Färre skolor, färre lärare och större klasser löser knappast skolans problem
De svenska skolresultaten sjunker. Elevers läsförståelse sjunker. Barns förmåga att skriva och att utrycka sig i skrift… Sjunker. Skolverkets egna rapporter visar att svenska elevers skolresultat har sjunkit under de senaste 20 åren och frågan vi alla borde ställa oss är:
Vad behövs för att vända den här trenden?
På vilket sätt kan svensk skola hjälpa elever att utveckla förmågor och kunskaper för livet och bidra till en livslång lust att lära?
En inblick i skolvärlden: 15-åringars resultat i matematik och läsförståelse sjunker. Antalet elever som går ut med godkända betyg i åk 9 fortsätter att bli färre. Elever som kommer upp i mellanstadiet utan att ha knäckt läskoden blir allt vanligare. Elever som inte kan skriva en korrekt mening, likaså. Det är till och med så att det nu kommer upp studenter till universiteten som inte kan läsa med flyt. Alarmerande! Det skolan behöver är fler lärare och mindre klasser. Då kan vi kanske börja vända skutan. Våra barn förtjänar att få med sig den kunskap de har rätt till. De har rätt till det, oavsett prislapp. Vuxenvärlden måste ge varje barn rätt förutsättningar för att det ska vara möjligt. Vem tror att det kan göras i mega-skolor där en lärare är ensam ansvarig för 27 elever? Vem tror att detta skulle vara för barnens bästa?
Ja, hur många av oss som har en fot i skolans värld, tror att lösningen på skolans problem är: 1) större klasser, 2) mindre personal, 3) att samla så många barn som möjligt i några få, stora skolor. I ärlighetens namn, jag tror inte det finns så många alls. I alla fall inte om man tänker utifrån barnens bästa. Om man tänker på lärandet, och måendet… och ingenting på ekonomin. Konstigt nog är det ändå det förslaget som ligger på bordet i Kumla kommun och det är svårt att förstå hur man resonerar i detta. Det rimmar dessutom illa med Socialdemokraternas vallöfte som sa att inga besparingar skulle göras i skolvärlden. Riktigt illa. Har inte kommunen ett ansvar att tänka på barnens bästa? Eller är det bara ekonomin som prioriteras?
På vilket sätt kommer de här besluten hjälpa till att vända trenden inom skolan? På vilket sätt kommer det bidra till bättre förutsättningar för elevernas lärande? På vilket sätt är dessa beslut i linje med barnens bästa? Det är ingen hemlighet att Kumla kommun går med storvinst… och ändå måste man spara in miljonbelopp. På skolan. På våra barns lärande. Våra barns skolgång, en viktig och stor del av deras barndom. Vad säger det om kommunens prioriteringar? Vill vi inte vara en kommun som är attraktiv för barnfamiljer? Eller tänker vi att det räcker med en fin lekpark och påkostade jippon, men att barnens skolvardag är mindre viktig? Vilka lärare kommer vilja söka jobb i Kumla kommun när man vet hur kommunen planerar?
Regeringen säger att “krafttag måste tas“ för att vända de svaga skolresultaten. Att Kumla kommuns svar till regeringen är större klasser och färre lärare… gör mig nästintill mållös. Är det så här vi vill locka invånare till Kumla? Med nedlagda förskolor och skolor, stora klasser med få lärare (och dessutom indragna bussar). Välkommen till Kumla!
Följ med på nästa inblick i skolvärlden: Ensam med 27. Dag efter dag. Vecka efter vecka. Läsår… efter läsår. Den där läraren som ska försöka undervisa… samtidigt som två elever kommer in från rasten fortfarande upptagna av ett bråk. Några andra hejar på. Samtidigt ska läraren trösta lilla Lisa som är nervös inför att hon ska till tandläraren senare under dagen. Plåster ska fixas, saker ska hittas. Fröken! Någon kastar sudd, en annan längtar hem. Någon vägrar lämna in sin telefon, en elev sjunker ihop över bänken för att lektionen ännu inte börjat. Lektionen, jo snart… Ett samtal behöver ringas för Ture har ont i magen och måste hem. Ingen svarar, måste ringa igen. Ture gråter. Ensam med 27. Varje, varje dag. Hinner läraren lära barnen läsa i den kontexten får det väl snarast ses som ett mirakel och det är svårt att tro att det är det vår kommun räknar med i den här ekvationen.
Ensam med 27. Dag efter dag. Vecka efter vecka. Läsår efter läsår… om läraren orkar vill säga. Om läraren orkar… men vem ska annars trösta Lisa?
Att vara en av 27. Dag efter dag. Vecka efter vecka. Läsår efter läsår. Otryggt. Orimligt. Olärbart. Oansvarigt och fullkomligt obegripligt. En av 27. Om barnen inte orkar, så hänvisar vi till skolplikten (och kanske den fina lekparken?).
Kanske kan de lära sig läsa på Komvux, vem vet?

Det här är en opinionsartikel som uttrycker skribentens egna åsikter.