Varning för
värdlandsavtalet

Jag skrev för ett par månader sedan till den riksdagsledamot i Sydnärke som bor näst närmast mig i Kumla, till socialdemokraten Matilda Ernkrans i Hallsberg och frågade om hennes inställning till VÄRDLANDSAVTALET med den USA-ledda militäralliansen Nato.

Jag brukar inte skriva till riksdagsledamöter men jag är allvarligt bekymrad över att en främmande makt ska kunna stationera trupper i Sverige, att vi ska överge vår alliansfria ställning som hållit oss utanför krig i 150 år.

Min närmast boende riksdagsledamot i Kumla är annars folkpartisten, numera liberalen Christina Örnebjär men till henne fanns ingen anledning att skriva. Folkpartiet har i åratal krävt att Sverige ska bli fullvärdig medlem i Nato.

Jag har ännu inte fått något svar av Ernkrans men jag har nu förstått att socialdemokraterna i riksdagen står bakom förslaget till detta värdlandsavtal. De verkar alltså vara beredda att ta ett stort kliv bort från den politik som de tidigare stått för. Nato-styrkor, där även kärnvapen ingår, ska vid behov ha möjlighet att använda Sverige som bas för sin verksamhet. Det är vad avtalet handlar om.

Riksdagen ska rösta om förslaget i slutet av maj men omröstningen borde skjutas upp. Det är för mycket som står på spel.

Jag är fullt medveten om att ”neutrala” Sverige och dess militärledning ända sedan andra världskriget har spelat under täcket med USA och senare Nato. Sverige är ett västland och USA som ledare för Nato har setts som garanten för försvaret av Västeuropa mot först Sovjet och nu Ryssland.

För den svenska militären har den gamla rysskräcken aldrig försvunnit. Den blossar upp med jämna mellanrum livligt underblåst av tongivande medier. På senaste tiden har det blivit riktigt eldfängt med en antirysk propaganda som antagit proportioner som under 1950-talet då svenska plan, som spionerade för USA och Storbritannien, sköts ned av Sovjet.

Propagandan känns igen och brukar resultera i nya miljardsatsningar på vapenindustrin.

Jag kanske ska påpeka att lika lite som jag gillar militäralliansen Nato där en medlem som Turkiet ingår gillar jag Rysslands militärmakt. Eller Kinas för den delen. Och den destruktiva vapenindustrin, som lever på att skapa död och elände, betraktar jag som mänsklighetens sjukaste verksamhet.

Jag drömmer det var fred på vår jord, som det heter i visan. Därför vill jag att Sverige ska vara militärt alliansfritt. Då har nämligen Sverige bättre möjlighet att vara medlare vid konflikter, kunna driva frågor om nedrustning för gemensam säkerhet och - som historien visat - kunna stå utanför krig.

Som bekant har Sverige ett omfattande spion- och vapensamarbete med USA och Nato. Svensk militär har under åren steg för steg knutits till Natos organisation. När jag gjorde lumpen i flottan på 70-talet upptäckte vi att en marinofficer från USA tjänstgjorde ombord på en svensk jagare.  Nato och Sverige övar numera tillsammans - även på svenskt område vilket redan det är en mycket dålig sak, som underminerar vår alliansfrihet.

Men att skriva ett VÄRDLANDSAVTAL med en främmande militärallians så att den ska kunna ha trupper i Sverige är ett grundskott mot alliansfriheten. Det tippar helt enkelt över.

Om man ser det ur Rysslands synvinkel minskar Sveriges trovärdighet som alliansfritt land. Sverige öppnar för att bli en del av Natos basområde och därmed lämpligt att angripa, rentav prioriterat. Rysslands utrikesminister och militärledning har också helt nyligen öppet deklarerat att de kommer att rusta upp om Sverige går med i Nato. En varning, ja, ett hot som visar vilka krafter som det hitills alliansfria lilla Sverige har att förhålla sig till.

Nu ska inte Sverige gå med i Nato, inte om socialdemokraterna får bestämma. Det har statsminister Stefan Löfven sagt ifrån tydligt. Men det ryska hotet om upprustning hänger direkt samman med det aktuella värdlandsavtal som Sverige med socialdemokratiskt stöd är på gång att godkänna. Det visar redan att Sveriges egen säkerhet minskar med avtalet. Det minskar även möjligheterna att diplomatiskt bidra till säkerhetsskapande åtgärder mellan väst och öst.

Försvarsminister Peter Hultqvist (S) har försvarat avtalsförslaget med att Sverige ändå alltid kan säga nej till Nato-trupper. Det är Sverige som enligt avtalet i så fall bjuder in.

Jotack, det låter sig sägas men jag har mycket svårt att tro att en svensk regering under ledning av andra Natovänliga partier skulle säga nej till Nato-trupper om det kommer en framstöt i ett krisläge. Om det finns ett värdlandsavtal att stödja sig på kommer det att användas. Även om en typ som Trump är president i USA.

När det finns ett värdlandsavtal måste förstås planer utarbetas för var och hur dessa Nato-trupper ska stationeras i Sverige. Hur basområdet ska utrustas – och försvaras. Var så säker på att planerna redan börjat tas fram i samarbete med Natos högkvarter i Bryssel. Svensk militärledning lär inte vila inte på hanen när en sådan viktig omläggning av försvarspolitiken vankas.

Hur många miljoner extra som kommer att krävas i anslag för att bädda för Nato vågar jag inte tänka på. Kommer Nato att fråga Sverige om lov för att föra in kärnvapen om de får ett basområde? Tillåt mig tvivla.

Kunskapen om värdlandsavtalet och dess betydelse för Sveriges framtid är tyvärr inte särskilt utbredd. Det var den förra regeringen som smög fram förslaget sommaren 2014 strax före valet. Nu glider det efter viss omarbetning vidare in i riksdagen som väntas godkänna avtalet redan i slutet av maj.

Det enda rimliga vore att skjuta upp beslutet så att allmänheten fick en chans att sätta sig in i denna för landet så livsviktiga fråga. Med alla kort på bordet och med en bred information och debatt i tidningar, på webben, i radio och TV skulle värdlandsavtalet kunna få den belysning det förtjänar.

Och - förhoppningsvis - spolas.