Historier och anekdoter från Kumlabygden heter boken där en rad kapitel med fakta och många bilder om olika områden varvas med personliga minnen från släkten i Kumla, både på mors- och farssidan.

Själv har denne nyblivne folkpensionär växt upp i Karlskoga, tillbringat det mesta av sin aktiva tid som ingenjör i telekombranschen i Stockholm och bor sedan ett antal år i Mariestad. Kumla har till synes ändå satt outplånliga spår.

- Rätt som det är hamnar man på fel sida om gräset och jag ville dokumentera vad morfar gjorde när telefonnätet byggdes med stolpar och allt. Det är en ingång till boken, berättar Thomas Ohlsson där vi sitter över en kopp kaffe på Sveas.

Författaren ingick nämligen i projektet att riva Telias kopparnät, det som morfar linjemästaren var med och byggde. En historisk ironi kan man väl säga.

Gått runt hos mamma

Men en viktigare förklaring till boken är att han på äldre dar gått runt i Kumla (där mamma Siv ännu bor på Hagendalsvägen) och nu vill lyfta fram historien bakom det vi ser idag och det han såg som grabb på 60-talet.

- Jag har ju försökt släpa runt mina två barn och visa att här bodde mormor och morfar och här min farfar…

-... och dom var jätteintresserade...

- ...och satt mest och gäspade i baksätet. Men jag tänkte att jag skriver ner det här så läser dom förr eller senare.

Det har blivit detaljskarpa minnen från utedassens tid men framförallt rejäla nedslag i Kumlabygdens historia, ett tjugotal kapitel som beskriver delar av orten från förr.

- Jag har skrivit efter mitt eget intresse, förklarar författaren, sållat fram det jag tycker var roligt så det är ingen komplett historia utan lite här och där.

Tja, det blev ändå 250 sidor, mer än vad han tänkt från början och ändå har han läst in sig på mycket material som inte kommit med. Mest omsorg har han ägnat kapitlet om Hällabrottet, dels för att hans pappa växte upp på Holmagatan, dels för industrihistorien.

- Förbaskat intressant, dessutom fanns en järnväg att skriva om, tillägger Thomas Ohlsson med ingenjörens blick för teknikhistoria.

Han har luskat fram en bild på Sannaheds järnvägsstation samt dokumenterat platsen idag inklusive karta. Som nördigt exempel.

Men det mesta är populärt skrivet om Mosjön och Mossbanan, Säbylund och Sveas, den stora kyrkbranden och den hemska historien om Signe Larsson. Lithells, Dohlwitz och Weidermans är viktiga namn som får sin inramning med arkivbilder, många hämtade från Kumla kommuns bildarkiv. Hagendal och Hardmo äro andra. Kumlas skoindustri är ett självklart ämne, även biografer kartläggs.

Thomas Ohlsson berättar att han bestämde sig i november förra året att ge ut boken . Med tanke på omfånget har det gått rasande snabbt att få den till tryck. För den skickliga layouten svarar Anna Söderström. Men författaren hade förstås samlat på sig material från olika håll.

-Kumla Julblad är en fantastisk inspirationskälla. Jag hittade en gammal tidning hemma hos morsan och sen upptäckte jag till min glädje att den finns att läsa som PDF via biblioteket.

Gick på skämtet

Även Sydnärkenytt får en eloge för att publicera historiska artiklar. Möjligen kan författarens källkritiska omdöme något ifrågasättas eftersom Sydnärkenytts aprilskämt om den bortglömde danske fången “Ballen” citeras som sanning på sidan 240.

- Va! Gick jag på den!

Thomas Ohlsson asgarvar inne på cafeet. Solen skiner och han lovar att berätta om det roliga misstaget när han håller föredrag – de kan bli många - om sin historiska bok.

En kulturgärning med pärlor

Varje samhälle behöver en gemensam berättelse för att utvecklas. Thomas Ohlssons nya historiebok om Kumla är ett viktigt bidrag till den berättelsen.

Kumla är ganska lyckligt lottad med en rad skribenter som förmedlat lokalhistoria. Portalverket är Kumlabygdens historia i åtta tjocka band dock svårlästa. Tage Tapper och Nils Helander med Kumla Julblad är mer lättillgängliga berättare. Hembygdsföreningar drar strån till stacken och vi ska inte glömma de lokaltidningsredaktörer som genom åren skildrat smått som stort på orten.

Nu sällar sig alltså Karlskogafödde Thomas Ohlsson till sällskapet. Han rör sig inte i obanad terräng, kan bygga på tidigare skildringar men har förmågan att plocka fram pärlor i vår historia och beskriva dem både rappt och korrekt.

Författaren hoppas i förordet att Historia och anekdoter från Kumlabygden ska njutas i stycken, kunna ligga framme hos dagens Kumlingar och läsas då och då. Ingen dålig ambition. Med sina många bilder och insprängda faktarutor kan det lyckas. Det finns definitivt mycket trevlig läsning för den som vill veta mer om sin hembygd.

Det som klart skiljer boken från föregångare är Ohlssons anekdoter från barndomens Kumla på 1960-talet. Här finns detaljer som på ett djupare plan berättar om tidens gång, mellanmänskliga beteenden, det lilla livet. Som morfaderns ihärdiga krattande av grusgången.

Politiken lyser med sin frånvaro i denna historiebok - den får väl någon annan skriva - och en del andra ämnen får snålare belysning men å andra sidan får vi veta det mesta om Kumla som genomfartsled och hur en baderska skulle agera på Stene brunn. Det kallas för kulturgärning.