Gå till innehåll
Lekeberg / Utställning
Två äldre vuxna sitter inomhus, vända mot varandra och samtalar. Kvinnan bär glasögon, randig skjorta och mörk väst, mannen har en orange skjorta över en gul T-shirt. På väggen hänger en konst.

Christina Råhlén och Johan Ledung ställer ut sin konst på Lekebergs konsthall. Foto: Josefine Milton

”Alfa, beta, tecken, tal” – En hyllning till språkets och formens mysterium

Publicerad: 6 November 2025 12:48

På onsdagskvällen öppnade utställningen ”Alfa, beta, tecken, tal” på Lekebergs konsthall, ett gemensamt projekt av konstnärerna Christina Råhlén och Johan Ledung. Utställningen pågår fram till den 5 december och tar besökaren med på en resa genom tecken, språk, tid och material.

Utställningens tema kretsar kring fascinationen för hur språket har uppstått och utvecklats. Hur människan fann sätt att kommunicera genom tecken, symboler och siffror.
– Jag är fascinerad av hur historien ser ut, att vi kan prata med varandra och kommunicera. Hur gick det till? Det är nästan magi hur språket har skapats genom tecken, säger Christina Råhlén.

Ett pappersark är fäst på en vägg och visar handskrivna siffror och kursiv text i svart bläck, med viss skrift som verkar klottrad eller överlappande.

Verk av Christina Råhlén.

Ett samarbete som växte fram naturligt

När Lekebergs konsthall frågade Christina om att ställa ut, föll det sig naturligt att göra det tillsammans med Johan Ledung.
– Vi är ganska lika och fungerar ihop, säger Christina.
Trots att de arbetat var för sig, visade det sig i efterhand att båda utforskat tecken och uttryck på ett besläktat sätt, något som lade grunden till utställningens titel.

Christina är medlem i Örebro läns grafikgrupp och Konstnärernas kollektivverkstad, och arbetar på Kultur- och ateljéföreningen F2 på Fogdegatan 2 i Örebro ihop med 14 andra konstnärer, där de även bedriver galleri. Johan är verksam inom annan konstföreningen i Örebro, nämligen Atlasgruppen.

Christina beskriver sig själv som en sökare.
– Jag kan ta vilket material som helst och göra något av det. Jag söker hela tiden ett intryck som får växa fram medan jag arbetar.

Två personer sitter på stolar i ett starkt upplyst rum med abstrakta konstverk på väggarna; den ena bär en svart klädsel, den andra en orange skjorta, bruna byxor och orange strumpor.

Det är ett fint samspel mellan de båda utställarna.

Två stora pappersark med överlappande svarta handskrivna bokstäver som fästs på en vit vägg och skapar ett abstrakt, tätt textmönster.

Verk av Christina Råhlén.

Christina målar sällan på duk, i stället lockar trä, plåt och andra råa material henne. Samtidigt bär hennes verk ofta spår av språkliga funderingar.
Varför skriver vi 1,5 och inte ett komma fem? säger hon och skrattar. 

Konstskaparen bär också på en frustration över hur digital teknik tar över vardagen.

Christina fortsätter:
– Jag är trött på appar. Det vill jag också få ut via mina verk.

En väderbiten, grönaktig träskiva med spruckna kanter är monterad på en vägg; ordet

Johan Ledung vill spegla det vackra i sin konst.

När dagen blir till landskap

Johan Ledung arbetar med det som råkar finnas framför honom. På väg till ateljén cyklade han förbi en kastad tidningsbunt, och tog hem den.
Verket kallar han ”Inte ett ord”. Det är tidningar fulla av text, men ändå osynliggjorda.
– Jag vill fånga en känsla mer än en tanke, säger Johan.
Han arbetar ofta med träbitar och plåtytor där han avlägsnar lager, slipar och låter slump och tid forma uttrycket. Han skapar, tar ett steg tillbaka och väntar på inspirationen. Resultatet blir verk som inte går att återskapa.

På ett verk står ordet Tussilago som är en antydan om vår och hopp.
– Jag är fascinerad av det vackra. Men det vackra kan ju bli banalt också, säger han

En stor, sliten bok med skrynkliga sidor visas på en piedestal i ett konstgalleri, med inramade konstverk hängande på de vita väggarna i bakgrunden.

Tidningsbunten som någon slängt ut i naturen, och som fått en ny innebörd på utställningen.

En stillsam protest mot effektivitet

Johan beskriver sig inte som en politisk konstnär, men han är övertygad om att konsten har en kraft som kan verka på flera sätt.
Jag tycker att vi är alldeles för effektiva. Effektivitet är vår tids dödssynd. Vi måste göra färre saker på längre tid, säger Johan.

I hans verk smälter dagarna samman till bilder, landskap och rytmer av tid.
Alla dessa dagar är stressande, men på avstånd kan de bilda ett landskap.

Johan fortsätter:

– Om någon kommer in här och kan stanna upp, sätta sig, andas ut och gå härifrån lite långsammare, då blir jag glad.

Utställningen ”Alfa, beta, tecken, tal” pågår fram till den 5 december under Lekebergs biblioteks öppettider.

Annons

lekeberg