En Laxå-vimpel med Ramundeboda kyrka som motiv. Det horisontella utförandet var vanligt under 1940- och 50-talen. Denna kan vara från slutet av 1940-talet, eftersom den är fållad runt om. Senare utgick det arbetsmomentet och man använd då ofta tyg som var vaxat eller stärkt. Foto: Arne Svensson.
Turistvimplarna – en nostalgisk påminnelse om en tid som flytt
1950- och 60-talets semesterfirare köpte ofta med sig vimplar från orter de besökt under sina semestrar. Här är två exempel från den tiden.
När kriget tog slut 1945 stod Sverige – som förskonats från direkta krigshandlingar – inför ett gyllene decennium. Industrin blomstrade och exporten steg. Allt fler skaffade bil. 1948 infördes det allmänna barnbidraget, och 1951 var det dags för en tredje lagstadgad semestervecka. Semesterresandet ökade snabbt, och utmed det allt bättre och modernare vägnätet växte motell och rastplatser upp. Det ordnades bussresor både inom Sverige och runt om i Europa. Svenskarna blev ett resande folk.
För att visa var man varit, köptes souvenirer från olika platser. Det fanns inget Facebook, där man kunde posera bredvid en staty eller glittrande strand med en selfie. Under 1950- och 1960-talen var det vanligt att köpa turistvimplar från orterna man besökt. Vimplarna såldes i kiosker, bensinstationer och hos bokhandlare, och det fanns vimplar från så gott som alla orter. De kunde kosta från 1 krona och uppåt.
Under 1960-talet blev det vanligt med vertikal design, som den här Askersundsvimpeln, och vimplarna var ofta också något större (Denna är 33 cm lång). De fungerade bra att göra ett ”flaggspel” av till gillestugan! Det finns flera olika Askersundsvimplar. Här har man valt Stjärnsunds slott från omkring 1800, Landskyrkan, invigd 1670 som ersättning för en tidigare brunnen träkyrka samt en vy från Hembygdsgården.
Vimplarna kunde hängas upp i bilens bakruta eller från 1960-talet i husvagnens fönster. I slutet av 1950-talet började så kallade gillestugor ta form i många egnahemskällare. De var ofta rustikt inredda med träpanel och tunga furumöbler. Högst upp längs väggarna kunde semestervimplarna hängas i en lång rad.
Ett annat sätt att exponera vimplarna var, särskilt bland grabbar, att fästa dem på cykeln med ett snöre från framhjulets nav till styret.
Den handarbetsintresserade kunde också sy exempelvis ett runt kuddfodral av tolv vimplar som placerades som ekrar i ett hjul!
Efter hand plockades de solkiga och tilltufsade vimplarna undan, och några nya köptes inte längre.
Ibland dyker de upp på loppisar och samlarmässor. Det är inget stort samlarområde, men en nostalgisk påminnelse om tider som flytt!
