Eftersom traditionen med julgröt lever och frodas kokas det just nu dygnet runt hos gamla slitstarka BOB, som 50-årsjubilerar i år, granne tvärs över gatan med en annan fängslande verksamhet.

Norska ägaren Orkla är en koncern med drygt 19 000 medarbetare varav 175 jobbar i Kumla. Men ingen annanstans kokas så mycket rundkornigt risgryn med mjölk (och en skvätt vatten).

Två miljoner på en vecka

- På ett år gör vi 15 miljoner förpackningar gröt, varav hälften ungefär säljs under åtta veckor fram till jul, berättar Erik Olsson Wahman, fabrikschef sedan tre år.

Om vi räknat rätt skulle det alltså innebära att Kumlafabriken kokar cirka 3 750 ton risgröt inför julen 2025. Smaka på den siffran!

Den innebär också att märkesvaran Felix dominerar med en smetig marknadsandel på drygt 75 procent över ICA:s och Coops risgröter.

- För att den är så god, säger fabrikschefen med sitt bästsäljande leende. Enbart sista veckan 51 inför jul säljer vi två miljoner förpackningar, då är det peak på högsäsongen.

Ett tiotal extra arbetare är anställda för att klara ruschen. För att göra plats för så mycket gröt som möjligt är tillverkningen av ärtsoppa och rotmos stoppad (men inte av bruna bönor, ännu förvånansvärt populärt på julborden).

Märkesvaror i vitrinskåp

Vi vandrar genom byggnadens sofistikerade kontorsdel i breda korridorer med träklädda väggar. I belysta vitrinskåp skiner nya och gamla märkesvaror, som denna närkingska livsmedelsdynamo välsignat Sverige med: Sylter och safter och klassisk färdigmat i rullpack, som företaget föredrar att kalla förpackningen istället för plastkorv.

Här ses även en rad andra svenska varumärken som Orkla köpt på sig under åren. Från sill till kex.

Att träda in i fabriksdelen kräver byte av skor, rock, hårnät och tvättade händer. Fabrikschef Olsson Wahman bär även nät över skägget.

Nu ändras ljudbilden. Det pyser, det skramlar och brusar när vi passerar stora produktionssalar. En truck skymtar och ibland några vitklädda personer bland vattenångor. Och nu är vi framme vid Gröten. Som visar sig vara ett sammelsurium av rostfria rör och täckta jättegrytor utan ett enda riskorn i sikte.

Rätt temp, rätt flöde

Här är Christer Lindvall kung. I alla fall Mästerkock. Han har kokat risgröt i 45 år och hans korrekta titel är processtekniker.

- Och du har aldrig misslyckats?

Christer Lindvall harklar sig och småskrattar. Jo, den som själv kokat risgrynsgröt från grunden vet hur lätt mjölken kan brännas vid, att det plötsligt fastnar i botten och hela koket blir förstört. Hans rutin är förstås extra värdefull när det handlar om jättekok. Rätt temperatur är avgörande.

- Rätt flöde, säger teknikern. Vi gör en mjölkblandning först (med en skvätt vatten), tillsätter lite socker och salt. Sen går det vidare in i processen där riset kommer till.

Han nickar mot en behållare där en säck med 1 100 kilo spanskt ris är upphängd och sakta töms för att blandas med mjölken.

Mjölken från tusen svenska kor kommer med tankbil flera gånger i veckan

- Det värms till rätt temperatur och ligger på en hålltid på cirka 20 minuter och sen körs det ut till förpackningshallen.

Sluten tryckkokning

Att det går att få gröten klar så snabbt jämfört med ett hemmakok beror på att den puttrande blandningen sätts under ångtryck via värmeväxlare. Den kokar färdigt i blänkande rör, samlas i stora tankar och tappas sedan i slang, plastkorvarna vi hittar i butiken.

Det är en helsluten process, måste så vara av flera skäl: hygieniska och tekniska för att hålla jämn nivå på konsistens och smak.

- En körning ligger på 50 ton, förklarar Christer Lindvall. Det blir hundratusen korvar.

Brännheta paket snabbkyls

Nej, han äter inte risgrynsgröt till jul. Det räcker med att han måste provsmaka på jobbet för att godkänna kvaliteten.

När halvkilospaketen med gröt släpps ut från paketeringen är de brännheta, de pilar fram på banor som knubbiga modelltåg. De vägs och röntgas (!) och kyls i nästa led ner för att hamna i backar, som staplas på pallar och ställs i fabrikens väldiga kylförråd.

För att så snabbt som möjligt forslas vidare från Kumla till Sveriges samtliga 3 200 livsmedelsbutiker och väntande julbord.

Att värma försiktigt. Mandeln i gröten får man lägga i själv.

Orkla, framgångsrik bläckfisk i matindustrin

Orkla är ett urgammalt norskt bolag som började med gruvbrytning vid den laxrika floden med samma namn nära Trondheim. Men företaget har bytt inriktning flera gånger och är idag ett investmentbolag med tio ”portföljbolag” under sig, däribland Orkla Foods där Kumlafabriken ingår.

En period var Orkla storägare även inom media men har renodlat verksamheten mot livsmedel med en lång rad kända varumärken främst i Norden och Baltikum men även i Mellaneuropa och långt bort i Indien där man satsat på kryddblandningar.

Färgtillverkaren Jotun, underkläder och hälsotillskott ingår också i mixen.

Som en bläckfisk kramar koncernen hem vinster med tentaklerna ute i sina noga kontrollerade bolagsgrupper. Man styr och rationaliserar bland märkesvarorna som när Göteborgs Kex flyttade tillverkningen till Riga.

Omsatte över 70 miljarder

Förra året omsatte Orkla 70,7 miljarder norska kronor och redovisade en vinst (före skatt) på 8,1 miljarder.

Huvudägare är Stein Erik Hagen och hans familj, mannen som startade butikskedjan Rimi, som en gång såldes till Ica. Å andra sidan var det Ica som 1993 sålde dåvarande BOB till Orkla.

Så går det runt i livsmedelsindustrin där de stora äter de små.

- Konkurrensen är hård och att vara en del av ett stort bolag ger många fördelar, kommenterar Erik Olsson Wahman, fabrikschefen i Kumla.

Film