Trygg övergång? För vem?
En förälder med barn på Hardemo skola är besviken på den information man fått, eller inte fått.
Inför skolnedläggningen har det låtit så fint. Det har pratats om trygg övergång, om hur barnen i Hardemo skulle tryggas och hur allt ska bli så himla bra. Det har upprepats gång på gång – trygghet, delaktighet, god planering.
Men här står vi nu, bara dagar innan skolstart – och vad vet vi? Ingenting. Inte förrän idag kom det första utskicket i InfoMentor om skolstart. Ingen information om skolskjuts. Inget från fritids. Ingen kontakt. Allt vi har att gå på är rykten – rykten som säger att våra barn ska plockas upp vid skolan de älskar, för att sedan skickas vidare med en annan buss till en skola de inte vill gå till.
Är det så man skapar trygghet? Genom tystnad och förvirring? Genom att hålla föräldrar och barn ovetande till sista stund?
Detta har skapat enorm stress – för både barn och föräldrar. Hur ska vi kunna förbereda våra barn när vi själva inte ens vet vad som väntar? Hur ska vi kunna inge lugn och trygghet när vi lämnas i total ovisshet?
Och man kan inte låta bli att undra: Bryr sig kommunen ens om landsbygdens barn? Eller är det okej att deras skolgång får präglas av ovisshet, oro och ryktesspridning – så länge besluten passar den kommunala budgeten?
Vi som föräldrar står här med barn som känner oro, som behöver förberedas, stöttas och få svar. Men hur ska vi kunna trygga våra barn i en ny miljö – när vi själva inte har en aning om hur deras dagar kommer se ut?
Det här är inte en trygg övergång. Det är ett svek mot allt det vackra som sagts. Det är oansvarigt och djupt nedslående.
Jag är besviken. Och jag vet att jag inte är ensam.
Skribenten till denna insändare har bett om att få skriva anonymt. Vi på redaktionen vet dock vem personen är. Generellt vill vi att man skriver under eget namn, vi tillåter dock undantag. Däremot måste vi alltid veta vem som skriver.
Det här är en opinionsartikel som uttrycker skribentens egna åsikter.
