Ramundeboda kyrka idag. Foto: Josefine Milton
Den stora kyrkflytten i Laxå
”Där SJ lade rälsen, där ligger Sverige idag.” Så löd rubriken på en artikel för ett par decennier sedan i Dagens nyheter. Artikeln handlade om järnvägsutbyggnaden i landet. Det ligger mycket sanning bakom orden. Vi behöver bara titta på Västra stambanan genom Sydnärke.
Stambanan drogs utan egentlig hänsyn till befintlig bebyggelse. Syftet var att åstadkomma en snabb och bra spårförbindelse mellan rikets två största städer. Några samhällen i egentlig mening fanns inte där banan drogs fram. Laxå, Vretstorp, Östansjö, Hallsberg och Pålsboda har alla växt upp kring stambanan, som invigdes den 1 november 1862.
Vid sidan om järnvägen ligger små kyrkbyar med flerhundraåriga anor. De hamnade, när järnvägen kom, lite vid sidan om, för det var vid de nya järnvägsstationerna med nyöppnade postkontor som framtiden fanns. En sådan anrik plats är Ramundeboda, en informell gränsort i Tiveden mellan Götaland och Svealand, där kungar passerade på sina Eriksgator, och där Europaväg 20 från Irland till Ryssland nu passerar.
Ramundebodas ändrade postförhållande. Från att ha varit ett av de äldsta postkontoren med anor från 1600-talet och stämpel från 1819 försvann orten från postkartan när Västra stambanan invigdes den 1 november 1862.
Vi har tidigare skrivit om posten i Ramundeboda, där post hanterats sedan 1680-talet, och Ramundeboda var tillsammans med Askersund de första kontoren som fick egen stämpel 1819. Men posten i Ramundeboda försvann när järnvägen invigdes den 1 november 1862, och siste postmästaren Gustaf Eberhard Geijer (1831-1879) fick då flytta till det nyöppnade postkontoret i Hallsberg.
Posten i Finnerödja tog över
Folket i Ramundeboda hänvisades till det likaså nya kontoret i Finnerödja i Västergötland, en mil bort. Där sköttes postruljangsen av Carl Jonas Reinhold Elgenstierna (1831-1899). Men Laxå låg ju närmare, och redan den 1 januari 1863 blev det klart med postkontor även i Laxå. Märkligt nog finns inga kända stämpelavtryck från Laxå före 1866, då delen Laxå – Kristinehamn av Nordvästra stambanan blev klar. Laxå blev då ett så kallat förvaltningspostkontor, och i samband därmed flyttade Elgenstierna, som för övrigt var riddare av Vasaorden, från Finnerödja till Laxå.
Aftonbladet rapporterade 1862 om invigningen av Västra stambanan. Den 3 november avgick ett särskilt festtåg från Stockholm till Göteborg med kungen och riksrepresentanter ombord: allmänheten var inte välkomna att köpa biljetter till denna resa.
Ramundeboda tillhörde ursprungligen Viby församling men bildade egen församling 1647, då en kyrka byggdes där intill Borasjön. Några decennier efter järnvägsbygget bodde emellertid de flesta av socknens invånare i stationssamhället Laxå. De hade en dryg halvmil till kyrkan. Vad göra? Man löste problemet på ett modernt sätt; man flyttade helt enkelt kyrkan till en central plats i Laxå!
Kyrkflytten påbörjas
Nerikes Allehanda rapporterade lördagen den 21 maj 1898 att kyrkflytten påbörjats, att den gamla träkyrkan rivs för att flyttas till Laxå, där den ska byggas upp i samma skick. Man meddelar i artikeln att stommen kan återanvändas men att ytterpanelen och målningarna görs om för att bevara byggnadens utseende. Under flytten håller man gudstjänster i socknens skolhus.
Ramundeboda idag. I förgrunden klosterkällarens ena valv, restaurerat 2008–2011. Över källaren ska ha funnits ett timrat hus för munkarna. Vid den vita byggnaden och klockstapeln stod Ramundeboda kyrka från 1680-talet tills den flyttades till Laxå centrum
Man berättar även att platsen vid den gamla kyrkan länge var en rastplats mellan Närke och Västergötland. På 1300-talet grundade munkar ur S:t Antoniorden ett kloster vid platsen, där man ägnade sig åt sjukvård. Klostret var unikt i Sverige och endast grundrester fanns kvar när texten skrevs.
I reportaget får vi också veta att kungar under Eriksgatan möttes här av följen från olika landskap, samt att namnet Ramundeboda sägs komma från en grav där jätten Ramunder enligt sägnen ligger begravd.
Interiör av Ramundeboda kyrka i Laxå. Altaret, daterat 1688, med skickligt snidade figurer är en gåva av brukspatron Anton von Boij (1631-1719). Foto: Arne Svensson
Vi upplyses också om att ett nunnekloster skulle ha funnits i trakten av Stora Lassåna, men att det inte fanns några bevis för det annat än traditionella sådana. En skogsväg kallades dock vid tidpunkten fortfarande för “munkstigen” och sägs ha varit en förbindelse mellan klostren.
Invigning 1899
Efter cirka 1,5 år invigdes kyrkan på sin nya plats den 10 december 1899. Invigningen leddes av biskop Ullman med flera präster närvarande, och kyrkan var fullsatt. Örebro Tidning rapporterade att besökarna ska ha lyssnat uppmärksamt och att den högtidliga kyrkofesten gjorde ett starkt intryck på dem som deltog. Efter gudstjänstens slut bjöd brukspatron Lars Uno Lindberg (1857-1933) på middag för biskopen, assistenterna och flera inbjudna, bland andra landshövding Axel Svedelius (1836-1924). Och än idag står den vackra, snart 400-åriga kyrkan där, mitt i ett samhälle som inte har stort mer än 150 år på nacken!
