korus.
Jag blev naturligtvis rädd och undrade skräckslagen, vad det var för hemska varelser. ”Bus eller godis!” hörde jag igen. Jag försökte stammande spela lite teater. Deras ögon log hoppfullt bakom de hemska nunorna. Jag verkade avvisande, men tänkte ett ögonblick hämta kameran och fotografera horden. För de var ju egentligen så himla söta! Men alla gillar inte att man fotograferar andras barn och sedan kanske lägger ut på Facebook. Så jag avstod. Jag har ändå bilden kvar i minnet!
De var tydligen väluppfostrade, för när de märkte min tvekan och spelade oro, hörde jag tröstande: ”Men du behöver inte! Det är okej ändå!”
Naturligtvis skulle de ha godis! Jag inventerade hastigt vad som kunde finnas. Jag brukar inte ha så mycket godis hemma. Ibland bara någon Läkeroltablett. Men jag hade ju för ett par dagar sedan köpt en Aladdin-ask till extrapris! Den hade jag tänkt spara till jul. Klart! Asken fick offras. ”Vänta lite”, sa jag, ”så ska jag leta!”
Jag kom tillbaka med den inplastade asken. De lyckades efter lite pillrande öppna den. ”Ni får ta två var”, sa jag. En liten hand dök snabbt ner och nappade den vita i mitten, och strax var innehållet i de små korgarna påfyllt.
Blodet hade stelnat, huggtänderna verkade tandlösa, men ögonen log, när patrasket tackade och drog vidare ut i höstmörkret. Kanske väntade nya spännande möten?
Själv tog jag en pralin ur asken och gick och satte mig i gungstolen med ett leende på läpparna. Jag hade denna mörka höstkväll en kort stund träffat fyra glada, hoppfulla representanter för Sveriges framtid.
Det här är en opinionsartikel som uttrycker skribentens egna åsikter.
