Kvarntorpshögen - ett av Sveriges mest försummade miljöansvar
Kvarntorpshögen är ett pågående miljöproblem som varje dag bryter mot grundläggande principer i svensk miljölagstiftning. Det här handlar inte om att ”bryta uran”. Det handlar om att ta ansvar för ett av Sveriges mest långlivade och farliga industriavfall – något som både kommunen och staten har känt till i över 60 år utan att någon, varken staten eller kommunen, har agerat på något sätt för att skydda vår livsmiljö i Kumla med omnejd, anser Sverigedemokraterna i Kumla.
När oljeutvinningen och framställningen av uran i Kvarntorp upphörde 1966 lämnades restprodukterna kvar i en hög som brinner fortfarande, är kemiskt aktiv och läcker tungmetaller, sulfat etc. till våra vattendrag. Bara från högen och de gamla dagbrotten sprids årligen, bland annat, 45 kilo uran, 65 kilo nickel och 1 500 ton sulfat nedströms i vattensystemet. Det påverkar Kvismare kanal, Hjälmaren och hela det lokala ekosystemet.
Detta strider mot Miljöbalkens portalparagraf, som kräver att miljöproblem ska förebyggas, åtgärdas och att förorenaren ska betala åtgärderna.
Redan 2008 beslutade kommunfullmäktige att Kumla kommun skulle verka för att Länsstyrelsen, SGU och staten skulle ta ansvar för tre centrala frågor:
1. ”om det idag är möjligt att göra bedömningar om när i tiden högen kan förväntas svalna av så pass mycket att den börjar laka ut oönskade föroreningar till mark och vatten”
2. ”att undersöka vilken värme som finns i och under högen och om den långsiktigt går att ta till vara”, samt
3. ”vilka ytterligare åtgärder som behöver vidtas i och på Kvarntorpshögen och i anslutning till högen för att långsiktigt minimera eventuella utsläpp från högen”.
Det var tydliga beslut på flera punkter. Hände det något därefter: NEJ!
Under åren har forskare och myndigheter varnat för samma sak: Högen läcker. Högen påverkar grundvattnet. Högen är en risk för både miljö och hälsa.
2013 avrådde man från att äta fisk i området.
2017 Kommunen har avtalsförslag om att täcka Kvarntorpshögen och rena den på förorenad jord. Det föreslås att man bör göra en ordentlig miljöutredning innan saneringen och utreda högens ägarfråga. Hände det något: NEJ!
2018 varnade man för att högen är trycksatt och kemiskt aktiv på ett sätt som ingen har kontroll över.
2020 visade forskning från Örebro universitet att PFAS gifter förs vidare i näringskedjan kring förorenade vattendrag.
Trots alla genomgångar och beslut har kommunen och staten låtit frågan glida undan. Det är inte bara passivt – det är ett brott mot Miljöbalkens krav på skyndsamma åtgärder vid förorenade områden.
Och nu, 2026, vaknar flera partier inför valet och vill ”utreda högen vidare”.
Men låt oss vara tydliga: Vi behöver en oberoende, juridiskt förankrad miljöutredning som leder till faktiska åtgärder för att skydda vår närmiljö, inte ännu ett dokument som samlar damm.
Det här är inte en fråga om att öppna en ny gruva. Det är en fråga om att stoppa ett pågående utsläpp av miljöfarligt avfall.
Det är en fråga om grundvatten, ekosystem, folkhälsa och skydda våra framtida generationer. Det är även en fråga om att följa gällande miljölagstiftning.
Kumla kommun måste nu:
• kalla in oberoende experter,
• kräva att staten tar sitt ansvar enligt Miljöbalken,
• genomföra en fördjupad miljöutredning som följs av välplanerade åtgärder, och
• säkerställa att åtgärder för att säkra miljön kring området faktiskt blir av.
Det är dags att göra det som beslutades redan 2008. Det är dags att ta ansvar för Kvarntorpshögen – inte för att, i första hand, utvinna något utan för att skydda människor och vår gemensamma miljö från det avfall som redan ligger där.
Agera nu – inte sedan.
Det här är en opinionsartikel som uttrycker skribentens egna åsikter.
