Pingstkyrkan i Kumla firar 100 år, här är deras historia

I början av 1920-talet samlades en liten grupp troende hemma hos Hilma och Albin Törnkvist och hos Hanna Persson. De hade blivit berörda av den väckelsevåg som svepte över vårt land och vår bygd. Det var enkla samlingar, men med en stark längtan efter mer av Gud och en önskan att leva nära Hans ord. 

Den 5 januari 1926 tog gruppen steget att bilda Filadelfiaförsamlingen i Kumla – en biblisk fri församling efter mönsterbilden i Guds ord. Vid starten fanns 31 medlemmar, och redan efter tio år hade församlingen vuxit till 157. Samma år köptes en tomt vid Brandstationsparken, där byggdes den första kyrkan, med omkring hundra sittplatser. Den blev församlingens hem fram till 1949. 

Under dessa år växte både gemenskapen och engagemanget. En hjälpkassa inrättades tidigt för att stötta behövande, både inom församlingen och i samhället. Under och efter andra världskriget sydde församlingens kvinnor mängder av kläder som skickades till behövande i Finland, Norge, Tyskland, Belgien och Holland. 

Detta arbete pågick i över tio år. Missionen var närvarande redan från början. Ett särskilt konto för yttre mission öppnades tidigt, och de första missionärerna fanns i Estland och Kina. Senare kom missionsinsatserna att omfatta bland annat Burundi, Tanzania, Kongo och Sydamerika. 

När församlingen växte köptes en tomt på Skolvägen 8. Där uppfördes först en masonitkyrka – Tabernaklet – som rymde 500 personer. Den var tillfällig och skänktes senare till Tyskland. Därefter användes en militärbarack från Sannahed som kyrka fram till branden 1969. Byggnaden brann inte ner, men vattenskadades så svårt att den inte gick att rädda. Den tavla som idag hänger till vänster om estraden satt då bakom dopgraven och kunde räddas. 

Redan 1963 hade församlingen köpt tomten där kyrkan står idag. På marken låg då Järnvägshotellet, som församlingen drev fram till 1965, då hotellet brann ner. Planeringen av en ny kyrka hade ännu inte påbörjats, och därför hyrde församlingen biografen Folkan i Folkets hus. 

Den perioden, som varade i ungefär två och ett halvt år, blev en särskilt välsignad tid. Många nyfikna kom till den ”neutrala” lokalen, kampanjer hölls med bland andra Pelle Karlsson och Dan Ekström, och ett fyrtiotal personer döptes. 

1972 invigdes den nya kyrkan på den plats där den står än idag. Den har sedan dess varit en samlingspunkt för gudstjänster, musik, barnverksamhet, gemenskap och bön. År 2017 genomgick byggnaden en omfattande renovering och fick sitt nuvarande utseende. När närradiosändningar tilläts 1979 blev Kumla en av försöksorterna. Församlingens närradio blev snabbt en viktig del av verksamheten och fick särskilt stor betydelse under den period då riksmedia strejkade. 

Barnen har alltid varit viktiga. Redan tidigt startades söndagsskolor i Skeppsta, Sveaborg och Vallersta. Senare tillkom hobbygrupper och kristendomsundervisning. Under 2000-talet hyrdes lokalerna i det intilliggande nedlagda tryckeriet, och användes för LP-arbetet, ungdomsgård och söndagsskolan Äventyret. När byggnaderna revs 2011 flyttade verksamheterna in i kyrkan. 

Sång och musik har genom alla år varit en bärande del av församlingens liv. Redan från början valdes en sångledare, och strängmusiken samlade snart ett femtiotal deltagare. En blåsorkester bildades tidigt och utvecklades senare till ett storband i Tommy Dorsey-stil – något mycket ovanligt i frikyrkliga sammanhang. 

På 70-talet spelade Sveriges Radio in musik från församlingen, där storband, barnkör, ungdomskör, strängmusik och solister medverkade. Musiklivet har också hörts på torg, gågator, i bostadsområden och vid stora event vid Kumlasjön och i Kumlahallen. 

Under många år hölls påskens musikgudstjänster i biografen eftersom kyrkan inte räckte till. Församlingen hade även tältmöten, både i egen regi och tillsammans med andra församlingar. 

Det sociala arbetet har alltid varit en viktig del av församlingens identitet. Förutom hjälpkassan och krigshjälpen bedrevs, under en period, arbete bland stadens sniffande ungdomar. Efter Berlinmurens fall skickades många hjälpsändningar till Dagö i Estland, vilket så småningom ledde till en second hand-butik där. Idag är det kanske utdelningen av matkassar som syns tydligast, men arbetet omfattar mycket mer och har utvecklats starkt de senaste åren. 

Vi gläds över en församling som fortsätter att växa, med många nya ansikten varje vecka. Cafékvällarna Hopp för Kumla har samlat många människor, och genom det sociala arbetet knyts nya kontakter som lett till att flera tagit emot Jesus. 

Vi ser också ett växande intresse bland unga, och vi tackar Gud för varje ung människa som finner tro och hopp. 

Mycket mer skulle kunna sägas om dessa hundra år. 

Men en sak är tydlig: Bönen, tron och överlåtelsen till Jesus har burit församlingen från första dagen – och bär oss fortfarande. Vi tackar Gud för allt som varit, för allt som är och för allt som ligger framför. Hans trofasthet har burit oss genom ett sekel, och Hans nåd kommer att bära oss vidare.