Flydde från revolten
- besköts på vägen

Namn: Josef Szabo

Ålder: 79

" Jag växte upp i en liten by som hette Pusztaapáti. Den var tre mil från huvudstaden i länet Zalagerszeg, där det bodde 80 000 personer. Jag var en bondpojk, det fanns bara gårdar i byn,  men det var tufft och knappt så vi kunde försörja oss. 

När jag var var åtta år fick jag börja hjälpa till ordentligt hemma, det kunde vara allt från att vakta kossor och får, skörda, bära hö, hjälpa till i stallet. Man hann inte med så mycket annat än att gå i skolan och hjälpa till på gården. Men en sport jag sysslade med på fritiden var gymnastik som jag blev duktig på.

Under andra världskriget förvandlades all mark och alla djur i byn till ett stort kollektiv, vi hade inte mycket att säga till om utan var tvingade göra som kommunisterna sa. När jag var 11 år var andra världskriget nyligen slut och min familj skickade iväg mig till släktingar som bodde nån mil bort.

Vi var fattiga och de hade fyra barn så de var tvugna att göra så. Jag bodde hos dem till jag gått ut skolan och flyttade sen som 16-åring till en stad som hette Balatofüzfö som låg 18 mil bort, där gick jag yrkesskola inom mekanik. Ett jobb som järnvägsreparatör i Budapest blev mitt första jobb, även om det var en kort tid. 

Josef Szabo som ung. 

Därefter blev jag ivägskickad, ihop med 30 000 andra, för att bygga upp en helt ny stad som skulle heta Stalins stad, det fanns ingenting där innan. Jag var med och byggde järnverk och tjänade ganska bra med pengar och kunde hjälpa till med att försörja min familj. 

Efter det flyttade jag till Szombathely, västra Ungern, där min syster bodde och började bygga vagnar och lok till järnvägen. Då kom revolten, 23 oktober 1956. Den började i Budapest och jag hade ingen aning om vad som hänt när jag en dag knallade på gatan på väg till jobbet då ryska soldater stoppade mig. 

Jag tvingades klä av mig naken mitt på gatan, det enda jag hade kvar var mina skor, men de satte k-pisten i bröstet på mig och sa jag skulle ta av dem med. Tror ni jag har en pistol i skorna eller, sa jag? Jag var klassad som antikommunist, hade protesterat och demonstrerat innan mot kommunismen och ville inte gå med i kommunistiska ungdomsförbundet.

Sånt registrerades och rapporterades in när ryssarna kom. Dem planerade att plocka in mig och fängsla mig, kanske avrätta mig, så jag fick fly. Den 11:e november 1956 fick jag hjälp av en officier som såg till att jag kom på ett tåg efter att jag gett han pengar. Tåget skulle gå till Österrike.

Men alldeles innan det kom fram var det en stor kontroll så vi tvingades hoppa av tåget och fly på egen hand. Det var 0 grader ute och vi fick simma över en flod som hette Raba, min kompis kunde inte simma så han hängde på min rygg. Samtidigt sköt gränsvakter mot oss, men de var en bra bit bort och vi klarade oss.

Några andra på tåget hade inte samma tur, det var sex personer som hoppade av och den andra gruppen ville inte simma över floden, de gick en annan väg över en järnvägsbro, tre av dem blev nerskjutna av gränsvakter. När vi kom upp ur floden var vi i Österrike och en kvinna välkomnade oss vid vattenkanten.

Jennersdorf hette platsen, jag hade inga dokument med mig eller nånting. Efter ett litet tag där flyttades vi till ett läger nära italienska gränsen. Olika länders kommisioner kom då dit, från stora delar av västvärlden, och erbjöd oss att flytta till deras land. Jag hade sett den svenska filmen "Hon dansade en sommar 1955", så jag valde Sverige.

Vad jag visste om Sverige innan avfärd? Att ni hade världens bästa stål här, vackra flickor och att det var ekonomiskt ett bra land att bo i. Vi reste till Helsingborg och sen vidare mot Jönköping och jag minns att jag aldrig sett något så vackert som Jönköping, hela staden var upplyst och bredvid låg Vättern.

Ihop med 300 ungrare bodde jag i Gränna innan jag fick jobb som slipare och svetsare i Mosås. Sen började jag jobba på Thermenuis i Hallsberg (nuvarande Volvo). Tillbaka till Mosås där jag blev arbetsledare, en kort sväng på fängelset i Kumla och därefter anstalten i Lerbäck där jag blev kvar i 29 år tills jag gick i pension.

Det var 20 år sen jag gick i pension och samma år la de ner anstalten i Lerbäck, det var många anstalter som lades ner i samma veva. Hur jag trivdes där? Kanon, det var fantastiskt bra! Vi hade 5400 inskrivningar av fångar (flera skrevs in olika gånger) och jag minns nästan alla.

Första gången jag åkte tillbaka till Ungern var elva år efter att jag lämnat. Jag vågade inte innan utan ville vara svensk medborgare när jag åkte dit, annars hade de gripit mig. Jag har fortfarande kontakt med Ungern, till expempel med min syster som är två år äldre och bor kvar, det var fyra år sen jag senast var där.

Sedan 1978 har jag bott här på Björkvägen i Hallsberg, det är ett lugnt område och det passar mig utmärkt. Intressen som jag haft på fritiden? Ja du, bland annat bowling, cykla, tennis, gå i skogen och plocka svamp och blåbär.

Två gånger har jag varit gift, men båda mina fruar gick bort. Men jag träffar en kvinna som heter Ingrid nu även om vi inte bor ihop, vi har träffats i 12 år, hon jobbade i kassan på Konsum i Hallsberg, det var där vi träffades. Och en dotter har jag, hon är 33 år och bor i Östansjö.

Sverige tar in mycket invandrare idag, men man kan inte vara arg på dem som kommer hit. Är det någon som ska ifrågasättas så är det politikerna som bestämmer hur många som kommer in i landet. Men man ska vara tacksam för att Sverige tar emot en när man kommer från tuff bakgrund, det var jag alla fall"

Fotnot: Ungernrevolten var ett folkuppror i Ungern 1956 riktat mot landets dåvarande regering styrd av det kommunistiska Ungerska arbetarpartiet samt mot Sovjetunionens inflytande i Ungern. Den ägde rum mellan 23 oktober och 4 november. 

Upproret inleddes med protester vilka snabbt stegrades till väpnad kamp. Upprorsmännen fick kontroll över stora delar av landet och en provisorisk regering under Imre Nagy bildades. Upproret kvästes av sovjetarmén som ingrep den 4 november med hjälp av ungerska säkerhetsstyrkor. Det väpnade motståndet upphörde den 10 november. Runt 170 000 ungrare flydde landet och tusentals av dem hamnade i Sverige ( Källa: Wikipedia)

Berättat för Anders Björk