Hallå där - hösten är visst bra!

"O nej! Det regnar, nu blir man deprimerad." 

Jag hör denna mening hela tiden av olika personer, året om. Nu när hösten snart nått sin peak så hör jag detta mer än någonsin. Hit och dit folk som klagar på "tråkigt väder". Det är tydligt att det finns två olika sidor av detta, vi har de som älskar hösten, som tycker det är mysigt (jag tillhör denna grupp) och så har vi de som absolut hatar hösten mer än något annat, de som vägrar att ändra uppfattning. Jag förstår mig inte alls på dem. Regnet är ju mysigt? Eller?

Jag satt en dag i skolan med några tjejer i min klass. Vi satt runt bordet i vårt kapprum och snackade skit. Någon runt bordet fick en susning om att det föll små, små droppar av regn mot fönstret och sa "Hallå, det spöregnar ju ute!". Alla runt bordet började pusta och gnälla om hur synd det var medan jag istället kände hur det nästan blomstrade i mig av glädje och känslan av myspys framför tvn. 

Jag blev förvånad hur negativa alla var mot regnet och så föddes en diskussion om vilken den bästa årstiden var, såklart var jag ensam om att strida för hösten. Men det är orimligt, jag tror att alla som inte har en anledning att hata hösten egentligen skulle kunna älska den om de bara skulle vara lite mer öppna.

Okej. Såhär va. Hösten är grå. Hösten är dyster. Hösten är väntan på det roliga. O bla, bla. 

Men nej. Att argumentera för att hösten suger genom att gnälla på saker som har med upplevelse att göra kommer inte att fungera, det är inte ett vinnande argument. Eftersom att din upplevelse enbart har att göra med hur du väljer att se på saker. 

Låt mig vända på de dåliga argumenten. Hösten är fylld av starka, fina färger som täcker träd, buskar och mark. Hösten är en tid att ta en paus. Hösten är fylld med flera egna aktiviteter. Sedär, det var bland de enklaste meningar jag skrivit den här veckan. Jag själv väljer att ha en bra syn på hösten och att uppskatta det som den innebär, just därför tycker jag såklart om hösten. Det kan inte vara så svårt att uppskatta en regnig kväll framför soffan med tända ljus och en läskig film på tvn. 

Jag föredrar hösten framför alla andra årstider och jag har de årstider som jag inte uppskattar så mycket. Men när jag väl befinner mig i just den årstiden väljer jag aktuellt att se på den från en annan vinkel, en bättre vinkel. Sommaren är vacker med blomster och sena grillkvällar med familjen. Våren väcker glädjen när man kan sätta sig ute med tröja och fånga solstrålar. Vintern är underbart vacker med snön som gör det möjligt till en hel del aktiviteter. Varje årstid blir mycket vackrare och absolut lättare att uppskatta.

Mitt andra argument kommer bygga på mental paus. 

Sommaren är non-stop hålla på hela tiden. Varje dag vaknar man och solen lyser en i ögonen, man är i ständig stress att komma ut och samla soltimmar och tanlines, alla är ute och hänger med kompisar, ständig stress att skapa så många minnen som möjligt nu när sommarlovet väl har kommit. Jag kan inte sitta inne på sommaren utan att känna en stress för att jag slösar bort mitt liv. 

När regnet kommer så blir det helt plötsligt okej att dra sig tillbaka och andas. Det är okej att sätta sig framför tvn och slå på ett Youtube-klipp. Stressen släpper och man kan fokusera på att vara i nuet istället för att försöka bilda minnen till 20 år framåt. När det är grått och blött drar sig de flesta tillbaka och man behöver inte längre jämföra sig med vad andra har för sig - pust!. När man dessutom blir instängd inomhus blir man kanske tvungen att hitta på något annat att göra, kanske hittar man en ny aktivitet eller lär sig en ny grej? Ganska smidigt.

En av de personligen mysigaste anledningarna till varför man ska uppskatta regnet och hösten är att regnet samlar ihop oss människor. När himlen börjar läcka så springer folk snabbt under ett tak för att skydda sig från det fallande vattnet. Folk samlas under samma tak tillsammans och det bildas en gemenskap. Man tar upp sitt paraply som någon tränger sig in under och man kommer närmare varandra. 

När regnet kommer drar man sig inåt, in i hemmen och värmen. Man myser tillsammans framför tvn och drar en blick mot regnet som öser utanför, "va mysigt vi har det här inne". Det skapar automatiskt en härlig känsla av trygghet att man sitter inne i värmen och samtidigt ser att där ute är det kallt och ruskigt väder "men jag är torr och bekväm".

Samtidigt som jag skriver den här texten inser jag också att höstens mysiga stämning bygger mycket på gemenskap. Jag förstår att folk som inte har någon att "samlas ihop" med känner sig ensamma och att det kan finnas en bakomliggande ångest kopplat till hösten och allt som den innebär. Det är klart att trots att de vackra färgerna på träden inte har något att göra med hur de inte har någon att dela paraply med, så påminner träden ständigt om vad som komma skall.

En ensam kväll framför soffan med regnet som håller en fångad inne. Att se något röra sig utanför fönstret, man slänger en blick och där går två personer under ett paraply tillsammans. De har en anledning att ogilla hösten. Jag förstår det, jag accepterar det. 

Men att skylla ensamheten på hösten blir fortfarande helt fel. För om du har en känsla av ensamhet inom dig så spelar det absolut ingen roll vart du är och vilka du är med. Ensamhet är inget som går att mäta fysiskt, det är en känsla som finns där oavsett vad. Oavsett om det är höst eller inte.

Så alltså, att hata på hösten är egentligen bara ett sätt att inte tillåta dig själv att vara öppen för nya synvinklar. Det är energi onödigt slösad på att gnälla och klaga, att dra till sig onödig negativa tankar och känslor som gör en allmänt mer bitter och tråkig. 

Jag tror helt enkelt att det är människorna och deras tråkiga inställning som gör hösten dyster. Om vi alla valde ge det chansen och se på allt(framförallt hösten) från ett mer positivt perspektiv så hade alla blivit lite gladare och hösten hade blivit lite finare.

Nu tycker jag att vi alla ska försöka att vara mer öppna till små saker som vi möjligtvis inte skulle göra. Kanske hittar vi en ny hobby. Kanske utvecklas vi som människor. Regnet är ju mysigt? Visst?