Tack för mig KD, men nu har jag fått nog!
Tomas Hagenfors, som varit aktiv kristdemokrat i flera decennier och bland anant representerat partiet i tre olika kommuner, senast Hallsberg, tackar för sig. Han känner inte igen sitt parti längre. Droppen som fick bägaren att rinna över var när partiledningen föreslog att Sverige skulle tillåta minor och klustervapen.
Jag har under en längre tid känt mig mer och mer vilsen i det parti som jag gick med i redan 1978. Jag känner inte igen värderingarna längre, och därför har jag nu bestämt mig för att lämna partiet. En gång i tiden kände jag entusiasm för gamla KDS som hade reklammaterial som förkunnade: ”Ta parti för en ny livsstil!” Det handlade om att värna miljön och människovärdet, och att inte bara ”satsa på dig själv” som var tidens melodi.
Jag upplever att partiet blivit en vindflöjel där dagsaktuella frågor görs till kortsiktig politik, men mest bekymrar jag mig över att partiet under nuvarande ledning farit iväg alldeles för långt till höger på den politiska skalan. Vart tog den kristna broderskapstanken och talet om alla mänskors lika och unika värde vägen? Jag saknar den fasta kurs som Alf Svensson stod för på sin tid, och jag vet att många i min generation ser med sorg på vart KD är på väg idag.
Jag har varit KDS och KD troget i 46 år och jag har suttit i fullmäktige i både Örebro, Kumla och Hallsberg och haft många nämnduppdrag inkl. kommunstyrelser, men nu ser jag ingen möjlighet att stanna kvar i ett parti som jag tycker går i helt fel riktning.
Det som blev droppen och som fick bägaren att rinna över var nyheten om att KD och SD vill tillåta minor och klustervapen. Vilken horribel tanke! Och när vi vet vilka långsiktiga och allvarliga skador dessa vapen orsakar känns det extra olustigt att det framförs av ett parti som har ansvar för sjukvårdsfrågorna i landet.
Jag har länge varit minst sagt tveksam till KD:s, och i synnerhet Mikael Oscarssons, hållning i försvarsfrågan. Jag inser att världen har förändrats och att hotbilden ökat, men den enorma satsning vi nu gör på det militära försvaret går givetvis ut över mycket annat som vi tvingas avstå från. Och ärligt talat är jag mer skrämd av hoten mot vårt civilsamhälle i form av attacker som slår ut vatten, el, bankväsende och våra möjligheter att kommunicera.
Inför valrörelsen 1991 gav jag ut en kassett med 4 sånger för Kristdemokraterna. Kassetten finansierades av partiet och spelades flitigt på valmöten runt om i landet. En av sångerna hette Politik och i refrängen sjöng jag ”Politik det är att vilja bry sig om, att orka tänka på nån annan än sig själv…” Och i en av verserna hette det ”Det gäller mer än ord av solidaritet när mer än halva världen saknar dagligt bröd. Det gäller övergång från krigsmakt till ett icke-vålds försvar. Det gäller frågor om livskvalité”
Jag har många fina minnen från mina år tillsammans med KDS och KD, och jag har också fått många vänner i den gemenskapen. Det finns givetvis KD-politiker som jag fortfarande har förtroende för. men partiet har onekligen flyttat sig en lång väg från tidigare ideal, så jag tackar för mig, och önskar inte längre vara en del av detta

Det här är en opinionsartikel som uttrycker skribentens egna åsikter.