Västernärkebo får fyra
års fängelse för vapenbrott
Vid en husrannsakan hemma hos en man i Västernärke den 26 februari hittade polisen en pistol, ett armborst och ett gevär. I fastigheten upptäckte också polisen pilar och pilhuvuden till armborsten, ett armborst som var försett med lasersikte. Där fanns också 40 skarpa patroner.
Polis och åklagare bedömde att det krävs vapenlicens för dessa tre vapen, och det var något som den 49-årige mannen saknade.
Mannen berättade att han fått pistolen av en vän för att putsa upp vapnet, armborsten hade han tagit hand om för att en kompis inte skulle skada sig, och geväret hade han hittat och plockat ihop.
Västernärkebon åtalades för grovt vapenbrott. Enligt åtalet var armborstet av särskilt farlig då det har ett laserriktmedel. Revolvern var farlig eftersom den var lätt att dölja och det ombyggda geväret saknar legalt användningsområde.
Tingsrätten och domaren oense
Tingsrätten gick på åklagarens linje och dömde mannen till fyra års fängelse för grovt vapenbrott. Den 49-årige mannen som varit häktad under utredningen ska också sitta kvar tills han börjar avtjäna sitt fängelsestraff.
Domaren vid tingsrätten hade skiljaktig mening och menar att det rör sig om ett vapenbrott av normalgraden. Han konstaterar att pistolen är av ett äldre datum, geväret går inte att använda i nuvarande skick och armborstet är svårt att använda vid brottslig verksamhet. Enligt domaren så förefaller västernärkebon var en samlare, och ingen som umgås i kriminella kretsar. Därför borde han dömas för vapenbrott av normalgraden, och straffet bör bli fängelse i två år och sex månader, enligt domaren.
Men majoriteten i tingsrätten ville annorlunda, och den 49-årige mannen från Västernärke döms alltså till fyra års fängelse för grovt vapenbrott.
När vi skriver sådana här artiklar, om domar, utslag i Tingsrätten, är det domen och ibland även förundersökningsprotokollet som utgör vårt källmaterial. Det innebär att det är rättsväsendets och tingsrättens syn på vad som hände vi återger. Det är inte säkert att alla inblandade delar den bilden, eller har samma åsikt om vad som hände. Exakt vad som hände när ett brott begicks vet ju i allmänhet bara de inblandade och eventuella vittnen. De kan dessutom, i sin tur, ha helt olika bild av vad som hände. Vi tar inte ställning i sakfrågorna, vem som gjorde vad, eller vem som är skyldig, utan utgår från vad rätten kom fram till.