19 Augusti 2019
Tipsa: 073-094 57 58

När jag glömde

Har varit ute och rest ett varv i Tyskland, Belgien och Holland och glömt. Inte var jag varit men mina pinaler. Det måste vara åldern eller att jag hade för mycket med mig. Jag lyckades med nöd och näppe rädda mig från fadäserna.

Jag besökte mest olika biljardsalonger under resan. Håller på med ett reportage om de tysta männen som under stark koncentration petar på bollar med sina pinnar. En eftermiddag tog jag tåget till Utrecht i Holland för att träffa en expert, hade bara kameraväska och stativ att kånka på. Lik förbaskat klev jag av tåget i staden Breda för ett tågbyte lätt till sinnes över att inte behöva byta perrong då en tomhet och en iskall rysning for genom kroppen när jag insåg att jag glömt stativet på hatthyllan i tåget jag just lämnat.

En rusning tillbaka, stinsen stod med visselpipan redo, jag viftade och förklarade att jag måste "etwas holen". Stinsen sänkte pipan, jag snubblade in i vagnen och snubblade ut med det dyra stativet, puh!

Några dar senare stod jag på Kölns myllrande Hauptbahnhof, centralstationen, spår tio och väntade på tåget till flygplatsen. Nu hade jag tre väskor att hålla reda på. Det blev för mycket.  Tågen avlöste varandra med  korta intervaller, det gällde att passa på och till slut kom så mitt. Snabbt in med den tyngsta väskan och en på ryggen. Bra plats, bra grejat. Men för helv-te! Den andra väskan, var är den? Åter samma tomhet i mellangärdet.  Jag tittade ut på perrongen, såg ingen väska. Nån har snott den!

Nä, nu upptäckte jag den på en sittplats längre bort på perrongen där jag stått och väntat. Men jag vågade inte lämna tåget som snart skulle gå. Jag skrek åt en man på perrongen: Min väska, där, ge mig den. Mannen tittade misstänksamt, först på mig, sen på väskan. Jag höll emot dörren som nu började stängas och skrek igen, på svenska, min väska! Mannen fattade sitt beslut, tog väskan och stack in den i dörrspringan. Danke, danke!

Resten av resan gick jättebra, jag fick med mig allting hela vägen till Kumla. När jag kom hem upptäckte jag att jag hade glömt mobilen på tåget.

Vad gör man? Det var sent på kvällen men jag försökte få kontakt med SJ som skryter med att ha betjäning på sin Facebooksida ända till midnatt. Skrev några rader men fick inget svar.  Men jag trodde mig räkna ut att mitt tåg hade Hallsberg som slutstation och nog skulle vända som första tåg tidigt nästa morgon. Anlände strax före kl 5, mol allena på stationen - och det stämde. Tåget stod inne, gick och spanade genom fönstren, det måste varit i den vagnen jag la mobilen på ett säte när jag plockade ner väskorna för att gå av.

På perrongen kom konduktörerna gående för den första turen kl 05:14. Jag förklarade läget. Gick in i vagnen och kollade. Ingen mobil. Suck.

Då kommer Kattis, som är tågmästare från Västerås och viftar: Var det den här?!

Hon fick en kram och så var den resan över.

2015-03-04 0:02
Kommentera
Lars Litzéns blogg

Lars Litzén

Kumlanytts redaktör Lars Litzén med 40 år i branschen skriver krönikor om lite av varje, är ibland väldigt arg men fördjupar sig gärna i barndomsminnen.

Föreningen Kanal Regional:Sydnärkenytt och Kumlanytt ges ut av föreningen Kanal Regional. Vi finns på webben, som papperstidning, sänder lokal-tv och producerar närradio. Sedan 2007 har Kumlanytt levererat nyheter till Kumlas medborgare. 2012-2013 startade vi nyhetssidor även i Hallsberg, Askersund och Lekeberg. Teknik:Webbsidan är byggd och anpassad för moderna webbläsare och mobila enheter. Vi rekommenderar att du använder den senaste webbläsarversionen. Vid behov uppgradera. Sydnärkenytt använder Cookies för bättre användarupplevelse för besökare och medarbetare samt för besöksstatistik. Läs mer om Cookies. Kontakt:Kontakta redaktionen för tips och synpunkter. Lars Litzén, ansvarig utgivare: 073 - 094 57 58, redaktion@kumlanytt.se Post och besöksadress: Västra Drottninggatan 11, 692 33 Kumla.