Maria Sundström från föreningen Riseberga Rediviva vid utgrävningsgropen. Foto: Henrik Östensson
Nya utgrävningar vid Riseberga klosterruin denna vecka
För tredje sommaren pågår det arkeologiska utgrävningar vid Riseberga klosterruin. Igår var det visning.
– Vi söker pusselbitar till historien här. Det finns, trots att klosterruinen är välkänd, inte så mycket forskning om platsen som man kan tro, säger Maria Sundström, forskningsansvarig på föreningen Riseberga Rediviva.
Det är föreningen som tillsammans med Länsstyrelsen driver utgrävningarna, finansieringen kommer från Länsstyrelsen. Sedan är det företaget Arkeologgruppen som utför det praktiska grävarbetet.
– Det var vi i föreningen som tog initiativet. Bakgrunden är bland annat att jag håller på att skriva en bok om Riseberga kloster, fortsätter Maria Sundström.
Det hela började när Maria arbetade med en annan bok, om Edbergs kyrka, som delvis är byggd med sten man hämtade vid klosterruinen. Då kunde hon konstatera att det inte fanns någon bra, komplett sammanställning om Risebergas historia.
– Jag kunde också, ganska snart, konstatera att det finns ganska stora luckor i forskningen kring Riseberga kloster. Det är mycket man inte vet, trots att ruinen är välkänd, fortsätter hon.
Maria Sundström med sina "klostersystrar" i föreningen Riseberga Rediviva. De är trots klädseln inte nunnor utan är klädda så vid guidningar vid klosterruinen. Foto: Henrik Östensson
Flera historiska utgrävningar
Det har dock gjorts utgrävningar många gånger. Bland annat så tidigt som på 1700-talet. Det gjordes en uppröjning på 1830-talet. Men länge var det lite si och så med dokumentation och arbetsmetoder när man gjorde utgrävningarna. Den moderna arkeologin, det arbetssätt som arkeologer arbetar efter i dag började egentligen utvecklas först på 1900-talet.
– Vi vet att en utgrävning, i början av 1900-talet, dokumenterades på ett lite speciellt sätt sett med dagens ögon. Utgrävningsledaren var kanske här initialt, men satt sedan i Visby. Här fanns en assistent som grävde. Han dokumenterade på brevkort. Ett slags förfrankerade kort, ungefär som vykort, som han skickade till chefen i Visby. Det var hela dokumentationen, berättar Leif Karlenby, arkeolog.
Ett problem för arkeologerna är att det som i dag finns, de gamla murarna, grunder, är restaurerade, lagade ibland.
Vill hitta lämningar av äldre kyrkor
Men vad är det ni hoppas hitta när ni gräver just nu?
– Vi utgår från en markradar-undersökning som gjordes förra året. Det gav en del utslag om sker som kan finnas under jorden. Vi hoppas hitta lämningar av fler byggnader, som vi tror finns på området, men det har vi inte gjort än, men vi ska gräva ett par dagar till, fortsätter Maria och visar grävområdet i sydöstra utkanten av själva murkomplexet som utgör själva klosterruinen.
– Det vi har hittat är en del byggnadsrester, men ingen regelrätt byggnad. Troligen har man höjt upp marken här, som en terrassering, för att få mark i samma nivå som övriga klostret. I den har vi bland annat hittat både sten och tegel som troligen använts i byggnaderna, Kanske har man använt återanvänd sten som fyllnadsmassor, säger Ebba Knabe, Arkeolog.
Hur gamla är lämningarna?
– Det vet vi inte. För att göra en datering behöver vi gräva under murarna. Det är överhuvudtaget rätt svårt att exakt datera skeenden. Vi vet ju att klostret brann och att man använde sten som material till andra byggen i området. Bland annat Edsbergs kyrka. Det gör att material, sten och annat kan flyttats, ramlat ner och hamnat lite här och där.
Finns det något ni så att säga drömmer om att hitta här?
– Vi tror att det funnits i alla fall en äldre kyrka på platsen. Att hitta fler lämningar efter det vore väldigt intressant.
Redan under utgrävningarna 2023 och 2024 hittade man lämningar efter den tidigare kyrkan. Bland annat gravar precis utanför den höga, bevarade kyrkogaveln som syns i dag.
Skrivit om kyrkor
Maria Sundström är själv inte Arkeolog, men väl konsthistoriker, med inriktning just på kyrkohistoria. Hon har skrivit fem böcker, om lika många kyrkor i Västernärke. Projektet att skriva en bok om Risberga kloster har pågått ett tag. Hon vill inte bara spegla klostertiden, utan även vad som hände på platsen under förkristen tid.
– Ja, och efter klostrets nedläggning. Det lades ju ner under reformationen, på Gustav Vasas tid. Men under 1800-talet blev ju det här en plats dit kristna åter sökte sig under väckelserörelsen. Bönhuset intill blev ju centrum för något som kom att kallas Risbergarörelsen.
Om klostret
Riseberga var ett nunnekloster inom Cistercienserorden. Det kom till efter att jarlen Birger Brosa skänkte gården Riseberga till några nunnor. Klostret tros ha grundats på 1180-talet. Klostret ägde mycket mark, gods, hyttor, betesmarker, kvarnar, skog, fiskevatten och humlegårdar i sex landskap. Man tjänade även pengar på järnframställning, bland annat i Åmmeberg och Rönneshytta. Det som då hette Åmme och Rönne hyttor.
Exakt när vad byggdes vet man inte riktigt. Men klosterverksamheten pågick fram till mitten av 1500-talet. Under Gustav Vasas reformation, 1527 konfiskerade staten helt enkelt klostret. Några nunnor bodde dock kvar. 1546 eldhärjades byggnaderna. Trolig orsak, ett blixtnedslag. Sedan förekom ingen verksamhet i byggnaderna. Där någonstans började man troligen plocka ner byggnadsmaterial, sten, för att använda till andra projekt i området.
Några av fynden. Den handgjorda tegelstenen, som alltså inte är fyrkantig, är torligen en del av insidan i ett valv, kanske i en kyrkobyggnad.
