Osteopat i Lanna behandlar både hästar och människor

I utkanten av Lanna ligger Bestgårdens islandshästar med nybyggt ridhus och stall. Bakom verksamheten finns Sofia Kaber, vars liv kretsar kring hästar och ett yrke där hon med händerna som främsta verktyg arbetar för att få både människor och djur att fungera bättre. 

Anläggningen ägs av Lanna Lodge, som även driver den närliggande restaurang-, golf- och hotellverksamheten. Sofia arbetar delvis inom koncernen Lanna Lodge, men driver parallellt sin egen verksamhet som osteopat och terapeut. Där behandlar hon både människor och hästar. 

Ett intresse sedan hon var barn

Namnet Bestgården rymmer flera betydelser. Dels är det en ordlek kopplad till maken Henrik Kabers bolag Best entreprenad, dels speglar det Sofias egen ambition – att alltid göra ett bra jobb, och till slut även bli bäst på det hon gör. Henrik ägde tidigare Lanna Lodge och sitter fortfarande i dess styrelse.

Hästarna har följt Sofia genom hela livet. Hon växte upp på en hästgård utanför Göteborg och intresset tog tidigt fart. 

– Jag och min syster red på ridskola i Lerum under uppväxten, sedan började vi med turridning på helgerna. När mamma hörde talas om islandshästar som både barn och vuxna kunde rida på, köpte hon oss en egen häst. Då var jag 6 år, berättar Sofia. 

Hon fortsätter: 

– Efter att jag tog studenten bodde jag på Island i tio månader och arbetade med hästar där. Det var häftigt att få uppleva Islandshästarna i sin naturliga miljö. 

Sedan dess har hon återvänt flera gånger, och kontakten med islandshästen har fördjupats. När Sofia var yngre tävlade hon inom hästsport, något hon nu har tagit upp igen. Nästa mål är att ta sig hela vägen till landslaget. 

Behandlar människor och hästar

Bestgårdens ridhus, stall och hagar är noggrant planerade. Sofia har själv varit med och påverkat utformningen genom att samla erfarenheter från andra anläggningar hon haft kontakt med. 

– Det är byggt för att det ska vara funktionellt, dels att man inte ska behöva gå ut för att komma in i ridhuset, dels att hagen ligger nära stallet, förklarar Sofia. 

I dag finns fem egna hästar i stallet och en inackorderad. Fler är på väg, bland annat en avelshingst från Island. 

Parallellt med hästlivet arbetar Sofia som osteopat. Hon behandlar både människor och hästar, där osteopatin utgör en central del av arbetssättet. 

– Osteopati går inom komplementärmedicin, det är inget alternativ till vanlig medicin utan ett komplement, förklarar Sofia och beskriver behandlingsformen som ett helhetstänk där grundorsak till problem behandlas. 

“med hästar får man vara lite mer detektiv”

Som hästterapeut är arbetet i grunden likt behandlingen av människor, men med en avgörande skillnad. 

– Människan kan säga vad den söker för. Med hästarna får man vara lite mer detektiv. Det är roligt att de inte kan prata för det blir en lite större utmaning. 

Hon lyssnar på ägare och tränare, men tolkar också hästens rörelser, beteende och reaktioner. 

– Det kan vara att hästen uppför smärtbeteende genom rörelseförändringar. I vissa fall vill ägarna bara ha regelbundna genomgångar för att förebygga att hästen hamnar i smärta och rörelseinskränkningar. 

Osteopatin bygger på manuella tekniker, från mycket milda behandlingar till mer kraftfulla impulser som syftar till att öka ledrörligheten. Sofia arbetar med hela kroppen, inklusive mjukdelar och bindväv runt organen. 

– Jag har en regel när det gäller både häst och människa att när man söker för någonting och ger det tre behandlingar då ska man märka en förändring, annars kan inte jag hjälpa den individen. 

Sofia arbetar halvtid som osteopat och hästterapeut, och tar emot människor på plats i behandlingsrum i Lanna, och gör hembesök till hästar i deras egna stall. 

“Det bästa är att det är svårt”

Trots ett intensivt schema är det tydligt vad som driver henne. Dels handlar det om att få den hon behandlar att må bättre, dels utmaningen i arbetet. 

– Det bästa är att det är svårt, för det tycker jag är kul. Du måste vara väldigt koncentrerad och gå in i ditt jobb till 100 procent för att bli bra, säger Sofia. 

På frågan om hon uppnått alla sina drömmar svarar hon utan tvekan: 

– Nej, jag är en sådan typ av person som alltid vill utvecklas, men jag har nått ett stort delmål i alla fall. 

Sofia flyttade från västkusten till Närke för något år sedan, och livet i Lanna passar henne väl, även om hon saknar havet och den färska fisken. Tillsammans med maken, hundarna och hästarna har hon hittat en vardag där passionen för hästar och arbetet med kroppens helhet får ta plats – både i stallet och på behandlingsbänken. 

Artikeln har tidigare publicerats i papperstidningen.