Tatyana Kobzar flydde från kriget i Ukraina till Laxå. Foto: Josefine Milton
Blommor från hemlandet hjälper Tatyana genom kriget
Varje gång flyglarmet ljöd över staden Bila Tserkva drabbades Tatyana Kobzar av svåra panikattacker. Till slut gick det inte längre, på grund av hälsoproblem tvingades hon lämna Ukraina, och kom till Sverige för att söka trygghet.
Sedan slutet av förra året bor Tatyana Kobzar i en liten lägenhet i Laxå. När Sydnärkenytt besöker henne fyller hon köksbordet med torkade blommor. Blommorna ska bli buketter och kransar - hantverket påminner om det liv hon tvingats lämna bakom sig.
Blommorna är torkade och konserverade av Tatyanas man i Ukraina.
Drev blomsterbutik i Ukraina
Tatyana kommer från staden Bila Tserkva som ligger mindre än åtta mil från Kiev. Där levde hon med sin man Valerij. Tillsammans drev de en blomsterbutik, odlade blommor i stora växthus och hade dessutom en getfarm.
– Eftersom jag inte har något arbete, och för att hitta något sätt att distrahera mig skickade min man blommorna till mig, och jag började göra buketter här, berättar Tatyana.
Tatyana berättar att hennes sätt att skapa med blommor har ändrats sedan hon kom till Sverige. I Ukraina var det mycket färg och ljusa blommor.
– I Sverige har man mer dämpade toner, man föredrar mer naturliga saker.
Buketter skapas med stor omsorg vid köksbordet i Laxå.
“vi har förlorat allt”
Alla blommorna är odlade på deras egen gård och Tatyana berättar att hon vill återförenas med sin man där, eller att han kommer till henne i Sverige.
– Vi har förlorat allt, om vi kan återvända dit måste vi börja om från början.
Blomsterarrangemangen har hon valt att visa upp i en lokal Facebookgrupp och alla buketter har hon sedan skänkt till sina klasskamrater på SFI.
– Jag förstår mycket väl att det jag gör inte faller alla i smaken, men jag försöker väldigt hårt, förklarar hon.
Saknar fri kommunikation
Tatyana har läst svenska på SFI i Hallsberg i tre månader nu och hon är väldigt angelägen om att lära sig det nya språket, även om hon anser att det är väldigt svårt. Hittills har hon har lärt sig många ord men kan ännu inte bilda meningar av dem.
– Jag vill verkligen lära mig språket. Jag vill verkligen arbeta och det finns ingen möjlighet för mig om jag inte kan språket, säger Tatyana.
Språket, och det hon kallar fri kommunikation, är också det hon saknar mest sedan hon flydde från Ukraina.
– Eftersom jag inte kan språket så kan jag inte prata med någon, det är som att leva i en dvala.
Goda grannar
En dag när hon promenerade i den närliggande skogen stötte hon på en man som senare presenterade henne för sin fru. Det visade sig att de var grannar och det ledde till en fin vänskap men det mesta av kommunikationen sker över appar på mobilerna.
Buketten avslutas med en rosett.
Skickas till fronten
Saknaden efter hennes man Valerij är stor och Tatyana blir känslosam när hon pratar om honom.
– Jag har ingen annan än honom, säger hon.
Valerij befinner sig just nu i en militär enhet, och om tre månader skickas han till fronten i Ukraina.
– Inga män släpps ut från Ukraina, eftersom de behövs i kriget, säger hon.
Tatyana och Valerij innan kriget startade i Ukraina. Foto: Privat
Att det skulle bli krig i Ukraina var inget som Tatyana någonsin trodde skulle hända, men hon har hopp för framtiden.
– Jag tror verkligen att kriget i Ukraina snart kommer att vara slut och att min man kan komma till mig i Sverige, annars åker vi tillbaka till Ukraina och bygger upp allt från grunden igen. Vi lider för vårt land och vi vill verkligen att det här ska ta slut.
Foto från ett av Tatyana och Valerijs blomstrande växthus i Ukraina innan kriget.
Artikeln är skriven efter ett samtal som främst har skett via översättningsappar.
